torsdag 21 februari 2013

Från medvetenhet till verklighet...

Jag ser tecknen. Jag känner igen mönstret. Tankarna som springer åt fel håll. Tankarna som säger helt galna saker.

Att livet är en berg och dalbana är ingen nyhet, det hör till. Ibland flyter allt på, livet känns underbart, som att dansa på rosenblad. Andra gånger är det ständig uppförsbacke. Ett kämpande för att ta sig upp, att försöka hitta den där sista kraften för att ta sig uppför branten.

Jag har försökt förklara för de som står mig nära hur mina tankar går just nu. Att jag har en medvetenhet och hur fel det är. Att jag blir lite rädd för mig själv. Jag är livrädd för att dra ner mig själv till ett osunt leverne. Ofta får jag till svar "du är i alla fall medveten om det." Jo, jag är medveten men jag vet inte hur jag ska bryta tankemönstret. Vad är det som gjort att jag hamnat där jag är idag? Vilken händelse har varit av den betydelsen att det brutit ner min självkänsla så till den grad att jag tvivlar på mig själv?

Jag vet att jag backat i mig själv men även gjort vissa framsteg. Jag vaknar fortfarande med helgpanik när sonen är hos sin far och jag inte har några planer men jag klarar av att välja. Har jag väl bestämt mig för att idag ska jag göra ingenting, bara känna lugnet och njuta av tystnaden så mår jag gott av det. Svävar jag däremot i ovissheten, om jag inte bestämt mig för något bär jag omkring på ångesten hela tiden.

Nu sitter jag här, det är lördagkväll och för en gångs skull händer diverse i SmallTown, men jag har valt att göra ingenting på gott och ont. Trots att ensamheten skrämmer mig vet jag att imorgon kommer jag må bra, jag kan åka iväg till gymmet och producera måbra-hormoner om jag vill utan att kroppen tar skada av det. Jag kan välja att göra ingenting eller också ser jag till att ha fullt upp bara för att jag kan.

söndag 17 februari 2013

En stekpanna i skallen skulle vara något

Jag brukar inte svära, det ligger inte för mig, men just nu är jag fruktansvärt arg på mig själv och skulle jag vilja dra en lång ramsa. Jag skulle vilja dänga en stekpanna i skallen på mig själv i hopp om att få bort "tilten" som råder.

Jag har tidigare skrivit om vågträsket. Hur jag vägde mig varje kväll för att räkna ut vad vågen skulle visa morgonen därpå. Jag tänker inte gå djupare in i det just nu, det enda vågen visar är siffror, siffror som inte säger något i sig. Jag vet med mig att jag inte ska äga någon våg. Jag vet att jag inte får mixtra med maten i något avseende för då slår det slint.

Hur som haver, allt har att göra med självkänsla så jag misstänker jag är i en downperiod trots att jag egentligen tycker att jag mår ganska bra just nu.
För ett tag sen fick jag för mig att ställa mig på vågen som finns på mitt gym, det var där och då allt började... Nu sitter jag och letar fel på mig själv, funderar vad jag kan göra bättre, vad jag kan förändra hos mig själv. Samtidigt ser jag, jag vet att jag inte är tjock någonstans ändå tar det energi av mig. Fruktansvärt störande!!!

Så vad vill jag ha sagt? Jo, gå inte emot dina egna principer. Det finns en anledning till varför du har de. Jag gjorde fel mot mig själv och nu måste jag backa i mina framsteg för att vakna igen. Få bort dimman som råder för att se klart igen.

söndag 10 februari 2013

När hjärtat inte gör som huvudet säger.

Jag kämpade länge med att hittat tillbaka. Att lära mig förstå vad mitt inre signalerade till mig. Vad betyder det? och Hur känns det? var länge mina standard frågor.

Min största rädslan att tappa bort mig själv igen. Känna att jag inte är den person jag egentligen är. Inte kunna ta hand om mig själv på ett bra sätt. Kan jag inte ta hand om mig själv kan jag inte ta hand om någon annan.

Jag är inte säker på att jag någonsin kommer att förstå fullt ut men jag försöker lyssna till mig själv. Göra det som är rätt. Många gånger kommer tvivlen, har jag gjort rätt val?!? En vän sa nyligen när jag tvivlade att jag skulle försöka hitta tillbaka till känslan jag hade när beslutet togs, där har jag svaret.

Svaret. Jag tycker inte om svaret. Huvudet säger en sak, hjärtat något helt annat. När, var och hur ska de någonsin kunna samsas?