I'm forced to fake a smile

Vi måste skrapa på ytan. Se bortom den påmålade masken, förbi de slipade orden.

Jag hade fel. Jag ville inte se. Jag trodde på dig. Jag var mig själv. Jag markerade var jag stod, hur jag ville ha det och varför.

Det räckte inte. Du ville något annat. Du framförde det på ett sätt som sårade. De slipade orden var inte längre välformulerade utan kastades fram utan omtanke. Ett uppvaknande. En kniv som stacks in och vred om.

I lose my way
And it's not too long before you point it out
I cannot cry
Because I know that's weakness in your eyes
I'm forced to fake
A smile, a laugh everyday of my life
My heart can't possibly break
When it wasn't even whole to start with

Ibland blir jag rädd. Jag är rädd för mig själv, mina värderingar och min framtid. Jag är rädd för min ensamhet. Ibland skäms jag för min ensamhet. Jag funderar vad som är fel.

Jag tittar på min spegelbild. Försöker se bortom ytan. Ta en ordentlig titt på min egen insida. Kan någon annan se mitt verkliga jag?

Because of you
I never stray too far from the sidewalk
Because of you
I learned to play on the safe side so I don't get hurt
Because of you
I try my hardest just to forget everything
Because of you
I don't know how to let anyone else in
Because of you
I'm ashamed of my life because it's empty
Because of you
I am afraid

Jag har försökt. Kanske ska jag sluta med det. Kanske är det jag som bär en mask, kanske är det du...