It's good 'till it goes bad

Det är inte alltid roligt att höra men det är det som varar längst. Ärlighet, sanningen.

Jag har sagt det förr men det kan vara värt att säga igen. Det här är min sanning, sanningen så som jag upplever den.

I don't wanna be the girl who laughs the loudest
Or the girl who never wants to be alone
I don't wanna be that call at four o'clock in the morning

Att få sanningen kastad i ansiktet kan göra fruktansvärt ont. Det kan också vara ett uppvaknande. Få oss att se vad som egentligen försiggår.
En tanke kan vara hur sanningen formuleras. Är den saklig, glädjande eller sårande...

I don't wanna be the girl who has to fill the silence...
The quiet scares me 'cause it screams the truth

Sanningen är sagd. Den var ärlig. Lite väl ärlig. Nu ser jag med vidöppna ögon. Kanske ska jag säga tack.

When it's good, then it's good, it's so good, 'till it goes bad
Till you're trying to find the you that you once had
I have heard myself cry
Never again
Broken down in agony
And just trying to find a friend

Så mycket för de orden. Så mycket för det agerandet.