Kan inte skilja på

Det var någon som sa till mig av omtanke att jag kanske inte skulle vara så öppen i det jag skriver. Att det är många som läser och att folk börjar veta vem jag är. Jag har funderat runt det men kommit fram till att det här är jag. Det är min blogg. Det är mina tankar och funderingar. Det är min sanning, sanningen så som jag ser den. Jag vill fortsätta vara mig själv, jag är unik och alla andra är redan upptagna.

Om möjligt så är jag än mer förvirrad idag än jag var igår. Jag pratade med en av mina närmaste vänner, vi kom båda fram till det omöjliga i att både äta kakan och ha den kvar.

När jag väl kom fram till hur kärlek kan kännas uppenbarade sig även en gnutta svartsjuka. Rädslan att förlora något som kändes så bra. Några säger att svartsjuka är djävulens påfund, en känsla av ägande rätt. Någon säger att lite svartsjuka är bra, att det visar rädslan i att mista någon man håller kär.
Jag vet inte riktigt vad jag tycker och tänker i den frågan än. Jag har för lite erfarenhet av det.

Ibland ter sig människor på ett lite underligt sätt. Tänk dig att du bjuder hem gäster på middag. Ni har en trevlig kväll tillsammans. När gästerna börjar röra på sig ställer du fram en korg så de kan betala för kalaset. Det känns inte riktigt rätt.

Du går framåt, sen backar du några steg. Du säger att du inte vet. Jag tror du vet. Svaret finns inom dig precis som det gör inom mig. Vi måste alla acceptera det. Friskt vågat hälften vunnet.

Jag kan inte skilja på om jag vill vinna dig
jag kan inte skilja på om jag vill va med dig
jag kan inte skilja på om jag vill bli av med dig
jag kan inte skilja på om jag vill skada dig
men du om nån borde förstå
att man inte gör såhär mot mig