Du är fin precis som du är. Var dig själv, alla andra är redan upptagna.
När rädslan att inte räcka till kommer. När vi känner att vi inte är bra nog. När det känns som att vi saknar något väsentligt för att vara hel. När vi får känslan att inte duga så som vi är.
Hur gör vi för att fylla igen det svarta hålet inom oss? Hur blir vi hel igen?
Du måste älska dig själv för att någon annan ska kunna älska dig. Hur älskar man sig själv i sin ensamhet? När det är mörkt? När det känns kallt? När det enda vi längtar efter är ett par armar som håller om oss. Känslan att vara nära för att jag är jag. För att du är du. Armar som tillhör någon speciell. Någon som får dig att känna dig utvald. Någon som gör dig glad. Någon som känner sig speciell med dig. Någon som känner sig utvald. Någon som blir glad av din blotta närvaro.
Du öppnade dina armar. Jag öppnade mina armar. Hur kan vi känna oss utvalda ena dagen och lämnade i mörkret nästa?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar