När du ser allt du behöver

För någon händer det ofta. Det är en enkel sak. Någon annan har svårt att hitta det. För en vän händer det med ganska precis fem års mellanrum. Jag var nästan 32 innan jag upplevde det.

Kärlek. Att bli kär. Kär på riktigt.

Jag menar absolut inte att jag aldrig känt något för sonens far, det har jag. Jag tror att det finns olika sorters kärlek, att det är beroende på vad vi har i vår ryggsäck och vad vi jämför med. Vad är det som gör att vi faller för någon? Uppenbarligen är det något hos personen som tilltalar oss, väcker vår nyfikenhet. Något som gör att personen känns speciell. Intressant. Kanske är det kärlek vid första ögonkastet. Kanske är det något som växer fram. Ibland kan det gå ruskigt fort, andra gånger tar det tid.

Jag läste; när du tittar in i ögonen på en person och ser allt du behöver är det äkta kärlek. Den känslan har jag haft en gång i mitt liv. Det var underbart! Jag kände mig hel, komplett. Jag längtade hela tiden efter honom, från den stund någon av oss gick ut genom dörren till vi var tillsammans igen. Kanske tog det mig så många år eftersom jag haft så mycket inom mig. Kanske tar det längre tid för vissa. Kanske hade jag inte hittat rätt tidigare. Kanske visste jag inte vad det var jag ville ha.
Kommer jag känna så igen? Jag hoppas det. Jag tror det. Vid rätt tillfälle. Med rätt person. Av den rätta och bästa anledningen.