Jag tänker och funderar väldigt mycket. Analyserar saker in till minsta molekyl. Ibland tar det mer energi än vad det ger. Jag är väl medveten om det och försöker välja mina inre strider med mig själv. Ibland lyckas jag, andra gånger inte.
Efter allt tänkande, funderande och analyserande har jag förhoppningsvis hittat någon slags lösning.
När jag hittat min lösning lever jag ofta efter den. Det blir min sanning. Ibland tror jag det kan handla om att jag önskar och vill, hoppet är det sista som lämnar människan. Jag vill tro det bästa. Ha ett mål att sträva efter. Jag vill få min vilja och önskan igenom. Jag vill det ska bli så som jag tänkt mig.
I efterhand kan jag fundera hur jag egentligen tänkte. Det är som att jag på något sätt intalar mig själv något. Ibland blir det som jag tänkt, andra gånger får jag backa. Det är nästan som att jag ljugit för mig själv. Att min naivitet och blåögdhet tar över.
"Jag har bytt lås på hjärtats alla dörrar
Sagt upp mitt hyreskontrakt
Talat om för alla mina vänner
Att sista kortet är lagt"
Så kommer den "riktiga" sanningen ikapp mig. Jag kanske inte är riktigt så kaxig som jag försökt intala mig själv. Jag får svälja min stolthet. Jag får erkänna mig besegrad. Jag kan inte styra över mina känslor hur gärna jag än vill. Det tar tid. Tid. Tid. Massor med tid. Det är bara gilla läget. Öppna mina blå och fortsätta titta framåt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar