väntan

Du har nummer 79 i kön, vi besvarar ditt samtal så fort vi kan. Den frasen hör antagligen till en av de tråkigaste att höra. Speciellt tråkigt är det om samtalet bryts när det äntligen börjar närma sig. Ungefär lika tråkigt är det att komma fram men få till svar Du får besked om en vecka eller så... Jag fullkomligen avskyr att vänta. Jag hinner göra mig en bild, planera in mer eller mindre i minsta detalj. Vänta, vänta, vänta. Jag har inte tid att vänta, mitt liv är nu.

samtal

Jag har alltid varit något av en telefonLisa. Många långa samtal finns registrerade i min historia. Irriterande nog fick jag samtal idag om att sängen inte kommer på onsdag. Jag måste vänta en vecka till. Suck suck suck... Någon gång mellan 07-16 kommer den, de ringer 30 minuter innan... Tidigare under dagen hade jag kollat om bostad men inte fått riktigt det besked jag väntade på. Känns som många negativa besked under väldigt kort tid. Dagen går. Ett paket finns att hämta i postlådan. Det kändes trevligt. Så ringer jag ytterligare ett samtal och fick ett väldigt bra besked. Imorgon måste jag hitta tid för att sitta vid telefonen ytterligare en gång. Kanske, kanske, kanske... Hur man än vrider och vänder på det hela så slutar det oftast bra. Jag hoppas att även denna historia slutar på ett tillfredsställandet sätt.

mer min

Måndag morgon. Jag börjar ha lite ångest för att sonen ska till sin far imorgon. Det är mitt barn, jag vill inte dela med mig. Det värsta av allt är att det blir två nätter eftersom torsdag är röd. En natt hemma och sen pappahelg. Varför måste man dela? Jag vill inte, vill inte, vill inte!!!

Det är väldigt svårt att hålla sig neutral i alla lägen. Även om jag vet att sonen har det hur bra som helst hos sin pappa och tycker det är jätte roligt vill jag att han ska längta mer efter mig. Trivas bättre här hemma. Ja, jag
är lite egoistisk. Sonen har alltid varit diplomat. Samma lika för alla. Älskar alla lika mycket. Det är bra. Men jag är lite ego. Alla mammor vet att barnen är lite mer deras, papporna finns bara där i periferin...

min min min

Soffan är på plats. Det känns underbart. Min soffa. Min, min, min. En soffa som jag valt helt på egen hand utan att någon behövde vara delaktig och medbestämmande. Soffan i sig är ganska maskulin (och gigantisk) - kantig och mörk, men har piffats med lite rosa och vitt lullull runt omkring. Det känns toppen.

På onsdag kommer min nya säng. För hoppningsvis får jag samma känsla av min, min, min, när den är på plats. Att det är mitt sovrum och inte sovrummet som jag har delat med barnets pappa i drygt sju år. Jag misstänker starkt att den bästa känslan kommer infinna sig när jag hittat mitt egna boende. Ett boende som bara är mitt, mitt, mitt och inget som jag delat med någon annan än sonen.

Jag väntar fortfarande på att någon känsla av ilska eller ledsenhet ska infinna sig. Kanske saknad. Inget kommer. Jag är fortfarande bara... Visst är jag glad över att allt går smidigt och att vi samarbetar, och framförallt att sonen inte kommit i kläm. Men jag vet att jag måste bearbeta, hitta mig själv och gå vidare. Frågan är bara när? Var hittar jag den vägen?

Ett samtal som utspelade sig mellan mig och en vän igår. (V = vännen, J = jag)
J: Tänk att jag skulle bli ungmö.
V: Hahahaha, det väntade jag mig inte komma från din mun.
J: Jamen, det är ju så. Jag gillar inte gå ut och jag tvivlar starkt på att den rätte kommer och plingar på min dörr.
V: Det trodde inte jag heller när jag gick igenom en separation. Du är inte mottaglig nu.
J: Kommer jag någonsin att bli det?
V: När du minst anar det.

Kanske är det så...

att stå upp för sig själv

Idag överraskade jag mig själv genom att visa att jag har skinn på näsan, när det behövs. Till saken hör att jag är ganska känslig för stämning, hur människor agerar och pratar. Vilket i och för sig kan låta otroligt eftersom jag var lyckligt ovetande om att jag skulle bli ensamstående och det kom som en spark i magen. Men hur som helst, jag fick en känsla för något tag sen och bestämde mig för att kolla upp hur det ligger till. Jag läste lagar och paragrafer. Det har jag fått användning av. Min uppgift i livet är att se om mitt hus, vilket jag också har gjort. Jag fick rätt. Jag är fruktansvärt stolt över mig själv. Så nöjd över att jag kollade upp och tog reda på sånt jag behöver veta. Det här är något jag ska fortsätta med. Information är människans bästa vän. Läsa och studera, se om sina möjligheter. Ikväll lägger jag mig med ett leende på läpparna.

I will survive

Det tar sig. Det är numera omöjligt att se TV i sovrummet, till sonens förtvivlan. Till min glädje hänger den på väggen i vardagsrummet. Den ser ut ungefär som en piss i Mississippi, eller en fluga på väggen. Det är ovant att ha så pass liten TV i vardagsrummet (hur i hela friden överlevde vi förr i tiden) men jag vänjer mig säkert. Det kändes i alla fall bra att ligga och slötitta på TV. Ännu bättre lär det kännas på lördagkväll när jag och sonen kan ligga i den nya soffan. När de nya gardinerna är på plats, nya piff piff kuddar inhandlats och nya fina filten tas fram. Lite tända ljus till det och myset är på högsta nivå.

I am stronger than yesterday, 
now it's nothing but my way, 
my lonliness ain't killing me no more.


Jag har lite ångest för att skriva. En vän sa idag att mitt skrivande känns mycket mer ärligt än tidigare och att jag skulle ta det som en komplimang. Nu känner jag pressen på mig...

jag tänker om

Jag är inte sämre än att jag kan ändra mig. Efter dagens möte fick jag se svart på vitt att det saknas sisådär 10000kr i mitt lönekuvert varje månad. Det måste varit därför jag skaffade mig en studieskuld... eller så inte. Fick även lite tips och trix. Det finns mycket att lära, om det mesta.
Plan B. Jag ska kolla runt på lite lägenheter. Kanske finns det någon trea som passar mig och sonen. Som känns ljus, fräsch och fin. Fortsättning följer...

spöken på natten

Fy vad jag sovit oroligt i natt. Jag har vaknat var och varannan timme, tittat på klockan och insett att jag får sova några timmar till. Sista gången jag tittade på klockan var den 04.00, väckaren ringde 04.40. Mindre muntert men bara gilla läget. Nu är det säkert flera olika kombinationer som gjort att jag sovit dåligt, mitt halvkaotiska liv samt rädslan att försova mig när jag är ska vara först på plats på jobbet. Jag hoppas på bättre sömn i natt.

sudda och radera bort

Sudda sudda sudda sudda bort din sura min. Sudda sudda sudda sudda bort din sura min. Munnen den ska skratta och va' glad. Munnen den ska sjunga tralala. Munnen har du fått för du ska tralla. Sudda sudda bort din sura min.

Om man vill får man radera både det ena och det tredje från sitt livs historia. Det är i alla fall vad jag har börjat med. Anledningen? Det började vara fullt i datorns utrymme och vad passar bättre än att radera då?!! Känns som att det är en ganska passande tid att pyssla med lite sånt. Feng shui - jag har hört att det är bra. En bekant berättade att när hon separerade så körde hon feng shui genom hela huset, rum för rum. Det kändes betydligt mycket bättre efteråt. Det är kanske det jag också håller på med med mina möbelinköp, sökande efter bostad och fokuserande på framtiden...

jag har bestämt

Nu har jag bestämt mig. Det blir ingen lägenhet för min del. Det blir inte det här huset trots att många försöker säga till mig att det är ett bra hus och att vi hunnit med en hel del renovering genom åren. Jag ville egentligen inte köpa det här huset från första början och jag vill inte köpa det nu. Jag är ute efter ett hus som har fjärrvärme (eller dylikt) ett mindre garage för min bil för den snöiga kalla vintern. Ett hus där jag känner att visst vill jag göra om men det går att bo här och ta lite eftersom. Jag skiter trots allt inte pengar. Tyvärr är marknaden aningen trög här, det finns inte så många hus till salu och inte så många som tilltalar mig. Vet du av något hus som är lagomt stort och tilltalande för mig? Hojta i så fall...

på plats

Min nya TV möbel står numera på plats. Jag och en vän har byggt och fixat. Lite gör om gör rätt men till slut var alla delar på respektive plats.Kvinnor kan. Nu är det bara vänta med spänning på att även TVn ska komma upp på väggen. Imorgon ska det ske. Det kommer bli toppen. På något sätt går det köpa sig lycka. Jag blir så glad för varje ny sak som faller på plats. Till helgen är förhoppningsvis även soffan på plats, vilket innebär att TVrummets förvandling mer eller mindre är färdig. Det kommer bli toppen. Mitt vardagsrum!!

varför?

Det är lite jobbigt att vara hemma i ensamhet. Jag vill gärna ha liv och rörelse omkring mig. Det är inte jag men kanske behöver jag det nu för att slippa fundera. Den här kvällen vad inget undantag. Liv och rörelse, den ena skrattsalvan efter den andra. Ibland är människor bara så roliga. Så fick jag frågan ska inte du dricka? Nej, jag ska inte dricka. När tror du att du kan festa med oss? Om en vecka? Två? En månad? Jag vet inte när eller om jag ska dricka alkohol. Jag tänker inte utsätta mig för att tappa kontrollen innan jag hittat mig själv igen. Det får ta den tid det tar.

Så undrar jag varför stannar negativa saker kvar i hjärnan? Om nio av tio saker är bra är det den tionde och negativa saken som etsar sig fast, som bryter ner en. Helt onödigt och energikrävande. Hur arbetar man bort det tänker? Snälla, berätta för mig.

Published with Blogger-droid v1.6.9

hjärtat höll på att brista

Så var lördag slut också. Nu är det inte allt för länge kvar innan sonen kommer hem. Som jag längtar. Sonen hade bestämt sig för att sova hos sin faster. Jättekul för honom. Jag beslutade mig för att skicka ett SMS istället för att ringa och säga god natt. Anledningen var att jag vet hur mycket min älskade prins börjar längta hem, han är ingen sova borta typ. Så ringer telefonen, mitt barn gråter och vill komma hem. Mitt hjärta var nära bristningsgränsen. Det gör så ont så ont i mammahjärtat. Jag vet ju att han har det bra. Vi drog vår godnattramsa, jag berättade att vi ses imorgon och gav som förslag att han skulle ligga och se film i sängen sen avslutades samtalet. Imorgon blir det söndagsmys på hög nivå.

Idag har jag blivit många tusenlappar fattigare men också många grejer rikare. Det kommer bli bra. Fokus framåt.

vardag och helg

Jag vet inte om jag ska vara arg, ledsen, besviken eller glad. Kanske en kombination av alla möjliga känslor på en och samma gång. Sonen for till sin far idag. Pappa helg. Glad i hågen var han och jag vet att han har det bra. Jag vet inte hur många gånger jag fått frågan om vi kan dela på helgen. Visst, absolut, får sonen vara med mig, jag vill inget hellre. Men sonen behöver sin pappa också, minst lika mycket. Han behöver en vardag med sin pappa, inte bara flänga omkring och göra roliga saker - även om det också är bra och roligt för honom. Jag blir kluven, vet inte riktigt hur jag ska formulera mig. Jag tänker som så, om jag måste göra något speciellt där sonen inte är inräknad får jag se till att styra det till de helgen jag är ensam. Kanske är det inte alla som tänker som jag. Samtidigt som jag vill att sonen ska få vara med sin pappa så mycket som möjligt vill jag ha honom hos mig, alltid. Hur jag än vrider och vänder på det hela så är sonen mitt barn, bara mitt (iaf i mina ögon). Så vad ger jag då för svar när jag får frågan om sonen får komma till mig?

ur barnamun

Mamma, ska du också flytta till pappas hus?
Nej, du och jag ska ju bo tillsammans och pappa i det nya huset.
Varför?
För att både mamma och pappa ska få vara glada.
.....
.....
.....
Det behöver ni inte.


Liten börjar få mer och mer funderingar. Det är lite konstigt det här med mamma och pappa i var sitt hus. Så ska det ju inte vara.

ur barnamun

Mamma ska jag sova hos pappa inatt?
Nej, det är imorgon du ska till pappa.
Ok.


Någon timme senare.

Hur ska jag klara mig utan dig när du är hos pappa?
Men mamma, jag sover ju faktiskt bara två nätter hos pappa och många mer hos dig. 


Thank God for that!!

facebook

Facebook i all ära men ibland blir det lite väl mycket information. Jag vill inte se/höra/läsa om renoveringen som pågår i det som var mitt drömhus. Jag vill helst inte lämna eller hämta sonen där. Jag hade planerat renoveringen in i minsta detalj, nu kan jag inte vara med och förverkliga den. Det gör ont. Helst vill jag slippa passera där. Främst och absolut så vill jag INTE komma med råd, tankar, idéer, smak och tycke. Jag ingår inte i husets planer längre. Jag tror jag behöver ett nytt projekt.

Published with Blogger-droid v1.6.9

blir jag lycklig nu?

Det sägs att det inte går köpa lycka, men det är helt klart värt ett försök.

Så kom då dagen när jag slutade tidigt. Hämtade barnet och sen den ena systerdottern för att sen bege oss mot kusten. Första anhalt, broder. Lite surr och pussande på barn, lämnade mitt eget barn och begav mig till affären. På affären konstaterade jag att säljare verkligen kan sin sak. Jag frågade, jämförde och frågade lite till. Resultatet blev lite dyrare än planerat. Jag ser det som en investering. Produkten anländer som drygt en vecka. Spännande, spännande, spännande!!!!

Nästa anhalt går till norr. Jag har kikat runt lite och känner mig ganska säker på mina val. Kalaset kommer bli toppen. Mitt, mitt, mitt, bara mina val.

När allt är på plats hoppas jag att jag kan påbörja läkningsprocessen. Kanske vara lite arg, vara lite ledsen, känna något annat än misslyckande, att det står loser i pannan på mig... Hitta tillbaka till mig själv.

min enda kärlek

Åh mamma vad fint du har gjort!! utropar sonen när han springer in i vardagsrummet i full karriär. Han tar en ordentlig lov där inne, hoppar upp i sofforna och ner igen. 
Åh mamma vad fint du har gjort!! säger sonen igen när det är dags för sängen. Sovrummet är ordentligt genomstädat och onödiga prylar är borta. Jag berättar om planerna på nya möbler och sonen blir eld och lågor. Det kommer bli så fint!!
Mitt älskade hjärtegryn, han vet minsann vad han ska säga och göra för att hans mamma ska bli glad. Empatisk och kärleksfull, har aldrig långt till en kram och vill ofta vara nära. Tur jag har min enda och sanna kärlek!!!

Åh Jesus Maria, snälla ge mig styrka!!!

imorgon är en annan dag

Det sägs att vi lär så länge vi lever. Många gånger känns det som en skröna, något man bara säger. Jag tänker inte så längre. Under den vecka som har gått sen det blev bestämt att familjen skulle splittra på sig, oj vad grejer jag har lärt mig om mig själv. Vad mycket nytt jag måste lära mig, sånt jag inte tänkt på tidigare, som bara flutit på av farten. Jämföra hit och jämföra dit, var finns bästa alternativet just för mig. Hur fungerar det? Vilka är fördelarna?

Jag är så trött, jag är så trött. Kvällarna när jag är ensam, när sonen är hos sin far, jag kan inte somna. Jag väntar in i det längsta med att lägga mig sen ligger jag och ser TV till samvetet säger sov för att orka imorgon. När morgonen kommer känns allt som vanligt. Så kommer jag på vad som hänt...

Jag frågade när slutar det göra ont? Jag fick inget svar. Någon säger till mig du är så stark, du ser alltid allting från den ljusa sidan. Visst, kanske är jag stark och ja, jag försöker fokusera framåt. Men klumpen i min mage (som förvisso blir mindre och mindre) visar ingen antydan till att försvinna. Känslan av att vara en förlorare, att jag har misslyckats (även om vi var två) gör ont. Alla möjliga känslor som jag låst in med dubbla och trippla hänglås. När ska de explodera? Hur kommer jag att reagera då? Jag är väl medveten att jag antagligen kommer gå igenom alla olika känslostadium. Komma till insikt och antagligen lära mig ännu mer om både mig själv och livet. Men när? Det här gör ont.

lite fix

Just den är stunden känns som en helt vanlig måndag. Jag och liten är ensamma hemma, jag äter frukost och han sover gott under mitt täcke, precis som det alltid har varit. Men det är nu, om jag tänker längre så slutar det vanliga. Liten ska sova hos sin pappa inatt eftersom han är ledig imorgon. Själv ska jag iväg och se film med en tjejkompis, Life as we know it. Aningen passande titel...

Igår gjorde jag ett ryck här hemma. Ringde mina underbara systerdöttrar som kom på stört. Sonens rum fixades med städ och lite möblering. Nu har han ett storkillerum med skrivbord. Mäkta stolt är han. Malmbyrån som jag velat ha ut i evigheter är borta och in kom istället mitt skåp som jag kämpat och målat och ett nya knoppar skruvades fast. Trots att det ska in ny soffa i vardagsrummet kände jag ett behov att ändra om. Jag tror inte det blev speciellt mycket bättre men det är iaf något annat.

Idag går naglarna i en härligt lilarosa nyans.

fritid

Jag har tidigare haft barnlediga dagar. Dagar när det bara varit jag. Jag har verkligen uppskattat de dagarna. Dagar när jag gjort absolut ingenting. Vetskapen att sonen får kvalitetstid tillsammans med sin far. Nu känns de dagarna mindre roliga. Vad ska jag göra? Rastlösheten kryper i mig.

Jag har fantastiska vänner. Vänner som ser till att jag har något att göra. Vänner som ger råd. Vänner som ställer upp. Det sägs att de absolut bästa vännerna visar sig i situationer som den här. Det är sant. Du får gråta säger de till mig. Inte en tår kommer från mitt öga. Du får vara arg men jag stannar helt neutral. Fokus, gå framåt. Jag vet att tårarna kommer. Jag vet att jag kommer vara arg. Men inte nu. Jag har låst in alla känslor i en bubbla med trippla hänglås.

Nu ska jag gå till en av mina fantastiska vänner, hon ska dra med mig ut på äventyr. I kväll kommer sonen hem.

verklighet

Det börjar komma en del frågor från sonens sida. Det blev plötsligt verklighet när han skulle sova hos pappa. Som tur var hade jag starka tjejer vid min sida som gått igenom samma sak och höll mig från att åka dit. Jag ringde så vi pratade med varandra istället. Vi ska tydligen bygga ett hopp. Vi behöver järn, kartong, plast, tejp och brädor. För att sen slingra den lilles tankar gav jag honom idén att imorgon när han vaknat rita en beskrivning över hur vi ska gå till väga när vi bygger detta hopp och att vi ses imorgon igen. På något sätt nöjde han sig med det. För nu i alla fall.

Mitt hem är inte komplett längre. Var inte för snäll, säger de runt omkring mig. Men vissa saker måste jag bara köpa nya, främst för min egen skull. Jag måste göra om för att få hemmet till mitt, bara mitt och sonens. Rosa är bra har jag hört, det är för tjejer.

out of control

Livet blir inte alltid som planerat. Ibland händer oförutsedda grejer. Drömmar krossas. Familjer går isär.

Idag har jag varit och tittat på en ny soffa. Kontrollfreak som jag är hade jag redan sett ut vad det var jag var ute efter. Både jag och sonen föll för den direkt. Till veckan ska jag iväg och beställa den. Jag behöver fundera lite till bara för säkerhets skull, utifall att...

Det känns lite konstigt att samla ihop ägodelar. Att dela ett liv, ett hem. Den där kontrollen jag pratade om, jag saknar den. Lite som att flyta runt på ett stormande hav utan att vara direkt simkunnig, som jag...

teknik i all ära

Vad irriterande, igårkväll skrev jag ett inlägg om cykling, men nu är det försvunnet. Teknikens under...

Det är läge att måla om naglarna, ett bra fredagsnöje tycker jag. Jag kräver inte så mycket. En lugn fredag utan några större utsvävningar. Samla nya krafter och göra ett ryck imorgon när det är lördag. Blir en sväng till stan för att kolla in diverse nödvändigheter. Planer. Gör om, gör rätt. Det är min melodi. Vilken är din?

på cykel

Lite kul var det faktiskt. Jag skrev på facebook imorse att jag och sonen cyklade till jobbet idag. Folket var väldigt imponerad över att jag cyklade mina två mil sådär på morgonkvisten. Jag trodde nästan det var ett skämt, i vilken värld skulle jag frivilligt cykla så pass långt?!! Till slut var jag tvungen att erkänna att jag haft utbildning idag och därför befann mig mer centralt. Däremot var det väldigt skönt att få lite frisk luft, att slippa packa in oss i bilen och vara på plats efter någon enstaka minut, för att inte tala om hur snabbt vi var hemma igen.

Snart är det semester, då får vi cykla många mil utan att passa någon tid.

Life as we know it

Det är en film med bland annat Katherine Heigl, jag gillar henne, och Josh Duhamel, han har jag noll koll på. Jag har inte sett den än men förhoppningsvis nästa vecka, dvs om min Linnea hinner få hem den. Vi ska ha en sån där riktig tjejkväll. Vad jag har förstått så handlar filmen om att enda dagen är livet på ett sätt, nästa kan det vara på något helt annat sätt. Ungefär som en trisslott - plötsligt så händer det, men inte alltid till det bättre...

Jag målade naglarna igår kväll. Imorse insåg jag att jag antagligen varit lite småstressad. Det är sådär fula märken, men färgen är iaf väldigt fin. Jag får göra ett nytt försök ikväll.