I-landsproblem eller inte

Jag är ofta ute och går. Ibland ensam och ibland med någon vän. Vilket som är det väldigt skönt. Många tankar har blivit tänkta och många funderingar har blivit ventilerade. Det känns helande, som att frustrationen - det som kryper inombords, hittar en väg ut.

Idag när jag vandrade omkring mötte jag en äldre kvinna. Att döma från hennes utseende mådde hon mindre bra. Hon såg smutsig ut, hade skitiga kläder och bar omkring på två kassar. Jag fick känslan att hela hennes liv fanns i de två kassarna.

Jag fortsatte min vandring men bilden av kvinnan kom tillbaka om och om igen. Jag kom på mig själv att fundera över hennes jul, undra om hon har någon som bryr sig om henne, någon som värnar om hennes hälsa...
Känslan av att mitt liv egentligen är en dans på rosenblad, på rosa fluffiga moln, i jämförelse med många andras kom över mig. Att jag ska glädjas över allt jag har och det gör jag, det handlar inte om det. Om vi vänder på det hela, kvinnan kanske är lycklig, hon kanske känner massor med glädje i livet och tycker sig dansa på rosenblad. Det jag vill säga är att inga problem är för små. Alla problem är viktiga att lösa på något sätt. Det är våra egna bördor vi bär på våra axlar och för att kunna finnas där för andra måste vi först och främst ta hand om oss själva. I-landsproblem eller inte, allt är relativt till den verklighet vi själva lever i.

my body and soul

Det är inte ofta jag blir arg och det är jag inte nu heller men jag är aningens upprörd. Med jämna mellanrum får jag höra du är så liten, du tränar så mycket, du förstår väl att jag är orolig... Ok, det kan vara så att det ligger något i det och att de är oroliga för mig men låt oss säga att det varit tvärt om. Tänk om jag gått upp i vikt och skippat träningen, hur många skulle då kommentera sin oro? Fettma är ändå en av de mer ohälsosamma sjukdomarna som finns och som i sin tur kan leda vidare till bla diabetes etc etc.

Jag är normalviktig sett till mina 160cm. Tro mig jag vet, har har kollat. Äntligen trivs jag ganska bra när jag ser mig själv i spegeln. Jag har tränat och skulpterat min kropp så som jag vill ha den. Jag kanske är liten men ändå precis lagom. Min fundering är dock om det är i sin ordning att kritisera någon annans kropp och om man gör det, vad ligger egentligen bakom???