fredag 8 juni 2012

Creep

Kanske har vi det inom oss. Kanske vet vi redan. Kanske väntar vi bara på ett accepterande.

Livet är fullt av möjligheter. Vi står dagligen inför olika val. I vägskälet måste vi avgöra vilken väg vi ska ta.

When you were here before
I couldn't look you in the eyes
You're just like an angel
Your skin makes me cry

Ena stunden är jag helt säker på vad jag vill. Jag vet precis hur jag ska göra. Jag vet vilken väg jag ska gå. Så kommer ett tecken. Kanske tolkar jag in mer än vad det egentligen är. Kanske är det mer än jag tror. Jag blir rådvill. Vet inte längre vilken väg jag ska gå.

I want you to notice
When I'm not around
You're so fucking special
I wish I was special

Jag frågar mig om och om igen varför det är så. Då jag egentligen tror att vi alltid har svaren inom oss blir det ett virrvarr när jag inte vet. När jag inte förstår. Kan det bero på att vi vill hålla möjligheterna öppna utfall att? Att vi inte vet för att vi fortfarande bara är nyfikna och vill undersöka möjligheterna innan vi tar ett slutgiltigt beslut. Ett beslut som är förankrat och accepterat.

But I'm a creep
I'm a weirdo
What the hell am I doing here
I don't belong here

Inga kommentarer: