I'm forced to fake a smile

Vi måste skrapa på ytan. Se bortom den påmålade masken, förbi de slipade orden.

Jag hade fel. Jag ville inte se. Jag trodde på dig. Jag var mig själv. Jag markerade var jag stod, hur jag ville ha det och varför.

Det räckte inte. Du ville något annat. Du framförde det på ett sätt som sårade. De slipade orden var inte längre välformulerade utan kastades fram utan omtanke. Ett uppvaknande. En kniv som stacks in och vred om.

I lose my way
And it's not too long before you point it out
I cannot cry
Because I know that's weakness in your eyes
I'm forced to fake
A smile, a laugh everyday of my life
My heart can't possibly break
When it wasn't even whole to start with

Ibland blir jag rädd. Jag är rädd för mig själv, mina värderingar och min framtid. Jag är rädd för min ensamhet. Ibland skäms jag för min ensamhet. Jag funderar vad som är fel.

Jag tittar på min spegelbild. Försöker se bortom ytan. Ta en ordentlig titt på min egen insida. Kan någon annan se mitt verkliga jag?

Because of you
I never stray too far from the sidewalk
Because of you
I learned to play on the safe side so I don't get hurt
Because of you
I try my hardest just to forget everything
Because of you
I don't know how to let anyone else in
Because of you
I'm ashamed of my life because it's empty
Because of you
I am afraid

Jag har försökt. Kanske ska jag sluta med det. Kanske är det jag som bär en mask, kanske är det du...

But I know in my heart that we slowly are drifting apart

En gång är ingen gång. Två gånger är en vana. Vad är då tre gånger?

Vi måste själva avgöra var vår gräns går. Hur mycket vi kan ta innan vi faller. Hitta en balans där vi känner oss lyckliga, att det ger mer än det tar.

Can't you see
When you look in my eyes
Don't you feel that something is wrong
Yes it seems like I live on a lie
And babe I don't wanna go on

Jag slits återigen mot två håll. Hjärnan som säger vad jag borde göra och hjärtat som spelar sitt eget spel. Trots tankarnas kraft är hjärtat starkare, än så länge i alla fall.

But I know in my heart
That we slowly are drifting apart

Jag vet att det är överspelat. Matchen är slut. Vem som är vinnare vet jag inte, kanske blev det oavgjort. Resultatet är svårt att tyda. Finns det någon vinnare? Är alla inblandade vinnare?

You must find your own way
The road that I walk
It will lead you astray

Det behovet finns inte

Kvalité eller kvantitet, vad väljer du? Kanske beror det var i livet du befinner dig, vad din ryggsäck är fylld med. Kanske varierar beroende på vad det handlar om.

Ett tag glömde jag bort syftet. Jag var helt vilsen i mig själv. Visste inte vem jag var eller var jag var på väg. Det känns skönt att jag lämnat det bakom mig, att jag vet vem jag är och vad jag vill.

Jag vill inte vara en i mängden. Jag har inte behov av det. Den uppmärksamheten kan jag vara utan. Jag är värd mycket mer än så.

Jag har sagt nej. Jag har sagt stopp. Jag har sagt jag vill inte.
Det är en befrielse.

Jag vet vem jag är. Jag vet vad jag vill. Tids nog kommer min tid...

En liten törn som irriterar

Tänk dig att vakna av dig själv. Du har absolut ingen stress, inga måsten. Du äger tiden och gör precis det som faller dig in. Helt underbart! Det kallas semester!!

Hur underbart den än är finns det en liten törn som irriterar. Jag arbetat med mina tankar, försöker intala mig själv att tänka på ett annat sätt. Stundtals går det riktigt bra. Ganska ofta går det bra. Visst saknar jag men när måttet är rågat blir det lätt översvämning. Vi måste välja hur vi ska göra. Jag har gjort mitt val.

Jag sitter och njuter, är upptagen med annat. Trivs väldigt bra där jag befinner mig. Det plingar i telefonen. Det är du.
Tillbaka två steg. Varför? Du försvårar det hela. Vad vill du mig?

Jag tappade bort dig

Du klättrar uppför ett berg. För varje steg du ta kommer du närmare ditt mål. Du har några meter kvar. Tror du fått ett bra tag men inser snart att stenen du satt foten på är lös. Du tappar fotfästet.
Som i slowmotion, du hinner tänka alla möjliga tankar, hasar du ner. Tankarna snurrar och fallet går fortare och fortare.

Men du försvann, gled ur min hand
vart tog du vägen, jag kan inte hitta dig
jag är för full knuffas omkull, vart tog du vägen
jag kan inte fatta att jag tappade bort dig
säg vart är du nånstans, står och skriker ditt namn
men om jag hittar dig och du bjuder med mig hem
så lovar jag att du kommer skrika mitt namn

Kanske går fallet bra. Dina säkerhetslinor sänker farten. Du får åter kontroll på din kropp och när du landar på marken står du på fötterna.

För jag vill bara känna på din kropp kropp hela natten
men mina vänner säger stopp stopp håll i hatten
men jag vill känna på din kropp kropp hela natten
och mina vänner säger stopp
men jag vill att ditt hem blir där jag hänger min hatt

Personen som säkrat din klättring har gjort ett riktigt bra jobb. Räddat dig från ett fall utom kontroll.

Riktiga vänner säger som det är, är helt och hållet ärliga.

Jag ska sluta såra mig själv

När du inser hur stark din tankekraft är börjar du förstå att ditt liv är precis så som du tillåter det att vara.

Många gånget är det vi själva som tillåter oss att bli sårad. Vi väljer att bry oss mycket mer om någon än vad personen bryr sig om oss. Vi gör oss sårbara.

Jag väljer att öppna mina ögon. Jag väljer att se det jag försökt blunda för.

Jag tänker inte ens försöka mig på att förklara för jag förstår inte själv. Jag väljer att lämna eftersom jag förtjänar så mycket mer.

Med tiden slutar du bry dig.
Med tiden slutar det vara det viktigaste i ditt liv.

Put your hands on my heart

Enligt Bob Dylan kan människan inte både vara klok och kär samtidigt. Kanske är det därför kärlek kan vara komplicerat, vi är inte vid våra sinnens fulla bruk.

För en tid sen skrev jag om att vara kär i kärleken. Allt det fina och underbara som kärleken medför, klart vi vill ha det. Ja, det finns en baksida av myntet men är du kär på riktigt, verkligen älskar någon har du överseende med det, hittar en lösning som fungerar.

And I never was smart with love
I let the bad ones in and the good ones go
But I'm gonna love you like I've never been hurt before
I'm gonna love you like I'm indestructible
Your love is ultra magnetic and
it's taking over
This is hardcore
And I'm indestructible

Jag är nybörjare vad gäller kärlek. Vi har alla olika ryggsäckar som påverkar oss.
Kärlek är unikt och olika för alla.
Kärlek kan vara att veta allt om en person och ändå vilja vara med den personen mer än med någon annan.
Kärlek; att lita så mycket på en person att du kan berätta allt om dig själv, även sånt du skäms för.
Kärlek; att känna dig bekväm och trygg med någon men ändå bli svag i knäna när personen kommer in i samma rum som du och ler.

I'm yours, you're mine
Two satellites
Not alone
No, we're not alone

Bli till verklighet

Ibland är längtan extra stor. Alla tankar och allt du gör påminner dig. Du känner saknad. Du känner dig tom.

Det var en tung morgon. Nästan som att jag går på halvfart. Halva jag har nedräkning till semestern och den andra halvan kämpar på de sista dagarna. Idag och imorgon kvar sen är det semester.

Det är inte bara semestern jag längtar efter. Jag saknar dig. Hela mitt jag längtar. Bara sitta och surra med dig. Krypa ner i soffan under en filt, tända några ljus och bara vara.

Jag tycker inte om att vänta, det är en brist hos mig. Jag blir otålig. Låt mina tankar förvandlas till verklighet. Var min verklighet.

Don't you want our hearts to sing?

Alla har vi något unikt. Något som är speciellt för vår person. Något som gör oss till den vi är.

Någon kan vara otroligt bildskön, vacker. Någon har ögon som vi inte kan slita blicken ifrån. Någon har en fantastisk insida. Någon blir finare och vackrare ju mer vi lär känna personen.

I’ll know myself
but I wonder where you came from?
Following every step
up and down, running high
still so far away

Den jag ser i spegeln är antagligen inte samma person som du ser. Min bild är lite skev men jag är i alla fall medveten om det. Jag ser saker som inte du ser. Du ser saker som inte jag ser.

Det finns dagar jag saknar, dagar när jag känner mig riktigt fin, inifrån och ut.

Who’s going to save us now
when our enemies” calling
when I’m down and your falling
who’s going to save us now if we won’t

Med dig känner hela jag mig fin. Du säger det utan att överdriva. Du får mig att tro på ditt ord.
Du är finare än du tror och i mina ögon blir du bara finare och finare. Din insida, dina tankar, dina ord, sättet du har som får mig att skratta, hela du. Den jag är tillsammans med dig, en bättre version av mig själv.

don’t want to hurt tonight, there is much good in me and there’s much good in you so
we got to save tonight cause they won’t

True colors, like a rainbow

När vi möter någon för första gången gör vi, medvetet eller omedvetet, en bedömning om personen. Vi tittar på ytan. Den kan se mjuk eller hård ut, vara inbjudande eller avskräckande, neutral eller dömande. När vi lärt känna personen, när vi skrapat lite på ytan och kommit in under skalet, kan vår uppfattning förändras.

You with the sad eyes
Don't be discouraged
Oh I realize
Its hard to take courage
In a world full of people
You can lose sight of it all
And the darkness inside you
Can make you feel so small

Ytan kan vara en mask. En fasad som visas utåt. Den bild vi vill andra ska se. En rädsla för att andra ska se vad som döljer sig under ytan. En rädsla för att ta itu med sig själv.

Oavsett äkta yta eller spelad yta speglar sig ofta sanningen i ögonen, i ord och handling. Dina ögon säger mer än du tror.

Show me a smile then,
Don't be unhappy, can't remember
When I last saw you laughing
If this world makes you crazy
And you've taken all you can bear
You call me up
Because you know I'll be there

Det behöver inte vara svart eller vitt. Det finns en gråzon, det finns färger. Sök svar. Fråga, be om hjälp.

Sol är det ultimata men utan regn får vi ingen regnbåge.

Ibland är det tungt. Känslan som vägleder oss är förvirrad. Den tar oss till en väg aldrig gått tidigare. Ingen förstår. Kanske förstår vi inte själv. Kanske tror vi det är det enda alternativet vi har. Vi har stängt våra ögon, kan inte se klart. Vill inte se.

I see your true colors
Shining through
I see your true colors
And that's why I love you
So don't be afraid to let them show
Your true colors
True colors are beautiful,
Like a rainbow

Du är så mycket mer än du tror. Döm inte, ta reda på fakta. Ofta väljer vi att se vad någon gör men vad som ligger bakom är ett mysterium. Vill vi veta sanningen? Vill vi skrapa på ytan och kanske få svar?

Ibland händer saker vi inte kan förstå. Det sägs att allt händer av en anledning men ibland, bara ibland, skulle det vara bra att veta vad den anledningen är.

En annan plats

Att läsa har för mig varit ett sätt att slappna av. Försvinna till en annan värld. I perioder har jag läst flera böcker under en veckas tid. När jag blev sjuk försvann det. Jag kunde inte läsa. Klarade inte av att ta in orden och få något sammanhang. Den onda cirkeln är bruten.
Jag är väldigt stolt att jag har nått en ny milstolpe på min resa. Jag har för första gången, på jag vet inte hur länge, lyckats läsa en bok och njuta av att vara uppslukad av någon annans liv. Lämna mig själv och mitt för en stund.

Det finns platser vi kan besöka som har olika innebörd för olika personer. Kyrkogården kan jag uppleva som väldigt harmonisk. Sitta vid vattnet eller på en stubbe i skogen.
Det kan vara en plats som ger en specifik känsla, kanske har vi varit där tidigare, ensam eller tillsammans med någon.

Ibland kanske platsen inte spelar någon roll, det är sällskapet och känslan vi upplever där och då som är det speciella.

Det finns stunder när vi vill fly. Lämna allt bakom oss. Bort från vardagen, in till det okända. Vara anonym.
Ibland kan jag nästan planera in sådana stunder. Hitta en plats där ingen känner mig. En plats att bara vara.

Andra gånger vill vi vara tillsammans med någon speciell bara för att den personen gör oss glad. Personen tar oss till en annan plats utan att vi behöver förflytta oss.

Jag önskar dig nära.

Drömmar om kärlek

Plocka sju sorters blommor ska du drömma om din blivande man.

Jag och sonen har lämnat Smalltown för helgen. Vi sitter vad havet och njuter (läs fryser). Samlar energi och bara är.

Inatt vill jag drömma om dig. Du får mig att le. Du gör mig glad. Allt är så otvunget tillsammans med dig, lättsamt.
Jag vill drömma om dig men ändå är jag rädd. Om jag ramlar fångar du mig då? Om jag vågar, vågar du?

En plats för eftertanke.

Mot drömmarnas land. Ett ställe där lugnet bred ut sina vida vingar. Dit ingen annan än du har nyckeln. En plats för eftertanke.

Tro. Hopp. Kärlek.

Ett sms

Så lite som kan göra så mycket. Ett ord. Ett leende. Ett sms. En liten påminnelse att någon tänker på en.

Got the heart of an ox, got the skin of a dragon
I’m a fighter, always standing up
Now the weakness talks
I’m on my knees, and I’m about to drop

I’m not gonna cry, I’ve been thought better than that
My eyes are too fucking dry, now isn’t that ironic
This is my own fight, I’m gonna wear it out
I’m gonna bleed it out

Du gjorde min dag, tack!!

Mål i sikte

"Det är inte du, det är jag." En underlig fras som lämnar mycket till fantasin.

Jag tycker om tydlighet. Just nu, i det här fallet, ska det inte finnas något som lämnas till fantasin. Inga underliga funderingar som smiter iväg, som skapar drama helt i onödan.

Jag vet att jag velar fram och tillbaka. Jag tänker och analyserar för mycket. Ibland blir jag inte riktigt klok på mig själv.

Ha alltid ett mål att sträva efter. Kortsiktiga mål. Ett mål som är möjligt att nå, som sporrar dig framåt.

Jag har ett mål. Ett tydligt, kortsiktigt mål. Reglerna är enkla och lämnar inget åt fantasin. Jag kan inte misslyckas.

If you never try you'll never know

När vännerna sa "du bara vet" misstrodde jag de. Hur kan man bara veta? När jag sen fick uppleva det förstod jag precis vad de menade.

Jag tittade in i ett par ögonen och såg allt jag behövde, allt jag önskar mig.

When you try your best, but you don't succeed
When you get what you want, but not what you need
When you feel so tired, but you can't sleep
Stuck in reverse

I mitt fall varade det inte men jag fick bekräftat att jag inte har ett hjärta i sten. Jag är inte kall och hård. Nu vet jag hur det kan kännas.
Jag är tacksam för tiden som var. För allt jag lärde mig om mig själv, hur det kan vara, hur det kan kännas.

And the tears come streaming down your face
When you lose something you can't replace
When you love someone, but it goes to waste
Could it be worse?

Nu vet jag vad jag kan förvänta mig. Vad jag behöver för att känna mig hel. Det är bara att se tiden an, någonstans finns personen som väntar på mig.

Lights will guide you home
And ignite your bones
And I will try to fix you

Du öppnar ditt inre till någon annan. Du lämnar ut ditt hjärta. Du hamnar i en sårbar situation. Det är skrämmande. Du måste våga för att ha en chans att vinna. Nej, jag är inte rädd men redo kan man nog aldrig bli.

And high up above or down below
When you're too in love to let it go
But if you never try you'll never know
Just what you're worth

Jag har försökt att tänka bort dig

Ibland känns det som att jag springer och springer men kommer ingen vart. Jag är fast i ett ekorrhjul. Ett virrvart av tankar snurrar, slår bakut. Jag vet varken ut eller in. Jag vet inte var jag ska börja nysta för att få någon ordning.

Jag vill inte tänka framåt
Men är livrädd att fastna här
Nu kan det vara för sent
Att säga som det är

Jag har försökt att tänka bort dig. Jag har försökt att sätta stopp. Jag försöker göra annat men så kommer tanken på dig, dina ord upp. Jag är nyfiken. Vill veta mer. Jag vill, men ändå inte.

Jag vet inte var jag står, eller vet jag det? Har jag svaret inom mig?

Hur ska vi spela?

För många år sen spelade jag och några vänner en hel del en-kronors poker. Jag var en hejare på det. De pratade om nybörjartur.

Du sitter där med spelkorten i hand. Du lägger upp en taktik men beroende på hur dina motspelare lägget sina kort kan du behöva göra om din taktik.

Ungefär på samma sätt fungerar det i livet. Vi kanske har en utgångspunkt, tänker oss hur olika saker kan hända. Vi träffar på någon. Vi samspråkar och. samarbetar med varandra. Det kanske inte blir så som vi först tänkt oss men i slutänden blir det ändå bra.

Det är bara jag som kan avgöra hur jag ska spela mina kort. Bara du som kan avgöra hur dina kort ska spelas. ska vi spela med varandra eller mot varandra?

What's holding you back?

Vad är det egentligen som avgör på vilket sätt vi väljer att hantera en situation?

Min plan var att bryta mitt invanda mönster. Att inte låta tänkandet och analyserandes ta över. På sätt och vis har jag lyckats men det som gör det svårt är när det tillförs näring från annat håll.

Om det enbart handlade om mig själv. Om ingen annan var inblandad kanske jag kunde bestämma mig att såhär ska situationen hanteras. Kanske skulle jag inte tänka och fundera. Jag skulle inte behöva fundera över andras agerande, varför de gör som de gör och varför säger som de säger.

Vad är det som stoppar mig? Vad är det som gör att jag väljer att hålla tillbaka? Rädsla? Vad har jag att förlora? Vad har jag att vinna?

What doesn't kill you makes you stronger

För länge sen var det en vän som sa att jag inte mådde bra av mitt sätt att leva. Det kändes tungt att höra det men när det fick landa... Det är skönt när vänner säger sin åsikt rakt ut. Inget hymlande. Vännen hade rätt.

Jag var livrädd för att vara ensam. Det kändes som att väggarna kröp närmare och närmare. Luften tog slut, jag blev tvungen att skynda mig ut.
Jag hittade alla möjliga ursäkter för att inte stanna hemma. Jag var ständigt på språng. Hade en inre stress, en oro. Den är som bortblåst nu.

What doesn't kill you makes you stronger
Stand a little taller
Doesn't mean I'm lonely when I'm alone

Idag kan jag vakna på morgonen och känna ett lugn. Inga planer. Inga måsten. Tända ljus, krypa upp i soffan och läggen mig under en pläd. Jag är inte längre rädd för ensamheten. Jag börjar trivas med mig själv.
Det var bra för mig att flytta. Börja om på nytt.

You know the bed feels warmer
Sleeping here alone
You know I dream in color
And do the things I want

Jag är starkare idag än vad jag var igår. Jag kan titta framåt. Jag lever i nuet och ser fram emot morgondagens nya utmaningar.

Det är en glädjande historia nu

Stunden när du inser att du lämnat något bakom dig. Hur banalt det än låter, tiden läker alla sår på ett eller annat sätt.

När du med glädje kan titta tillbaka på ditt liv. Se dina vägar, var de har tagit dig, i med- och motvind. Nedåtgående spiraler som bytt riktning utan att du hunnit med. Nu står du här, en ny människa. Lycklig över alla människor du mött efter vägen, allt de berikat dig med, all kunskap och nya erfarenheter du fått med dig i din ryggsäck.

Jag brukar säga att jag behöver tydliga slut på saker. Jag behöver bearbeta allt i min egen takt. Tankar och funderingar ska malas sönder in till minsta molekyl. Ibland är jag så inne i mitt tänkande och funderande att jag inte förstått att jag egentligen lämnat det bakom mig. Kanske är det det mina vänner försöker säga med att jag analyserar för mycket. Kanske är det för djupt för att jag själv ska förstå.

Istället för att ta energi så ger det mig numera energi. Jag kan glädjas över det jag fått till mig och se fram emot nya äventyr.

Det känns underbart. Vetskapen att jag passerar ytterligare en milstolpe i livet.

Kan inte skilja på

Det var någon som sa till mig av omtanke att jag kanske inte skulle vara så öppen i det jag skriver. Att det är många som läser och att folk börjar veta vem jag är. Jag har funderat runt det men kommit fram till att det här är jag. Det är min blogg. Det är mina tankar och funderingar. Det är min sanning, sanningen så som jag ser den. Jag vill fortsätta vara mig själv, jag är unik och alla andra är redan upptagna.

Om möjligt så är jag än mer förvirrad idag än jag var igår. Jag pratade med en av mina närmaste vänner, vi kom båda fram till det omöjliga i att både äta kakan och ha den kvar.

När jag väl kom fram till hur kärlek kan kännas uppenbarade sig även en gnutta svartsjuka. Rädslan att förlora något som kändes så bra. Några säger att svartsjuka är djävulens påfund, en känsla av ägande rätt. Någon säger att lite svartsjuka är bra, att det visar rädslan i att mista någon man håller kär.
Jag vet inte riktigt vad jag tycker och tänker i den frågan än. Jag har för lite erfarenhet av det.

Ibland ter sig människor på ett lite underligt sätt. Tänk dig att du bjuder hem gäster på middag. Ni har en trevlig kväll tillsammans. När gästerna börjar röra på sig ställer du fram en korg så de kan betala för kalaset. Det känns inte riktigt rätt.

Du går framåt, sen backar du några steg. Du säger att du inte vet. Jag tror du vet. Svaret finns inom dig precis som det gör inom mig. Vi måste alla acceptera det. Friskt vågat hälften vunnet.

Jag kan inte skilja på om jag vill vinna dig
jag kan inte skilja på om jag vill va med dig
jag kan inte skilja på om jag vill bli av med dig
jag kan inte skilja på om jag vill skada dig
men du om nån borde förstå
att man inte gör såhär mot mig

Ett stort pussel

En gång är ingen gång. Två gånger är en vana.

Kanske är du osäker på vad du känner. Kanske vet du inte vad du vill. Kanske behöver du tid. Kanske vill du göra det på ditt sätt. Kanske vill du det ska bli rätt. Kanske vill du inte alls.

Vad mycket det är som ska stämma in, sammanfogas på rätt sätt. Det påminner om ett stort pussel. Hamnar en bit fel blir det ingen helhet. Ibland kan bitar försvinna och förvirring uppstår. Med tiden hittar vi den felande pusselbiten och kan se helheten från ett helt nytt perspektiv.

Några av mina pusselbitar är på vift...

Fake love

Var ärlig mot dig själv. Berätta vad du känner, berätta vad du vill. Ingen annan än du kan göra det åt dig. Ingen kan läsa dina tankar även om hela din uppenbarelse visar tydliga tecken.

Who says I can’t be free?
From all of the things that I used to be
Re-write my history
Who says I can’t be free?

Vad vill du mig? Vad vill du med mig? Du vet var jag står. Det är en omöjlighet att både äta kakan och ha den kvar.

Varför kommer du mig nära? Varför? Varför? Varför? Jag vill inte. Vill inte. Vill inte. Vill. Jag vill men...

Fake love for an hour or so - nej det vill jag inte.

Inte tänka. Inte analysera. Tids nog kommer svaret. Tid har jag men jag tycker inte om att vänta...

Wait on fate to send a sign
Who says I can’t take time?

Ingen kyss är den andra lik

"Kom förbi så får du en puss och lite kaffe"

För en tid sedan satt jag hos en vän. Vi drack vin och åt lite gott, hade det allmänt mysigt. En och annan tittade förbi och stämningen höjdes allt eftersom.

Jag fick ett "annorlunda" meddelande men bestämde mig för att spela med.

Does he love me I want to know
How can I tell if he loves me so
Is it in his eyes ?
Oh no ! You'll be deceived
Is it in his sighs ?
Oh no ! He'll make believe
If you want to know if he loves you so
It's in his kiss
That's where it is

En person jag inte kände då kom förbi. Personen försökte sig på att kyssa mig men jag ville inte och vände mig bort. Jag kan inte kyssa någon bara sådär. Det är intimt. Det är nära.

Is it in his face ?
Oh no ! That's just his charms
In his warm embrace ?
Oh no ! That's just his arms
If you want to know if he loves you so
It's in his kiss

Finns det något mysigare än att kyssa någon du verkligen bryr dig om? En närhet bara ni delar. Något privat. Något intimt.

Kiss him and squeeze him tight
Find out what you want to know
If it's love, if it really is
It's there in his kiss

Två läppar som möts. En hunger efter mer väcks till liv. Ingen kyss är den andra lik.

You've had enough but I want more

Vi kan dagdrömma. Fantisera ihop en historia som vi önskar. Vi drömmer om natten. Bearbetar sånt som påverkat oss. Vi kan ha mardrömmar. Det enda vi vill är att vakna. Få mardrömmen att försvinna.

It's like one of those bad dreams
When you can't wake up
It looks like you've given up
You've had enough
But I want more
No I won't stop
Because I just know
You'll come around
Right?

Drömmar kan etsa sig fast. Drömmar kan försvinna utan att lämna spår efter sig.

När vi drömmer om någon speciell person. När vi vill ha denna speciella som en del av vårt liv. När vi kämpar och försöker nå fram utan framgång. När vi ser att personen kämpar för att få någon annans uppmärksamhet. Det är svårt att hantera. Det gör ont. Ändå väljer vi att stanna kvar. Vi släpper inte drömmarna i första taget eftersom de är just drömmar. Drömmar vi vill ha mer av.

Just don't stand there and watch me fall

Jag längtar efter dig

Jag har en längtan inom mig. En längtan som påminner mig om och om igen. Jag känner saknad. En saknad som påminner väldigt mycket om ensamhet.

I en evighet levde jag som om du inte fanns
I alla drömmar var du ändå nära
så underbart nära
Och jag trodde jag fann dig
men du var någon annanstans
Varenda gång jag funnit någon
så såg jag att drömmen inte var sann

Sök inte efter kärlek. Kärleken kommer till dig när du minst anar.

Tick tack. Tick tack. Tiden går. Dagarna blir till veckor. Veckorna till år. Jag känner lite stress. Mina planer. Allt jag önskat. Att förlika mig med tanken att det kanske inte blir så.

Tänk alla famnar jag lämnat av längtan till dig
För jag trodde att du fanns och väntade mig
Alla dagar jag vandrat så sorgsen och trött
För att möta den vackraste människa jag någonsin mött

Trots mina drömmar. Trots att jag längtar och vill. Det går inte stressa. Det blir som det blir. En dag, vid rätt tid och av rätt anledning möter jag den vackraste människa jag någonsin mött.

It's written all over your face

Ögonen glittrar. Vi vet inte var vi ska titta. Blicken flackar runt, kanske tittar vi ner i marken. Det pirrar i magen av förväntan. Munnen visar ett generat leende.

Jag tycker det är intressant att studera människor. Se hur de reagerar i olika situationer. Många gånger kan det vara väldigt tydligt. Är känslor inblandade står det skrivet över hela människan. I allt hon/han säger och gör. Kanske är vi inte medvetna om det själv men andra kan se det, om de vill.

Jag tycker jag är ganska duktig på att lägga band på mina känslor. Jag har många års erfarenhet av att inte känna. Jag stängde av mig själv, hade en off-knapp som användes flitigt. Idag vet jag inte var off-knappen är men jag tror att utåt sett kan jag verka kall under tiden som en storm härjar inom mig.

Jag tycker som så, oavsett känslor eller inte, är det mycket trevligare om alla är trevliga mot varandra. Jag är trevlig och snäll med dig och du är trevlig och snäll med mig.

Kanske har någon mer känslor för den andra. Det ska inte spela någon roll. Kanske står det skrivet i pannan på någon att denne är förälskad eller intresserad av någon speciell. Det ska inte heller spela någon roll.

Alla våra känslor är viktiga. Det är viktigt att andra visar respekt för de. Med det menar jag inte att vi ska föra någon bakom ljuset, säga sånt vi inte menar. Vi ska vara ärlig både mot oss själva och andra. Lek inte med andras känslor.

Kan du se vad jag känner för dig?

Bad decisions, that's alright welcome to my silly life

Ibland får vi ge upp hoppet om andra, inte för att vi inte bryr oss längre men för att de uppenbarligen inte gör det.

Lätt att säga, svårt att följa.
Ibland hakar jag upp mig på vissa saker. Jag kan inte släppa taget bara sådär. Jag tycker om människor, jag vill ha de i mitt liv, som en del av mig. De berikar mig och mitt liv. Ibland upplever jag det som att jag blir missförstådd.

Made a wrong turn, Once or twice
Dug my way out, Blood and fire
Bad decisions, That's alright
Welcome to my silly life

Ibland kan det hända att jag gör fel val, eller gör val av fel anledning. Att jag tar en omväg istället för att gå rakt fram. Kanske ser jag inte tillräckligt klart. Kanske vill jag inte se just där och då. Kanske är det andra som inte ser det jag ser. Att de bara ser vad jag gör men inte anledningen bakom.

Mistreated, misplaced, misunderstood
Miss "no way, it's all good", It didn't slow me down
Mistaken, Always second guessing
Under estimated, Look, I'm still around

Nej, jag är allt annat än perfekt. Jag har mina fel och brister, precis som alla andra. Något vi alla får leva med. Något vi alla får arbeta med.

På samma sätt som jag tycker människor är intressanta har jag fått lära mig att alla inte tycker på samma sätt som jag. Jag har även fått lära mig den hårda vägen, genom blod, svett och tårar, att människor ibland kan se mig som ett andra hands val. Jag duger i brist på annat. Jag accepterar det inte längre. Jag vill inte ha det så, jag vägrar. Jag vill bli prioriterad av de i min närhet på samma sätt som jag prioriterar de. Givande och tagande på lika villkor.

I wonder where you are tonight

Ibland njuter jag verkligen av ensamheten. Att bara vara med mig själv, tystnaden och mina tankar på allt och ingenting. Andra gånger kan ensamheten kännas som ett fängelse. Jag känner mig intryckt i ett hört och hittar ingen väg ut.

Till now I always got by on my own
I never really cared until I me you
And now it chills me to the bone

Just nu känns det som att jag slits mot två olika håll. Jag både vill och inte vill vara ensam. En del av mig längtar, den andra delen säger nej.
Jag längtat efter känslan av helhet. Jag vill känna mig fin, vara speciell för någon. Jag vill ha någon som är fin och speciell för mig, i mina ögon.
Jag behöver vara ensam, jag behöver tid. Jag måste tycka om mig själv igen innan någon annan blir en del av mig.

Kanske finns det någon som är både fin och speciell. Kanske finns han där ute. Kanske längtar han på samma sätt som jag, vem vet...?

I wonder where you are tonight
No answer on the telephone

När du ser allt du behöver

För någon händer det ofta. Det är en enkel sak. Någon annan har svårt att hitta det. För en vän händer det med ganska precis fem års mellanrum. Jag var nästan 32 innan jag upplevde det.

Kärlek. Att bli kär. Kär på riktigt.

Jag menar absolut inte att jag aldrig känt något för sonens far, det har jag. Jag tror att det finns olika sorters kärlek, att det är beroende på vad vi har i vår ryggsäck och vad vi jämför med. Vad är det som gör att vi faller för någon? Uppenbarligen är det något hos personen som tilltalar oss, väcker vår nyfikenhet. Något som gör att personen känns speciell. Intressant. Kanske är det kärlek vid första ögonkastet. Kanske är det något som växer fram. Ibland kan det gå ruskigt fort, andra gånger tar det tid.

Jag läste; när du tittar in i ögonen på en person och ser allt du behöver är det äkta kärlek. Den känslan har jag haft en gång i mitt liv. Det var underbart! Jag kände mig hel, komplett. Jag längtade hela tiden efter honom, från den stund någon av oss gick ut genom dörren till vi var tillsammans igen. Kanske tog det mig så många år eftersom jag haft så mycket inom mig. Kanske tar det längre tid för vissa. Kanske hade jag inte hittat rätt tidigare. Kanske visste jag inte vad det var jag ville ha.
Kommer jag känna så igen? Jag hoppas det. Jag tror det. Vid rätt tillfälle. Med rätt person. Av den rätta och bästa anledningen.

Stopp?!!

Det är nu jag fokusera på hur det än blir så blir det bra. Jag upprepar orden inom mig som en mantra, om och om igen.

Plötsligt kommer en känsla över dig. Magkänslan säger något, den går inte misstolka. Ta det för vad det är och inget mer än så.

Hur det än blir så blir det bra. Jag känner stopp...

Därför är jag tyst

Jag har hört att det tar tolv gånger för smaklökarna att vänja sig vid en ny smak. Jag minns inte var jag hört det, eller om jag kanske drömt det, så hur sant det egentligen är kan jag inte svara på.

Låt oss säga att det är så, gäller samma sak när vi ska lära oss något nytt, bryta vårt invanda mönster? Processen att lära oss agera annorlunda, göra på ett annat sätt än vi är van vid.

Jag kämpar med mig själv för att inte tänka. Jag har bestämt att i det här fallet ska tänkandet inte bli den största delen. Jag ska bara köra på. Ta tillfället i akt när det kommer, om det kommer. Inte göra så stor sak av det hela. Blir det av så blir det bra, blir det inte av så blir det också bra. Det är därför jag är tyst. Jag står inte och väntar men jag driver heller inte på. Jag tar det som det kommer.

Det finns mycket jag vill säga. Mycket jag vill göra. Kanske får jag det sagt. Kanske förblir det tystnad...

Free spirit

Nu släpper jag taget. Jag ställer mig själv utom kontroll. Surfar fram på en hög våg och ser var jag hamnar. Kanske rider jag ut vågen, kanske så ramlar jag.

Jag ska testa något annorlunda för att vara jag. Jag ska inte tänka. Jag ska inte analysera. Jag ska bara vara. Jag ska åka berg- och dalbana, jag ska åka upp och ner, svänga hit och dit. Kanske blir jag yr efter vägen, kanske blir jag illamående. Kanske klarar jag det med bravur och mår som en prinsessa hela resan.

Jag kan inte hitta svaret inom mig. Jag kan inte lyssna på min magkänsla, den säger inte något just nu. Kanske har jag svaret inom mig. Kanske vet jag. Vilket det än är, vilket den än blir, jag tar det när det kommer.

Friskt vågat, hälften vunnet.

Ska jag stanna eller gå???

Det går upp. Det går ner. Det går runt en liten stund.

Det verkar vara en omöjlig uppgift att få fullständig kontroll på sina känslor. Ena dagen känner jag en sak, jag är helt säker på att det är så jag vill göra och ha det. Nästa dag känner jag något helt annat. Jag blir inte klok...

En del av mig säger stanna här, gå inte längre, det är inte rätt. Den andra delen säger stanna kvar och jobba vidare, det finns mycket att utforska här, det kan bli väldigt intressant. Jag slits mot två håll utan någon som helst kontroll.

Jag blir inte klok. Allt ska förankras och accepteras. Tänkas och analyseras. Det ska inte vara för lätt, då hinner vi inte med, eller tappar intresset. Lite kamp och lite slit är bra. Hur vet jag om det är rätt eller fel? Hur vet jag om jag ska stanna eller gå? Kanske är det så att jag redan vet...

Har du tid?

Skrönan om att det var bättre förr, ja jag vet inte. Samhället har förändrats och människorna likaså.

Äntligen trivs jag i min ensamhet. Jag har ett nytt hem, ett hem där jag känner mig hemma. Jag behöver inte längre planera varje minut, jag kan bara vara.

Jag har träffat många intressanta människor senaste månaderna. Jag har observerat och lyssnat till agerande och samtal. Jag har sett skillnad på människan idag och hur jag själv var som person för några år sen.

Jag och en vän pratade om detta. Jag är ungefär 10 år äldre men när det bara är vi är det ingen skillnad. I många sammanhang känns det som att vi är jämngamla, att vi befinner oss på samma nivå.
Om jag resonerat på samma sätt som vännen gör idag för tio år sen, var skulle jag vara då? Det känns som att nu tvingad vi att växa upp fortare, vi mognar på ett helt annat sätt eftersom samhället kräver det av oss.

Jag pratade med en annan vän som funderar väldigt mycket just nu. Det har varit lite stökigt och vännen vill tänka över diverse ageranden och val i livet. Det är bra tycker jag.

Är det jag som växt upp på guldfat och därför inte behövt gå igenom tankebanorna som många av mina yngre vänner gått igenom? Har samhället förändrats så mycket på tio år att det inte finns något val?

Det jag tycker är mest intressant i det hela är att några vänner har gjort valet att avstå från vissa saker, istället lägger de ner tid och energi på sig själva. De söker sin väg. Tar en paus och besöker landet "Baravara".

Alla behöver vi tid för oss själva. För mig dröjde det många år innan jag började fundera på allvar över mitt liv och mina val. Jag är otroligt glad att jag äntligen har ro i kroppen till att vara hemma en hel dag utan att göra något speciellt. Tid för mig själv. Tid att bara vara, tid till att göra ingenting och njuta av det.

Så möts vi igen

Den underliga känslan som uppstår, du möter någon och vet inte om du ska hälsa eller bara gå förbi.

På jobbet lär vi barnen att alltid hälsa. Det är helt underbart att komma innanför dörren och någon ropar med världens största leende på läpparna "Hej M!" och kommer springande. Det går inte bli annat än glad.

När vi hälsar på någon innebär det att vi ser personen. Vi visar det med ord.

Om någon inte hälsar, trots att båda med säkerhet sett varandra, är det ett tydligt avståndstagande. En markering.

Så finns det de underliga stunderna när vi slits åt två håll. Delen av oss som vill hälsa för att det är så vi tycker man ska göra. Delen av oss som inte vill hälsa eftersom vi vet att den andra inte vill...

En hälsning kan vända en skitdag till något riktigt bra.

Du finns i mina drömmar

Stunden på morgonen, när du inte vet om du sover eller är vaken. Du svävar omkring i något odefinierbart. Du vet inte om det är dina egna tankar eller om du fortfarande är kvar i drömmarnas värld.

Innan jag öppnade mina blå fanns du där. Tanken gör mig varm. Tanken gör mig iskall. Du får gärna vara en del av mig men där säger jag stopp. Jag är inte redo för mer. Jag slits mot två olika håll. Närhet - Ensamhet.

Du passerar mitt inre. Jag undrar vad du gör, hur du mår. Jag vet att du tänker på mig, det har du sagt. Jag tänker på dig. Ibland mer än jag egentligen vill.

Jag vill höra av mig till dig men jag gör det inte. Jag väntar. Förväntar mig att du ska höra av dig till mig. Det känns bättre. Kanske är det jag som leker katt och råtta...

Du väcker mina känslor
Varje tidig grynings morgon

I'm doing all in my power to get free

Ibland känns det som jag sitter fast i ett ekorrhjul. Jag springer och springer men kommer ingenstans. Eller kanske är jag en guldfisk som simmar runt runt i en glasskål och inte förstår att jag varit på samma plats en stund tidigare.

Jag återkommer ofta till samma funderingar. Ibland kan det gå en längre tid mellan men när det väl kommer är det med dunder och brak.

Thought it’d be easy, now it’s getting critical
You’re out of my life now, it’s unbelievable

Det känns lättare nu än det gjort tidigare men ibland känns det som att något trycker på en strömbrytare för tankeverksamheten. Tankarna och funderingarna börjar snurra. Varför? Vad hände? Vad var den egentliga meningen med allt?

It’s a mystery why I can’t stop thinking of you
Mystery, how everything circles around you
In my mind, I’m doing all in my power to get free
In my mind, I promised myself ’till this day I’d be
But it’s a mystery

Jag har börjat gå. Det går i sakta mak. Ett steg i taget. Jag vet att allt blir bra. Jag glömmer inte, bara ibland...

Creep

Kanske har vi det inom oss. Kanske vet vi redan. Kanske väntar vi bara på ett accepterande.

Livet är fullt av möjligheter. Vi står dagligen inför olika val. I vägskälet måste vi avgöra vilken väg vi ska ta.

When you were here before
I couldn't look you in the eyes
You're just like an angel
Your skin makes me cry

Ena stunden är jag helt säker på vad jag vill. Jag vet precis hur jag ska göra. Jag vet vilken väg jag ska gå. Så kommer ett tecken. Kanske tolkar jag in mer än vad det egentligen är. Kanske är det mer än jag tror. Jag blir rådvill. Vet inte längre vilken väg jag ska gå.

I want you to notice
When I'm not around
You're so fucking special
I wish I was special

Jag frågar mig om och om igen varför det är så. Då jag egentligen tror att vi alltid har svaren inom oss blir det ett virrvarr när jag inte vet. När jag inte förstår. Kan det bero på att vi vill hålla möjligheterna öppna utfall att? Att vi inte vet för att vi fortfarande bara är nyfikna och vill undersöka möjligheterna innan vi tar ett slutgiltigt beslut. Ett beslut som är förankrat och accepterat.

But I'm a creep
I'm a weirdo
What the hell am I doing here
I don't belong here

All by myself

Tvåsamhet i all ära men ibland behöver vi tid för oss själva. Tid till att göra ingenting. Tid till att bara vara.

Det var någon som sa "folk tror jag är olycklig bara för att jag är ensam och säger att jag måste träffa någon." Personen kände sig lycklig och ville vara själv men upplevde att samhället tyckte något annat. "Klart du är olycklig och ensam!"

Jag tror alla behöver tid till sig själv. Tid att hitta sig själv. Tid att fundera över livet. Vad vi vill. Var vi är på väg.

Jag har varit väldigt olycklig i min ensamhet. Känt mig tom. En inre stress som gjort mig orolig. Det har tagit tid men idag kan jag njuta av tystnaden. Tiden jag har helt för mig själv.

Idag kan jag säga nej till öppna armar eftersom jag vet vad jag vill. Jag gör saker som får mig att må bra. Jag prioriterar mig själv.

Nej, jag vill inte alltid vara ensam. Ibland längtar jag mer än något annat efter tvåsamhet på lika villkor. Någon som finns där i vått och torrt. Min tid kommer, jag vet det. Jag behöver bara stanna i landet "Baravara" ett tag till.

Jag vill ha hela kakan för mig själv

Som liten sa alltid mina föräldrar att jag skulle säga precis vad jag tyckte och tänkte. Jag skulle prata från hjärtat så länge jag själv kunde stå för det.

Det har inte alltid varit populärt. Det har hänt både en och tre gånger att jag fått onda ögat.
En nära vän brukar säga till mig "antingen älskar man hela dig eller så tycker man inte om dig alls". Det är nog så det är. Ärlighet varar längst men det är inte alltid roligt att höra, inte alla som uppskattar det.

Idag berättade jag för någon var jag står i en viss situation. Vilka principer jag har och varför. Vad som gäller när det handlar om mig. Jag kanske inte fick något helt rakt svar tillbaka men jag har i alla fall markerat var jag står och det känns väldigt bra.

Jag vägrar att bara ta en liten smakbit, jag vill ha hela kakan för mig själv. Krav som jag ställer för att jag ska må bra. Jag sätter mig skälv i första hand.

Jag saknar dig, saknar dig

Jag saknar ditt skratt.
Jag saknar din charm.
Jag saknar din impulsivitet.
Jag saknar tystnaden när vi båda var försjunkna i en annan värld.
Jag saknar våra samtal.
Jag saknar dig.
Jag saknar din vänskap.
Jag saknar...

Jag saknar dig, saknar dig.

Jag ljuger så bra

Jag berättar om min sanning. Sanningen så som jag ser den. Någon annan kanske skulle se på samma situation ur ett helt annat perspektiv, deras sanning. Sanningen så som de ser den.

Jag tänker och funderar väldigt mycket. Analyserar saker in till minsta molekyl. Ibland tar det mer energi än vad det ger. Jag är väl medveten om det och försöker välja mina inre strider med mig själv. Ibland lyckas jag, andra gånger inte.

Efter allt tänkande, funderande och analyserande har jag förhoppningsvis hittat någon slags lösning.

När jag hittat min lösning lever jag ofta efter den. Det blir min sanning. Ibland tror jag det kan handla om att jag önskar och vill, hoppet är det sista som lämnar människan. Jag vill tro det bästa. Ha ett mål att sträva efter. Jag vill få min vilja och önskan igenom. Jag vill det ska bli så som jag tänkt mig.

I efterhand kan jag fundera hur jag egentligen tänkte. Det är som att jag på något sätt intalar mig själv något. Ibland blir det som jag tänkt, andra gånger får jag backa. Det är nästan som att jag ljugit för mig själv. Att min naivitet och blåögdhet tar över.

"Jag har bytt lås på hjärtats alla dörrar
Sagt upp mitt hyreskontrakt
Talat om för alla mina vänner
Att sista kortet är lagt"

Så kommer den "riktiga" sanningen ikapp mig. Jag kanske inte är riktigt så kaxig som jag försökt intala mig själv. Jag får svälja min stolthet. Jag får erkänna mig besegrad. Jag kan inte styra över mina känslor hur gärna jag än vill. Det tar tid. Tid. Tid. Massor med tid. Det är bara gilla läget. Öppna mina blå och fortsätta titta framåt.

Det gör fortfarande ont

Ibland händer det saker som vi helt enkelt måste acceptera, lära oss att leva med, oavsett om vi vill eller inte.

"Jag kan sitta flera timmar
Jag kan gå igenom allt
Det tog slut för längesen
Men du är överallt

Och jag ska sakna dig imorgon
Ja du vet hur jag kan bli

Så kom och hälsa på om du tar vägarna förbi"

Jag saknar dig. Jag längtar efter dig. Jag vill se ditt leende. Dina tindrande ögon. Jag vill ha dig nära. Jag vill ha dig här hos mig.

Vi dansar inte genom livet på rosa rosenblad, vi stöter på törnar. Det gör ont, ibland fruktansvärt ont. Såren läker med tiden. På något sätt lär vi oss leva med ärret såret lämnat efter sig. Vi hittar vägar som gör det lättare, att vi kan leva med det. Är det något stort, något viktigt, glömmer vi aldrig. Vi lär oss leva med det men det slutar aldrig göra ont.

Utan instruktion - Learning by doing

När jag separerade från sonens far var det en vän som sa "Det finns inga instruktioner. Det som är rätt för någon är helt fel för någon annan, du måste hitta din väg."

Jag hittade slutligen min väg. Den var allt annat än rak. Serpentinvägar uppför höga berg och nerför djupa dalar. Det finns stunder under vägens gång som jag inte är överdrivet stolt över såhär i efterhand men de har gjort mig till den jag är idag. Jag behövde gå igenom vissa saker, det var rätt väg för mig just då.

Överhuvudtaget finns det inga instruktioner över livet. Det måste levas i nuet. Vi måste testa oss fram, det går inte att enbart lyssna till andras erfarenheter. Vi måste erfara saker, i både med- och motgång. Ibland blir det rätt, andra gånger fel. Ingen är felfri. Det viktiga är att vi lär något från det. Att vi tar till oss godbitarna och inte gör om samma misstag igen.

"Learning by doing"

Jag menade allt

Var dig själv. Visa ditt riktiga jag. Tycker de inte om dig som du är förtjänar de inte din uppmärksamhet.

Om vi ska vara oss själva varför är då denna katt och råtta lek så viktig? Varför ska vi gå in i en roll, vara någon annan än vårt riktiga jag. Spela svårfångade. Spela upptagna. Låtsas att vi inte bryr oss när vi längtar efter ett litet litet tecken.

Jag vet att det handlar om spänning. Det får inte vara för självklart.

Jag är nyfiken. Varifrån nyfikenheten kommer kan vara varierande. Nu handlar det mycket om ord. Hur jag mår och känner under ett samtal. Lika viktigt som det är att höra ord är det att förmedla ord. Om jag säger något är det för att jag menar det, i alla fall just då...

"Jag menade allt men jag har ändrat mig nu..."

Arms wide open

Jag tittar i spegeln. Ibland ser jag mig själv, andra gånger är det någon annan som tittar tillbaka...

Du är fin precis som du är. Var dig själv, alla andra är redan upptagna.

När rädslan att inte räcka till kommer. När vi känner att vi inte är bra nog. När det känns som att vi saknar något väsentligt för att vara hel. När vi får känslan att inte duga så som vi är.

Hur gör vi för att fylla igen det svarta hålet inom oss? Hur blir vi hel igen?

Du måste älska dig själv för att någon annan ska kunna älska dig. Hur älskar man sig själv i sin ensamhet? När det är mörkt? När det känns kallt? När det enda vi längtar efter är ett par armar som håller om oss. Känslan att vara nära för att jag är jag. För att du är du. Armar som tillhör någon speciell. Någon som får dig att känna dig utvald. Någon som gör dig glad. Någon som känner sig speciell med dig. Någon som känner sig utvald. Någon som blir glad av din blotta närvaro.

Du öppnade dina armar. Jag öppnade mina armar. Hur kan vi känna oss utvalda ena dagen och lämnade i mörkret nästa?

Please don't leave me

Om vi kunde välja ut vissa delar från livet. Om vi kunde ta delar av olika personligheter. Om vi kunde komponera ihop, blanda från det bästa, skulle allt vara en dans på rosor då?

Jag skulle vilja möta någon som får mig att känna mig lika vacker som du gjorde. Någon som ger mig helheten som du gjorde. Någon som har pengar som du hade.

Men det är ingen verklighet.

Ibland finns du inte i mina tankar på evigheter. Konturerna är raderade. Det finns bara en suddig bild av dig någonstans långt borta i periferin.
Så möter jag dig. Jag vill så gärna prata med dig. Jag vill att du ska förstå. Jag vill förstå. Det går tyvärr inte. Du tillåter mig inte att möta dig på samma nivå.

Jag känner mig som den klumpiga katten som försöker, om och om igen, att fånga den smidiga råttan. Jag kan inte riktigt släppa dig. Jag vet att det är fel. Jag vet att jag förtjänar bättre än dig. Du förtjänar inte mig. Ändå vill jag ha dig, iaf få chansen att veta att jag kan få dig.

Var ligger tjusningen i att vilja ha något vi inte kan få? Varför släpper vi inte bara taget, går vidare?
Vill jag egentligen ha dig eller är det spänningen i att du så tydligt visar att jag inte är välkommen i ditt liv som gör att jag inte släpper taget? Vill ha det omöjliga.

When you try your best but you don't succéed

Ett mindre samhälle. Alla vet vem alla är på ett eller annat sätt. Det är svårt att vara hemlig...

Är det skillnad mellan att vara hemlig och förmedla en vit lögn? Det finns en anledning till varför du säger som du gör men vad är tanken bakom?

Det går inte både äta kakan och ha den kvar. Du måste välja. Valet du gör påverkar och så får det vara.

When you get what you want but not what you need...

Att jag aldrig lär mig...

Livet är fullt av prövningar. Skratt och gråt. Det finns ett val, bli bitter eller ta lärdom. Jag väljer lärdom, ändå verkar jag aldrig lära mig...

Hur kommer det sig att vi ser tecken men ändå inte ser? Vi känner förändringen som sakta sker, ibland från en dag till en annan. Det där kommer jag aldrig att förstå, hur kan något förändras så fort? I och för sig har jag en liten teori; vi framkallar något som egentligen inte finns. Det är roligt med uppmärksamhet, oavsett vem den kommer ifrån, men sanningen kommer ikapp. Om det är den riktiga sanningen eller en sanning vi intalat oss finns det inget svar på, framtiden får visa.

Gammal kärlek rostar aldrig säga det. Jag tror inte det är hela sanningen. Även här tror jag att vi intalar oss en sanning som vi vill tro på, i alla fall för stunden. Vi kommer ihåg alla de bra stunderna, stunderna vi vill ha tillbaka. Vi glömmer orsaken till varför kärleken dog.

Det grämer mig att jag inte öppnar mina ögon ordentligt. Jag blir arg på mig själv för att jag inte vill se. Som tur är, den här gången fanns inger annat än nyfikenhet, längre än så gick det inte. Ändå blir jag besviken på själva situationen trots att jag egentligen visste redan innan att det här är dömt att misslyckas.

Kan jag ha lärt mig något den här gången? Ja, det återstår att se...