fredag 30 september 2011

negativitet

Många gånger har jag skrivit SE LIVET FRÅN DEN LJUSA SIDAN. Vänd på steken, ta med dig den positiva och det du lärt dig. Jag står för det och jag tycker det är en jätte bra egenskap. Problemet är att just nu klarar jag inte av det. Det känns som att jag är inne i en negativ spiral. Det mesta känns mer eller mindre grått och trist. Jag hoppas jag får lite ordning på mina tankar och funderingar väldigt snart. Jag vill ut ur detta negativa. Det är inte jag.

torsdag 29 september 2011

inom mig

När det kryper innanför skinnet. När huvudet är fullt. När klumpen i magen växer. När tårarna är nära. När allt är ett enda virrvarr. Ungefär där befinner jag mig.

Dagen har varit fantastisk. Fredagsmyskänslan har spirat inom mig trots att det är torsdag. Kvällens planer var spikade och allt kändes bra. Så led kvällen mot sitt slut. Jag kände hur paniken sakta började sprida sig inom mig.

Jag är rädd för mig själv. Jag är rädd för min ensamhet. Jag planerar mina dagar i detalj. Är sonen hemma känns allt lite lättare, vi har rutiner. I min ensamhet finns inga rutiner, ingen trygghet och klumpen i magen växer... Du kanske måste ner på botten för att komma upp igen säger vännerna till mig. Var är botten? Vad finns där? Vill jag veta...

tisdag 27 september 2011

förblindad

Jag ser mig i spegeln och ser de förändringar jag gått igenom ändå ser jag bara skavankerna.

Jag har alltid haft en förkärlek till nyckelben. Det är snyggt. Nu har jag tydliga nyckelben. Nu vill jag ha tydliga höftben. Jag blir inte nöjd. Jag vet att det grundar sig i att jag inte mår bra men jag vet också att egentligen är jag inte underviktig och jag vet att jag kan fortsätta gå ner ytterligare utan problem. Folk frågar mig om min viktnedgång är medveten. Till en början var den det inte men när folk började påpeka att jag blivit mindre blev den det. Idag är det något jag tänker på hela tiden. Jag har ätit en gång idag, jag behöver inte äta mer...

Jag känner mig arg och irriterad på mig själv.

måndag 26 september 2011

känslan av "rätt"

Det är verkligen helt underbart när känslan av "rätt" infinner sig i kroppen.

Jag fortsätter att fundera. Jag fortsätter att ta beslut. Vissa stunder mår jag som en prinsessa. Andra stunder är svartare än svart. Med tiden lär jag mig hantera alla sinnesstämningar, jag längtar till den tiden. Jag längtar efter att känna mig trygg i min ensamhet. Jag längtar efter att bara vara.

Den känsla av "rätt" jag nämnde alldeles i början - jag trodde jag hittat mig själv men jag har bara påbörjat den resan. Jag vet vad jag vill och jag vet vad jag behöver men först och främst måste jag lära mig om igen att älska mig själv.
Published with Blogger-droid v1.7.4

ont det gör ont

Det finns många olika slags människor. Vi har olika kvalitéer och är bra på olika saker. Tittar vi runt i vår bekantskapskrets kan vi snart se vilka olika roller folket har. Rollen kan också variera beroende på vem eller vilka vi umgås med.

Jag har två tydliga roller. Den ena är väldigt blyg och den andra är omhändertagande. Den blyga rollen framträder främst i stora folksamlingar och är något jag jobbar med ständigt. Den omhändertagande hon finns i alla situationer, jag vill att alla runt mig ska må bra.

Det gör otroligt ont att bli sårad och det är absolut inget vi önskar någon vi står nära. Att se någon annan må dåligt gör lika ont, speciellt när vi bryr oss om personen. Att känna sig maktlös och inte kunna ge personen allt den vill ha. Att inte kunna ge den tröst personen behöver. Att inte kunna finnas där.


fredag 23 september 2011

spegel spegel på väggen

Spegelns makt över hjärnas förstånd - ett obegripligt dilemma. 

Jag står framför spegeln. Jag ser att valkarna är färre, jag ser att magen är mindre.
Jag tittar i min garderob. Letar runt bland alla kläder. Testar. Inget passar, inget känns bra.
Jag ställer mig på vågen. Siffrorna visar minus många kilo. Siffrorna har inte visar så lite på många år.
Jag hör vad min omgivning säger. Jag ser deras blickar.


Jag står framför spegeln och allt jag ser är någon som inte duger...

Varför gör vi (jag) såhär mot oss själva? Jag har berättat bevisen för er. Jag har berättat att jag egentligen vet hur det ligger till och ändå ser jag inte mig själv. I mina ögon duger jag inte som jag är. Varför?!!

torsdag 22 september 2011

respekt

Det finns en anledning till varför vi ska titta framåt och inte gräva i det gamla och förgångna. Det finns en, eller flera, anledning till varför vi ska hålla oss till sanningen. Att visa respekt för andra människor oavsett vilken relation vi har till varandra. Att värna om varandras välmående. Det är ett stort och viktigt ansvar vi har till mänskligheten, vikten att alltid ta varandra på allvar.

Varje gång du säger något snällt till en annan person växer personen. En härlig känsla sprider sig genom kroppen. Du som säger det blir glad och du som får höra det blir glad. Säg något snällt idag.

älskade unge

Finns det något härligare än att höra små fötter komma tassande mitt i natten? 
Finns det något härligare än att känna en varm lite kropp nära?
Finns det något härligare än höra sitt barns andetag?


onsdag 21 september 2011

svar

Jag vet inte var jag ska börja men några knutar har lösts upp och andra knutar har dragits åt ordentligt. Det känns i alla fall skönt att jag tagit tag i det som varit en stor del av mig senaste dagarna. Livet blir mycket enklare när vi pratar med varandra. När vi säger vad vi tycker och tänker, när vi får svar. Svaren är inte alltid det svar vi vill ha men bättre med svar än huvudet fullt av funderingar. Jag har valt att ta med mig de positiva erfarenheterna och vara glad för vad de gett mig.

jag ser mig omkring

Jag tycker om att titta på människan. Är det någon jag tycker mycket om kan jag sitta och bara titta, titta, titta. Ta in varje millimeter av personen. Jag tycker om att se hur människan beter sig och agerar i olika situationer. Jag tycker om att se människans minspel och ansiktsuttryck. Överlag är människan är väldigt intressant.

Att alla händelser i vårt liv påverkar oss är ingen hemlighet. Några händelser mer än andra. Jag vet att jag har förändrats mycket under senaste tiden. Jag förklarade för mamma igår hur jag har förändrats som person och att jag vill inte gå tillbaka till den jag var och mitt gamla liv. Jag har fått möjligheten att se mitt liv från ett annat perspektiv. Jag har fått distans till mig själv. Jag har fått möjlighet att förändra det jag tyckte mindre bra om och alla förändringar och lärdomar är jag glad för. Jag trivs bättre med den jag är idag än hon jag var igår... Alla dessa tankar utgår ifrån mitt gamla liv, ett liv som jag trivdes i då men inte vill ha tillbaka idag. Det skulle vara intressant om jag kunde titta på mig själv där jag är idag utifrån ett annat perspektiv...

arla morgonstund

Jag har alltid tyckt om morgonen. Ofta stiger jag upp onödigt tidigt innan jobbet bara för att vara. Lugnet och tystnaden som omsluter mig likt en tjock dimma. Ingen stress.

Senaste tiden har jag inte varit lika nöjd när jag vaknat. Det första jag känner är en oro. Det gräver i magen och tankarna vandrar iväg. Det börjar vara dags att göra något åt saken...

tisdag 20 september 2011

svartsjuk??

Jag tycker det är fantastiskt att lära nya saker om mig själv. Den här sommaren och hösten har varit helt fantastisk på det sättet. Dagligen kommer jag till någon ny insikt. Det är inte alltid trevliga saker men oftast försöker jag vrida det till något positivt. Jag har däremot en sak som jag har lite svårt för att vända till något positivt...

I samma stund som personen entrade mitt liv lyckades han också ta bort en av alla stenar i muren jag byggt runt mitt hjärta. Muren som skyddat mig. Genom att ta bort en sten börjar muren vackla, den är inte lika stadig längre. Mitt skydd finns inte där på samma sätt. Samtidigt som jag är glad över att jag kan känna så mycket för någon som jag egentligen inte känner speciellt väl gör det mig fruktansvärt rädd för mig själv. Jag har insett att jag är svartsjuk. Jag vill gärna veta vad personen gör, vem han umgås med och var han befinner sig??? Det är helt sjukligt, så ska det inte vara. Jag tror aldrig jag varit svartsjuk tidigare i mitt liv. Självklart har jag analyserat detta in i minsta detalj och är ganska säkert på att det beror på osäkerhet. Jag vet inte riktigt var jag har personen vilket gör att jag inte har kontroll. Kontroll är min grej...

måndag 19 september 2011

Small Town

Jag är en person som vill förstå. Jag har lärt mig ställa frågor till svaret kommer till mig. Tyvärr är det inte alltid möjligt att ställa frågor och eftersom jag är tjej så analyserar jag. Jag har fantastiska vänner som ställer upp som bollplank och alla utom en anser som jag, något har hänt... Människan är komplex men gör ingen helomvändning över en natt.

Det finns både för- och nackdelar med att bo i Small Town. Alla vet mer eller mindre vem alla är, det kan vara en trygghet. Nackdelen är de gånger andra vet mer om en än vad man gör själv. Det kan förstöra.

Jag har inget svar än men hoppas att det kommer till mig när tiden är mogen.
Published with Blogger-droid v1.7.4

söndag 18 september 2011

öppet hjärta

Att öppna sitt hjärta och berätta sina innersta känslor, det är stort. Det är jobbigt och det är svårt. Vilka ord är de rätta för att beskriva till någon annan att personen betyder väldigt mycket? Hur mycket kan man berätta utan att skrämma iväg personen?

Efter stort dividerande fram och tillbaka öppnade jag mitt inre igår. Jag resonerade som så att det är bättre att veta än gå omkring och fundera. Det ångrar jag nu. Jag har inte fått något svar och känner mig totalt förnedrad. Känslan som gräver i magen, som virvelvindar som snurrar runt hela tiden, vägrar släppa taget. Det är nästan samma känsla som jag hade innan jag bestämde mig för att öppna mitt inre men nu är den full av förnedring. Det känns inte bra och jag vet inte riktigt hur eller om jag ska fortsätta. Det känns inte rätt att släppa någon som gett mig så otroligt mycket men samtidigt kan jag inte tvinga fram något hos någon annan.
Published with Blogger-droid v1.7.4

lördag 17 september 2011

you make me feel....

På samma sätt som jag anser mig vara en känslomänniska som går läsa som en öppen bok är jag livrädd för känslor. Under många år har jag byggt upp en skyddsmur för att skydda mig själv från att bli sårad. Jag brukar kalla det att jag har kontroll.

För några veckor sedan kom det in en person i mitt liv. Jag kämpade med att hålla personen på avstånd, hittade ursäkter för både det ena och det tredje. Poängterade gång på gång att jag var åtta år äldre, sist jag var singel var personen 15... Personen brydde sig inte om ålder och jag erkände att det var hos mig problemet låg. Så var jag på en inspirerande föreläsning med Stavros som talade om öppet sinne och ge alla minst en chans. Jag öppnade mitt sinne och PANG(!!!) så fanns personen involverad i mitt liv. En underbar person. En känslofull och öm person. En som säger snälla saker, som säger de rätta sakerna. En som bryr sig och köper coca cola bara för att jag anser det vara livets dryck. En som hjälper andra mer än sig själv. En som går 62 trappsteg ner och 62 trappsteg upp bara för att få stanna kvar hos mig på morgonen. En person som lärt mig allt om snällhet! En person som kan säga nej och som säger M du är inte kontrollerad, du är snäll. Jag tappade kontrollen, kände mig i underläge och erkände det. Jag upplevde det som att personen backade lite, jag blev rädd igen... Mycket händer under kort tid. I onsdags avslutade jag det hela, sa att vi inte skulle höras mer...

Nu sitter jag här i min ensamhet. Känns mig ordentligt ensam. En oro gräver i min mage. Jag saknar honom. Jag vill vara med honom. Jag erkänner, jag blev rädd för alla känslor. Jag blev rädd för att bli sårad. Jag blev rädd för att han väckte något inom mig som jag inte känt på många år. Jag blev rädd för att han var för bra för att vara sann. Jag blev rädd för allt han gjorde med mina känslor. Jag blev rädd för jag vet inte hur jag ska hantera det.

tisdag 13 september 2011

beslut

Det kryper i kroppen. Det är oroligt. Vi funderar och funderar, försöker komma fram till något. Plötsligt infinner sig svaret, krypandet avtar och en skön känsla sprider sig i kroppen. Det svåra är att ta beslutet, när det väl är taget är mer än halva jobbet avklarat. 

Jag har tagit många beslut senaste tiden. Jag har uttalat de högt. När vi säger något högt blir det också verklighet. Det underliga är att egentligen har vi svaren redan från start det handlar mest om att vi ska acceptera de också. Det kan vara desto svårare.

Jag brukar säga att jag löser världsproblem när jag är ute och springer. Senaste gångerna har det inte hjälpt. Det har varit fruktansvärt frustrerande. Det är som att jag inte haft möjlighet att sortera och välja ut vad jag vill fokusera på och lösa. Hjärnkontoret har gått på högvarv vilket också har gjort att jag har väldigt svårt för att sova. Jag vaknar flera gånger varje natt och kan inte somna om.

Under den här nattens vakande har jag kommit fram till ett beslut. Jag tycker inte riktigt om beslutet men jag tror det är det bästa för just nu. Vad framtiden sen säger, det tar jag då men jag hoppas den rätta känslan infinner sig när jag meddelat berörda parter det beslut jag tagit.

söndag 11 september 2011

det här med flickor och pojkar

För väldigt många år sen, jag var i 18 års åldern, var det en kille som sa till mig "det här med flickor och pojkar, det är inte lätt" Att dessa ord skulle följa med mig resten av livet kunde jag inte veta. Tro mig, jag återkommer ständigt till stunden när killen sa dessa ord. Än mer påtagligt blir det som singel.

Som singel ska du knyta nya kontakter. Kanske träffar du någon som känns intressant. Kanske träffar du många som känns intressanta. Det är en spännande resa. Det är en ständig jakt, en katt och råtta lek. Du ska ge av dig själv men inte för mycket, du ska hålla tillbaka men inte för mycket. Du ska jaga, bli jagad. Helt snurrigt blir det. Är det sen möjligt att känslor blandas in blir det riktigt snurrigt. Det analyseras och funderas. Varför gjorde eller sa h*n sådär? Hur tänkte h*n då? Vad betyder det där ansiktsuttrycket? Ständiga funderingar. Små saker som blir stora eftersom ni inte känner varandra och inte riktigt vet hur personen fungerar.

Det här med flickor och pojkar är ett ständigt huvudbry och jag är helt säkert på att det finns lika många svar som människor på hur det ska skötas om för att alla inblandade ska må bra.

fredag 9 september 2011

fyra månader

Imorgon är det på dagen fyra månader sen det där samtalet. Samtalet som ändrade mitt liv i en handvändning. Fyra månader kan vara både en väldigt lång och kort tid. För mig har det varit en väldigt händelserik tid, och är fortfarande. Jag lär mig hela tiden nya saker om mig själv. Prioriterar mig själv och mina behov. Det känns skönt men samtidigt skrämmande. Har jag varit någon annan under alla år och är på väg att hitta tillbaka till den jag en gång var? Har jag förändrats under den här tiden och har nya behov?! Jag vet inte svaret och vet inte om jag vill få reda på det heller. Det är nuet som är det viktiga, den person jag är idag. Hon som hittat nyckeln till ett varmt känsloliv och tror sig veta vad hon behöver för att fortsätta på den varma vägen.
Published with Blogger-droid v1.7.4

tisdag 6 september 2011

i kontakt

Jag har sagt det förr och säger det igen, nya människor - nya kontakter, det är verkligen spännande. Spännande kan vara fel ord, överväldigande och förvirrande på en och samma gång.

Jag har alltid sett mig själv som hård och kall. Nu vet jag varför och även vad som får även mig att bli mjuk och varm. Snällhet gör att jag smälter. Att känna andra människors värme är fantastiskt. Det är även helt fruktansvärt. Jag blir rädd eftersom jag sänker garden och små sprickor in till alla känslor bildas. Den hårdhet och kontroll som jag alltid burit runt på har skyddat mig, skyddat mig från mina egna känslor. Jag har hamnat i underläge och jag är rädd. Rädd att totalt tappa kontrollen...
Published with Blogger-droid v1.7.4

söndag 4 september 2011

samtal

Dagen har varit väldigt intressant. Många tankar och funderingar har passerat mitt inre. Konversationer av vikt. Jobbiga samtal. Givande samtal. Jag är så glad att ha speciella människor i min närhet. Jag är så glad att vi fortfarande har varandra, att ni finns där för mig så som jag finns här för er. Det känna fantastiskt, betydelsefullt. Jag hoppas ni förstår vad ni betyder för mig, både för mig och sonen, ord kan inte beskriva.

Tankar och funderingar. Det är svårt med nya bekantakaper. Att inte riktigt veta hur den andra tänker. Att inte riktigt förstå. Det är jobbigt för någon som vill ha kontroll över allt. Jag väljer att leva i nuet, njuta av nuet, och se vad morgondagen har att erbjuda.

Ett jobbigt samtal som vi alla visste var ett måste att genomföra. Frågan var bara vem av oss som skulle ta upp det. Jag tog till orda och jag tror du kände som jag. Det kändes skönt efteråt. Nu lämnar vi det bakom oss och tittar framåt.

Published with Blogger-droid v1.7.4

lördag 3 september 2011

På kvällen

...kommer alla tankar. Oftast är det tankar av osäkerhet. Så sitter vi där, analyserar in i minsta detalj, och blir inte det minsta klokare. Samtidigt kan det vara bra. Tänk om vi fick allt serverat på silverfat, intresset skulle svalna ganska fort. Trots vetskapen om hur vi fungerar är det ändå jobbigt när vi sitter i vår ensamhet och funderar. Jag är en person som vill förstå och just nu förstår jag inte.
Published with Blogger-droid v1.7.4