I wonder where you are tonight

Ibland njuter jag verkligen av ensamheten. Att bara vara med mig själv, tystnaden och mina tankar på allt och ingenting. Andra gånger kan ensamheten kännas som ett fängelse. Jag känner mig intryckt i ett hört och hittar ingen väg ut.

Till now I always got by on my own
I never really cared until I me you
And now it chills me to the bone

Just nu känns det som att jag slits mot två olika håll. Jag både vill och inte vill vara ensam. En del av mig längtar, den andra delen säger nej.
Jag längtat efter känslan av helhet. Jag vill känna mig fin, vara speciell för någon. Jag vill ha någon som är fin och speciell för mig, i mina ögon.
Jag behöver vara ensam, jag behöver tid. Jag måste tycka om mig själv igen innan någon annan blir en del av mig.

Kanske finns det någon som är både fin och speciell. Kanske finns han där ute. Kanske längtar han på samma sätt som jag, vem vet...?

I wonder where you are tonight
No answer on the telephone