kaxighet

Det är lätt att vara kaxig så länge allt är under kontroll. Allt fortsätter och rullar på ungefär som vanligt. Plötsligt kommer en kalldusch över dig. Information som du inte vill veta något om. Information som kanske egentligen inte är information utan en tolkning av något. Verkligheten rubbas. Den grund du byggt upp är inte så stabil som du först trodde. Du kanske inte riktigt kan beskriva känslan eller slå fasta på vad det egentligen är som gör att marken under dig gungar. Du hade koll på läget. Du kände dig lycklig i din egna lilla värld. Kallduschen gör att du tappar kontrollen och du är inte så kaxig längre...

känslolös?

Jakten på bostad pågår fortfarande. Det känns som en omöjlighet men jag vet att snart, snart är det min tur. Ringandet fortsätter. Vilken tur att jag har en otroligt trevlig telefonröst...

Jag har lärt mig något nytt. Som vanligt har jag frågat runt hos både nära och kära. Försökt hitta ett svar. Försökt förstå en känsla. Kan man överhuvudtaget förstå en känsla? Jag och en vän pratade och jag beskrev allt jag tänkte, plötsligt utropar hon; DÄR har du det! 
Att skilja på känslor och känslor är inte det lättaste. Är det riktiga känslor eller är det känslor jag målat upp i mitt inre? Känslor som jag vill ska vara där för att det vore bra och gör att jag mår bra. Jag upplever att jag är lyckligare och gladare nu. Det finns inget jag saknar från mitt tidigare liv, eller är det bara mina målade bilder som gör att jag får den känslan? Hur vet jag? Jag vill förstå!

Jag tror jag är känslomässigt utsvulten.

nit

Nej, det var ingen vinst. Total nitlott. Första ögonkastet var lycka. Nästa också. Men med mer och mer eftertanke så var det inte rätt någonstans. Känslan i kroppen sa nej.
Målet med min blivande lägenhet är att sonen ska ha möjlighet att gå utanför dörren utan att jag ska behöva springa honom hack i häl. Det ska vara ett tryggt ställe utan bilar som kör både hit och dit i tid och otid. Så var inte lägenheten jag tittade på.

Jag har ägnat morgonen till att ringa runt till hyresvärdar. Det finns absolut ingenting. Det kan förvisso bli ändring på det under nästa vecka, jag håller mitt hopp till det.

Jag pratade med min mamma. Du kan inte få allt du vill på en gång. Du blir så besviken när det inte blir så som du har tänkt säger hon. Undra om hon känner mig... Jo, jag är besviken och jag vill ha ordning, reda och kontroll. Nästa vecka tror jag är min vecka.

en vinst...?!

Plötsligt så händer det! Nu håller bitarna äntligen på att falla på plats. Jobbet inför hösten är fixat och klart, mer eller mindre i alla fall. Jag har varit och kolla på en lägenhet som totalrenoveras. Nytt golv, nytt kök, ny toalett och nya tapeter i alla rum. Mycket bättre än så kan det vara svårt att få känns det som. Visst finns det en och annan nackdel, såsom liten balkong och många trappor upp, men fördelarna väger tungt. Kanske, kanske, kanske har jag ordning och reda på mitt liv innan semestern är över.

vilken känsla

När jag körde hem från jobbet kom en oväntad känsla över mig. Plötsligt blev jag lite pirrig och kände hur smilbanden drog sig uppåt. Det kändes som att jag var lycklig! Var kom denna känsla ifrån? Är jag lycklig?

Livet är något av ett pussel. Kanske tror vi att alla bitarna fallit på plats men i själva verket saknas det några bitar.

Life is lika a box of chokolate,

You never know what you gonna get.

Forrest Gump

En vän till mig säger Du ska få se, världen är inte bara svart eller vit, det finns massor med rosa. Jag är inte helt säker på vad hon menar men jag tolkar det som något bra. Jag tolkar även nya bekantskaper som något bra och håller fast vid de som ger energi.

frågor och svar

Mitt vanliga jag vill oftast och jämt ha svar på frågor. Det vill mitt nya jag också. Jag vill veta och jag vill förstå. Har jag fastnat i något kan jag inte riktigt släppa taget före jag hittat svaret. Jag springer runt i samma ekorrhjul och nöter. Många svar har jag fått under livets gång. Många frågor har jag ältat både en och sju gånger. Många svar har jag fått senaste tiden.

Ett orosmoment är framtiden. Hur kommer min framtid att formas? Kommer jag träffa någon och vem är det i så fall? Nej, jag är inte mottaglig just nu och det accepterar jag. Jag har inte bråttom någonstans. Det brinner inte i knutarna. Jag vill bara förstå. Jag vill veta och ha kontroll.

Speciellt två vänner har sagt till mig du kommer bara att veta. Jag tycker det låter väldigt spännande. Bara veta där och då. Men jag vill förstå...

Att jag målar upp en väldigt verklighetstrogen bild i mitt inre med både konversationer och händelser, det är bara jag. Förståndet säger en sak, hjärtat något annat. Men jag tror att jag i alla fall vet något...

kärlek

Vad är kärlek? Senaste tiden har jag gått runt och frågat nära och kära vad kärlek är. Jag har läst miljontals böcker, sett otaliga kärleksfilmer, hört rörande historier och ändå kan jag inte definiera vad kärlek egentligen är. Igår kväll satt jag framför datorn och googlade men inte blev jag speciellt mycket klokare för det.

Kärleken till mitt barn, den kan jag definiera. Den finns i hela mig. Det gör ont att vara ifrån varandra och det är en obeskrivlig lycka när vi ses igen.

Kärleken till en annan människa. Det där speciella som gör att det pirrar lite mer än extra i magen. Hur vet man sen att det verkligen är äkta kärlek? Snälla, berätta och förklara för mig.

under ytan

Oftast håller jag humöret uppe. Visar mig själv från den stark sida och ser det positiva i de flesta situationer. Idag har det varit en riktig utmaning. Fruktansvärt negativ har jag varit och jag kan inte precisera var problemet ligger. Antagligen är det många olika faktorer som ligger och trycker på, och jag som trycker tillbaka med all min kraft. När jag satt i bilen, utan fungerande AC i 29 graders underbar värme, var tårarna nära. För att förhindra dess framfart ringde jag ett samtal.

Du får gråta. Du får vara svag. Du behöver skit dagar får att uppskatta alla de bra, etc etc etc är ord mina nära säger till mig... Jag vet, men jag är inte där än.

Jag är van att vara ensam, ensamheten lider jag inte av. Det jag däremot saknar är min bästa vän. Den vän som jag delat alla tankar och funderingar med. Den vän som var den första jag pratade med när det var något stort på gång. Den vän jag litade på i alla lägen.

Kanske är jag på väg någonstans. Kanske håller processen att hitta mig själv att komma igång ordentligt...

att ge svar

Det var en väldigt trött son som kom hem idag. Trots tappra försök att övertyga mig att han sovit middag hos pappa och verkligen behövde sitta vid datorn och spela. Han somnade fort efter vår lilla pratstund och godnatt ritual med massor av pussar och kramar.

Mamma, jag vill att du och pappa ska flytta ihop igen. Jag vill att pappa sover på den här sidan och du på den andra...


Vad svarar man sitt barn. Det är verkligen hur svårt som helst. Ett svar som är så nära sanningen som möjligt utan att såra eller ge förhoppningar till något. Ett neutralt svar.

lite samarbete om jag får be

Jag var nästan helt säker på att det var fixat och klart med boende för min del. Nu är jag inte lika säker längre. Att gå omkring med en osäkerhet är allt annat än roligt. För att försöka råda bot på problemet har jag ägnat eftermiddagen till att ringa runt till olika hyresvärdar. För det första är det typ omöjligt att komma fram. För det andra verkar det vara total brist på bostäder som har minst tre rum. Ska det vara så svårt? Jag behöver någonstans att bo där det känns bra. Jag vägrar hålla på att flytta runt både hit och dit när jag har sonen att tänka på också. Ett ställe där vi trivs och kan bygga upp vårt liv. Samhälle, snälla, samarbeta med mig.

fundera över beslut

Alltid är det något att fundera över. Nya saker. Gamla saker. Beslut hit och beslut dit. Lämna besked snarast...  Hör av dig någon dag. Varför just jag? Om du vill något vet du var jag finns. Förstår inte folket att jag har nog att fundera över. På vilket sätt hittar jag bästa lösningen? Var finns bästa vinningen för mig? Säkerhet för egen del. Se över mitt eget hus. Det som är rätt idag kanske är helt fel imorgon. Hur vet jag? Hjärnkontoret går på högvarv. Nära överhettning. Det är jobbigt med beslut.

kvällens tankar

När kvällen kommer, och tröttheten med den, rasar delar av försvarsmuren. Tankar som jag annars gör allt för att hålla borta dyker upp. Sånt som jag försöker att inte tänka på. Saker som kan kännas jobbiga.
Jag är fortfarande i någon slags bubbla. Jag har inte gått vidare med mitt liv. Tillåter inte mig själv att vara svag. Tillåter inte mig själv att känna efter.
Ändå kommer tankarna på kvällen. Tankar som jag inte vill ta tag i. Inte vill tänka och reda ut.
Jag vet att tids nog kommer jag ta tag i alla tankar, mina känslor och mitt liv. Jag intalar mig själv att det blir så snart jag har mitt eget boende. Kanske dröjer det längre än så. Men ett som är säkert är att först och främst måste jag hitta tillbaka till mig själv igen.

Published with Blogger-droid v1.6.9

tillsammans igen

Allt är som det ska, barnet är åter på plats. Något av ett lugn sänker sig över mig. Den rastlösa känslan som kryper i min kropp när han är hos sin far har försvunnit. Det känns skönt. Som grädde på moset är det röd dag imorgon så vi har en hel dag tillsammans. Förhoppningsvis tittar solen fram så vi kan vara ute och hitta på något roligt.


Det har varit en tromb här i trakterna. Träd har blåst ner, tak har flugit iväg och strömmen har lyst med sin frånvaro. Jag missade hela grejen när jag befann mig i en närbelägen stad. Lite orolig var jag när jag kom hem idag. Funderade på om alla saker ute på gården skulle stå kvar. Gungställning, studsmatta, leksaker och utemöbler. Allt såg ut som vanligt.

trötthet

Jag kan tycka att tio timmars sömn borde göra susen. Uppenbarligen inte. En obeskrivlig trötthet har tagit över min kropp. Hela jag är trött. Är det ett steg i bearbetningen, ett steg till mitt nya liv. Jag hoppas i alla fall att det leder någonstans.

Allt känns så konstigt. När hela den här karusellen började fick jag frågan av en vän levde du det liv du ville leva resten av livet? Jag kan fortfarande inte svara på frågan. Jag upplever inte att jag saknar exet, i alla fall inte än. Jag vet inte om jag saknar det liv vi hade. Kanske är det så att sanningen inte riktigt har kommit ifatt mig. Jag kanske inte riktigt har förstått vad det är som hänt. Kanske hade det varit lättare om något verkligen hänt så jag hade något att vara arg över. Men nu, livet går vidare. Jag känner ingen egentlig skillnad förutom när jag måste vara ifrån sonen.
Jag hoppas och tror att det blir bättre när jag och sonen flyttat till något eget. Något där inga minnen finns. Någonstans att börja om på nytt. Ny energi.

Om några timmar åker sonen tillbaka till sin far. Det är pappahelg. Själv tänkte jag besöka de lokala butikerna, kanske finns något som jag behöver. Biblioteket tänkte jag också förära med ett besök. Jag har äntligen kommit tillbaka till läsningen. Försvinna till någon annans värld för en stund. Det känns skönt.

förbereda sitt barn att flytta

Jag och sonen har varit ute på en skön promenad. Min plan var att visa honom var vi eventuellt ska bo inom en snar framtid. Jag var noga med att berätta att inget är säkert än men att möjligheten finns (jag tror det blir så). Vi pratade runt omkring det faktum att vi ska flytta och vad det innebär. Att han ska få ett nytt rum och att vi ska köpa lite nya möbler till honom. Även om jag vill flytta helst igår tror jag det är bra för sonens skull att vi hinner prata igenom allt, att han får vara med och packa och bestämma lite. Det finns många funderingar hos en femåring.

ensamhetens tankar

Jag sitter här i min ensamhet. Tankarna vandrar. Först var jag inne på barnrumsinredning, sonen måste få ett storkillerum när vi flyttar. Jag har noll koll på sånt. Inspiration eftersökes. Nästa tanke var tycka synd om mig själv för att sonen är hos sin far. Det är ensamt och tyst. Jag vet inte vad jag ska hitta på. Strax kom jag på att jag ska vara glad. Både jag och sonens far vill vara med honom. Tänk alla de separerade föräldrar som inte har tid att vara med sina barn, som prioriterar bort det viktigaste. Hur idiotiskt är inte det?!!

Affirmation mina vänner. Kom ihåg att glädjas åt allt ni har. Tänk positiva tankar och sträva framåt. Det är vad jag ska göra.