söndag 30 september 2012

Lyssna till magkänslan

Som liten brukade mamma säga att man kan inte göra allt som andra gör. Även om hen hoppar i elden får du inte göra det. Eller, din vilja sitter i träden och växer... Jag tyckte hon var orättvis men idag förstår jag att hon ville lära mig om livet.

Ibland har jag liknat min sjukdomsresa vid en berg och dalbana. Andra gånger att simma under ytan. Hur jag än vrider och vänder på det har gått upp och ner, ibland har jag saknat luft och inte kunnat andas. Jag har vridit och vänt på allt och inget. Tittat genom mikroskop, funderar och analyserat.

Idag är jag otroligt glad över att jag lärt känna mig själv på nytt. Hittat mina värderingar, vad jag tycker om och vad jag inte tycker om. Jag har lärt mig lita på mig själv igen. När jag saknar svar gör jag mitt bästa för att lyssna till min magkänsla. Den kanske inte kan ta på den exakta punkten, ge svar, men den ger en hit om något, en vägledning.

Jag hamnade i en speciell situation. Jag trodde jag hade kontroll på läget men plötsligt var det något inom mig som sa att jag helt saknade kontroll. Jag stannade upp. Försökte få tillbaka kontrollen över mina tankar. Det gick inte men magkänslan sa något. Jag valde att lyssna till den och nu är jag otroligt stolt över det. Jag är stolt för att jag lyssnade till mig själv. Jag är stolt för att jag var stark nog att sätta stopp för min egen skull. Jag är stolt över att jag prioriterade mig själv.

lördag 22 september 2012

You make me feel...

Jag åker till gymmet när måbra-hormonerna ligger på minus. Oavsett hur träningen går sprids glädje inom mig. Tänk efter själv, vilken gång har du inte varit nöjd efter ett träningstillfälle?

"Varje gång jag ser dig är det som om allting stannar till, jag vet inte varför."

Vad är det som gör att allt bara bubblar inom mig? Samtidigt som jag känner mig uppspelt blir jag lugn, vad betyder det? Betyder det något alls? Är historien just en historia eller vad är det frågan om? Kanske är det jag som både vill ha kakan och äta den...

Jag pratade med en vän. Vi gick igenom både det ena och det tredje, allt från produkters innehållsförteckning till kärlek.
Jag berättade om ett samtal jag haft med en bekant som ställde en ganska privat fråga till mig och även svarade i mitt ställe "Nej, så är det inte, du dröjde för länge med svaret." Kanske är det så...
Min vän, som känner mig väldigt väl frågade om jag lagt fram ett förslag, "du vet, om det inte skulle kännas bra efteråt kan du alltid åka till gymmet." Här har vi en som känner mig.
Nej, jag har inte framfört mitt förslag och vet inte om jag ska göra det. Söker diverse olika svar hos mig själv, när de är på plats tar jag ställning...

Du gör mig glad. Du hjälper mig vara den person jag egentligen är.

Vi väljer vad som är viktigt att ta med på resan...

En vän sa "du är så duktig på att jobba med din insida." Finare komplimang får man söka efter.

Jag är jag, varken mer eller mindre - från topp till tå, på mitt sätt.
Mina erfarenheter, det jag varit med om och de människor jag mött efter vägen har format mig till den jag är idag.
Det finns tre personer som gett mig något extra, något som jag tänker på ofta och är oerhört tacksam över.
# du som fick mig känna mig vacker, inifrån och ut.
# du som gav mig känslan av hur livet kan vara.
# du som hjälpte mig att vara den person jag egentligen är.

Jag hade ett intressant samtal med en vän om livet. Jag berättade om första gången jag kunde säga "det här är jag, jag vägrar spela spel eller vara någon jag inte är." När jag yttrade orden högt, när jag själv hörde vad jag sa och fick positiv respons växte jag som person. "Du ska vara ditt sanna jag" och "Vad starkt av dig att säga det, det måste varit skönt för dig att säga och för den andra personen att höra det."

Att jobba med insidan är svårt. Resultatet går inte att se med ögat men jag tror att det handlar om att hitta en stadig grund att stå på. Tänka på sin inställning och attityd, se möjligheter och lösningar. Välja att tro på sig själv. Välja att prioritera sig själv. Ta sig tid att njuta. Besöka landet "Baravara" och hålla fast vid sitt fokus och mål. Kvalitetstid med sig själv.

onsdag 19 september 2012

Avslöjande av en akilleshäl

Utmaning och mål. Något att sträva mot. Något att vara stolt över när vi passerar mållinjen.

Träning, träning och mer träning. Just nu jobbar jag med en känslig punkt för mig, konditionen. Inte direkt min favoritträning men det ökar kroppens syreupptagningsförmåga och uthållighet. Kroppens produktion av måbra-hormonerna dopamin, serotonin och endorfiner ökar. Många fina ord...

Mitt konditionsmål är att springa milen under en timme innan jul. Idag sprang jag 9.15km på timmen. En bit kvar men ingen omöjlighet. För mig är den magiska gränsen 3-4km, när det är passerat går det mycket lättare. Fakta är också att det är mycket roligare att springa ute i naturen. Förena nytta med nöje. Spring där det är vackert, du får både frisk luft och något trevligt att vila ögonen på.

Jag är nöjd över dagens pass. Ett tag tänkte jag att jag kommet aldrig fram till mål men det gjorde jag. Jag kan vara riktigt stolt över mig själv och somna med ett stort leende på läpparna.

Jag, en inspirationskälla.

Vad glad jag känner mig. Vid ett flertal tillfällen har jag fått frågor om hur jag tränar. Hur mina tankar går och att folk ser mig som en inspirationskälla. Riktigt roligt tycker jag. Tack!

Först och främst, träna är något jag gör för mig själv. Jag tränar för att jag mår bra av det. Det stärker mig fysiskt, psykist och emotionellt. Jag ser det som en investering i mig och min framtid, något jag är skyldig mig själv att göra.

Alla har vi gått igenom ursäkternas paradis. "Jag jobbar mycket och sent/börjar tidigt. Jag har barn. Jag är trött. Jag är ensamstående. Dygnet har får få timmar. Jag hinner inte..." Det handlar inte om det. Det är en prioriteringsfråga. Jag anser att det är viktigt att prioritera sig själv. Att göra allt som står i vår makt för att vi ska må så bra som möjligt, ingen annan gör det åt oss. Skippa det där TV programmet som inte fyller någon annan funktion än tidsfördriv och gör något gott för dig själv, rör på dig... Är du ovan att träna, eller har kommit ifrån det efter sommarens trevligheter, starta lätt. Boka in tid för dig själv och vägra acceptera några ursäkter.

Jag brukar sätta upp mål för mig själv, långsiktiga och kortsiktiga. Jag funderar vad är det jag vill ha ut av träningen just nu? Kanske har jag någon känslig punkt som jag vill jobba lite extra med. Resultat kommer inte på stört, det kräva träning, träning och mer träning - blod, svett och tårar. "No pain, no gain" Känslan att stiga över sin egen mållinje är en riktig egoboost. Du är värd det och än en gång, ingen annan gör det åt dig.

tisdag 18 september 2012

Hur har du det med dina vänner?

En vän är någon som ska tillföra energi. Som tror på dig i alla lägen. Som stöttat och hejar på dig.

Tanken är att jag ska vara "normal" nu, vad det nu betyder. Jag är friskförklarad och klarar mig helt på egen hand. Tankegångarna har jag lärt mig hantera, var jag lägger min energi är mitt eget val. Träningen är till nytta på alla sätt. Vänner har tillfört mycket och varit/är stöttande. Viktigast av allt, jag väljer att släppa taget om det som drar mig neråt, jag tittar framåt och uppåt.

Jag har rensat bland mina vänner. Några kanske bara för en stund, andra för alltid. Det är inte enbart negativt, jag tror att alla vi möter under livet tillför oss något, men några ska vi bara ha nära oss ett tag. Om vi bär med oss det positiva går vi alla vidare som vinnare.

De människor jag väljer att ha i mitt liv skänker mig glädje. Vi tycket inte alltid lika men vi finns där. Gläds åt varandras lycka och stöttar när det känns tungt.

måndag 17 september 2012

Höstens rutiner

Vad lättsamt allt känns under sommaren. Vardag, regler och rutiner försvinner ut i periferin. Det spelar ingen roll vilken dag det är, skiner solen är det alltid passande med ett glas rose.

Mot slutet av sommaren längtat vi tillbaka till rutinerna samtidigt som vi vill fortsätta vårt kravlösa leverne.

Nu är det höst. Alla rutiner är på plats. Tider ska passas och allt ska klaffa. Lättheten från sommaren är ett minne blott. Det känns både tryggt och skönt.

Jag trivs med mitt liv. Jag trivs med mig själv. Jag har mål att sträva efter, små små frön av tankar som gror, som kanske kan växa och bli något stort.

Jag satsar på mig själv. Jag investerar i min framtid. Jag njuter och jag mår bra.

Jag har hittat ny inspiration, nya inspirationskällor. Jag vågat testa fler och nya övningar på gymmet. Jag känner mig trygg. Jag känner mig modig. Jag känner att jag är duktig på det jag gör. Jag är stolt över mig själv, vad jag skapar. Jag fylls av värme och än mer energi när jag får höra att jag inspirerar andra.

Att träna är inte enbart något fysiskt. Det handlar om att tillfredsställa sig själv på alla nivåer. Fysiskt, känslomässigt och mentalt. Jag har kommit en bra bit på vägen.

söndag 16 september 2012

Höstens färger

De dagar när energin är på topp, när allt flyter på. När jag hittar nya vägar att fylla på energidepåerna. Det är dagar som är helt fantastiska.

Hösten har gjort entré. Träden har skiftat färg och när solen skiner är det helt fantastiskt att vara ute.

Förena nytta med nöje. Tog en löprunda idag. Det gick tungt men väl uppe på toppen fylldes energin på av den sköna naturen. Jag njöt!!

torsdag 13 september 2012

Namn

På något underligt sätt är det lättare att arbeta med det yttre än det inre. Så känns det i alla fall, eller är det en vana.

Jag har en vän som ALLTID tilltalar folk med namn. Först kändes det konstigt när personen sa mitt namn gång på gång. Efter ett tag kändes det väldigt bra.
Jag som vill förstå frågade personen i fråga om det finns en tänkt tanke till varför. Det gjorde det inte, det är bara så personen är.

Jag pratade med en vän om detta. Vi kom fram till att det har med social kompetens att göra. Genom att tilltala någon vid namn bekräftar vi den tilltalade. Det här är något jag tagit till mig och försöker använda mig av vid vardagligt tal.
Ett steg närmare en än vackrare insida.

På tal om utsidan. Träningen flyter på. Jag älskar att ta hand om mig själv. Det känns underbart att se de framsteg jag gör. Att höra av andra att de känner sig inspirerade. Jag kan. Jag vill. Jag ska.

7 år

Idag för sju (!!!) år sen fick jag äran att bli mamma till en underbar liten gosse. 1070g tung och helt perfekt. Sju år av lycka och kärlek.

Vid sju års ålder vet man vad man kan vänta sig vid sin bemärkelsedag. Frukost på sängen är ett måste. Paket som inte är mjuka. Klädd i skjorta. Måste man gå i skolan på sin födelsedag?!! Många gäster, fika, tårta och paket i överflöd. "Det är min dag så jag får bestämma."

måndag 10 september 2012

Inside job

Jag har bestämt mig för att utmana mig själv. Fortsätta växa som person med ytterligare ett definierat mål. Personlig utveckling, social kompetens.

Ganska nyligen skrev jag om två personer som jag känner avund till. Avund för deras stora sociala kompetens, en egenskap som jag också vill ha. Det finns inget som hindrar mig. Jag har ett mål och dit ska jag nå.

För att nå mitt mål ska jag börja med att öka min självkänsla. Jag ska läsa allt jag kommer över. Lära mig se mitt eget värde i den person jag är. "A perfect body and a perfect soul." Se till min insida på samma sätt som jag ser på mitt yttre som jag jobbat mig till, med stolthet.

söndag 9 september 2012

Utan gränser

Tillbaka till rötterna där jag egentligen hör hemma. Här vill jag stanna, här vill jag bo...

Vilken underbar helg jag har haft. Nytta och nöje blandat i en fantastisk mix med trevliga människor. På något sätt har det varit en väldigt "vuxen" helg. Allt har flutit på. Ja, i alla fall fram till att sonen råkade låsa in bilnyckeln i bilen...

Känslan att äntligen må bra. Att känna mig nöjd med livet. Nöjd med mig själv. Planer. Olika mål i sikte.
Vetskapen att jag duger som jag är. En inre ro, ett lugn. Frihet. Jag känner mig fri. Jag har möjlighet att göra allt jag vill, när jag vill och hur jag vill. Den enda som sätter gränser är jag. Alla möjligheter som ligger framför mig.
Dimman som en gång skymde min syn är skingrad. Jag ser och jag tittar framåt.



torsdag 6 september 2012

En droppe för mycket och det svämmar över

Frustration är en psykologisk term som avser den besvikelse som någon känner när vägen till ett eftersträvat mål hindras.

Det är väldigt sällan jag blir frustrerad. Tidigare kunde jag bli det över minsta lilla, helt obetydliga saker. Jag är ganska säker på att min förändring har att göra med att jag idag känner mig själv på ett helt annat sätt. Jag är trygg i mig själv och har en stadigare grund att stå på. Inget som kommit gratis, ett resultatet av hårt kämpande och många timmars funderande. Jag väljer numera vad jag vill lägga ner min energi på.

Idag blev det dock översvämning och anledningen var en småsak, något obetydligt. Såhär i efterhand undrar jag vad jag egentligen tänkte som lät det gå så långt.

Jag tar väldigt hårt på ord. Säger vi något ska vi stå för det. Det är mänskligt att glömma, det säger jag inget om, men när det upprepar sig gång på gång... Jag blir fruktansvärt besviken och det är en känsla jag har väldigt svårt för att hantera. Irritation, frustration, ilska. Orden går fortare än tankarna (nej, jag har inte sagt något som någon annan kan påverkas negativt av). En onödig törn som tagit plats i något som redan var känsligt.

Om jag vänder på det hela så hoppas jag att jag lärt mig något, eller rättare sagt att jag accepterat det jag redan vet.

onsdag 5 september 2012

Jag är jag, varken mer eller mindre, på mitt sätt!!

Avund är en känsla som uppstår när en person saknar någon annans (förmodad) överlägsna egenskap, prestation eller innehav, och antingen önskar sig det eller önskar att den andra personen inte hade det.
(källa: Wikipedia.se)

Varför är det "fult" att vara nöjd över sin kropp? Visar vi resultat över våra ansträngningar finns det några (de med samma intresse) som gillar det och peppar en att fortsätta det hårda arbetet. Andra ser det som ett behov av uppmärksamhet och bekräftelse.

Jag är 32 år. Jag har inte alltid varit nöjd över min kropp men idag är jag det. Jag har tränat mig till där jag befinner mig idag och det är jag stolt över. Jag har lagt ner hela min själ i att hitta ett välmående. Jag arbetar ständigt med min insida och tränar mig till en utsida där jag mår bra. Målet är att känna mig vacker inifrån och ut. Då jag mår bra måste det vara rätt för mig.

Jag har fått alla möjliga och omöjliga kommentarer om min kropp. Finns det något utseende som är accepterat?

"Jag är jag, varken mer eller mindre, på mitt sätt, take it or leave it liksom."

Även om jag trivs i mig själv och tycker om det jag ser gör det ont att höra kommentarer. Jag vill inte höra att jag är mager eller att jag lagt på mig. Vad är det som ger en människa rätt att kommentera någon annan människas kropp och utseende? Varför är det "fult" att vara nöjd över sig själv och sina prestationer? Vad handlar det egentligen om?

Jag är stolt över var jag kommit med min träning och bättre kommer det bli. Kan jag få vara stolt och må bra på mitt sätt?!