True colors, like a rainbow

När vi möter någon för första gången gör vi, medvetet eller omedvetet, en bedömning om personen. Vi tittar på ytan. Den kan se mjuk eller hård ut, vara inbjudande eller avskräckande, neutral eller dömande. När vi lärt känna personen, när vi skrapat lite på ytan och kommit in under skalet, kan vår uppfattning förändras.

You with the sad eyes
Don't be discouraged
Oh I realize
Its hard to take courage
In a world full of people
You can lose sight of it all
And the darkness inside you
Can make you feel so small

Ytan kan vara en mask. En fasad som visas utåt. Den bild vi vill andra ska se. En rädsla för att andra ska se vad som döljer sig under ytan. En rädsla för att ta itu med sig själv.

Oavsett äkta yta eller spelad yta speglar sig ofta sanningen i ögonen, i ord och handling. Dina ögon säger mer än du tror.

Show me a smile then,
Don't be unhappy, can't remember
When I last saw you laughing
If this world makes you crazy
And you've taken all you can bear
You call me up
Because you know I'll be there

Det behöver inte vara svart eller vitt. Det finns en gråzon, det finns färger. Sök svar. Fråga, be om hjälp.

Sol är det ultimata men utan regn får vi ingen regnbåge.

Ibland är det tungt. Känslan som vägleder oss är förvirrad. Den tar oss till en väg aldrig gått tidigare. Ingen förstår. Kanske förstår vi inte själv. Kanske tror vi det är det enda alternativet vi har. Vi har stängt våra ögon, kan inte se klart. Vill inte se.

I see your true colors
Shining through
I see your true colors
And that's why I love you
So don't be afraid to let them show
Your true colors
True colors are beautiful,
Like a rainbow

Du är så mycket mer än du tror. Döm inte, ta reda på fakta. Ofta väljer vi att se vad någon gör men vad som ligger bakom är ett mysterium. Vill vi veta sanningen? Vill vi skrapa på ytan och kanske få svar?

Ibland händer saker vi inte kan förstå. Det sägs att allt händer av en anledning men ibland, bara ibland, skulle det vara bra att veta vad den anledningen är.