Perfect body - Perfect soul

I don't care if it hurts. I wanna have control. I want a perfect body. I want a perfect soul.

Jag kan redan nu föreställa mig den kommande träningsvärken. Känns bra! Utökade träningen med lite andra övningar idag. Var riktigt roligt. Tiden springer verkligen när träningen flyter på. Ett steg närmare mitt kroppsliga mål men fortfarande många steg kvar att gå.

Kanske kan jag upplevas som ytlig men det handlar bara om mig, min egen yta. Hur jag vill se ut och vägen jag går för att nå dit. Jag är inte ute efter att vara ett muskelberg men jag vill ha en tight och fit kropp. Jag vill må bra och trivas med mig själv inifrån och ut. På samma sätt som jag arbetar med min insida arbetar jag på utsidan. Det känns viktigt, en investering i mig själv och min framtid.

Jag är avundsjuk

Jobba jobba, det finns mycket att lära.

Jag har hittat två akilleshälar på mig själv. Den ena handlar om träning och där vet jag hur jag ska gå vidare, lösa problemet. Den andra handlar om mig som person och jag har inte svaret på hur jag ska jobba vidare.

Det är få personer som verkligen kan imponera med sin personlighet. De som besitter en fantastisk förmåga av social kompetens. Vid möten med dessa personer kan jag känna en enorm avundsjuka. Hur bär de sig åt? Vad har de för hemlighet inom sig? Handlar det om självkänsla och självförtroende eller är det vett och etikett?

På gymmet hände något helt oväntat. Hade det varit jag hade jag förmodligen försökt smyga iväg, vända i dörren, och hoppats på att ingen sett mig. Så gör inte en person med stor social kompetens. Den sociala personen kliver in, stiger fram och för en artig konversation. Småpratar om allt och inget. Men igen, vad är det som gör att vissa människor besitter denna kompetens och andra får anstränga sig hårt för att klara speciella situationer? Jag är djupt imponerad!

Intressant är också min insikt i hur jag fungerar. Runt dessa människor blir även jag mer social. På något sätt smittar de av sig. Bara en sån sak som att träffa nya människor, som tidigare varit en stor utmaning, kan jag idag uppskatta men även känna mig trängd. Vad ska jag prata om? Ibland är det omöjligt att hitta de naturliga samtalsämnena, andra gånger flyter det på.

Jag måste fortsätta arbeta med mig själv. Jag måste hitta vägar för att öka min sociala kompetens. Jag måste göra det för min egen skull för att det är en sån person jag vill vara i alla situationer.

Upp och ner

Det går upp. Det går ner. Det går runt en liten stund. Det är en evighets manick...

Mitt EGOFOKUS fortsätter. Hade en djupare dip när kvällen kom. Tankarna hopade sig. Längtan. Saknad. Kaos. Så kom jag på mig själv och ringde en vän. Det hjälpte mig att bryta den nedåtgående spiralen.

Jag måste komma ihåg att fokusera. Tänka på mig själv. Se framåt och vara lite egoistisk. Hitta en balans som är bra för mig, där jag mår som bäst.

Mål med min träning. Nya inslag för att inte tappa gnistan. Planering. Allt är uppskrivet. Det känns toppen.

Se musklerna arbeta!!

Att människan har olika behov är ingen hemlighet. Vad gör du för att egoboosta dig själv?

Att människan mår bra av att träna och röra på sig är en självklarhet. Kroppen, likväl som knoppen, har behov av utmaningar.

När sonen var liten hittade jag alla möjliga ursäkter till varför jag inte kunde träna. Dygnet hade för få timmar. Sonens far jobbade alldeles för många timmar.
Idag är jag ensamstående men har tid till både sonen, hand behov, heltidsjobb, mig själv och min träning.

Nu har jag äntligen hittat mina mål med min träning. Jag vet vad jag ska göra för att nå dit. Jag gör det för min egen skull och jag njuter av det. Varje träningspass är en riktig egoboost för mig. Se musklerna arbeta. Se kroppen inta den form jag önskar mig. Tankar om att jag passerat "ungdomsåren" men ändå har en kropp som är mer än ok, tack vare mig själv. EGOFOKUS, absolut, det är jag skyldig mig själv.

Jag vill bara....

Flicka möter pojke. Pojke möter flicka. Flicka och pojke fattar tycke för varandra. PANG!!!

Men du försvann, gled ur min hand
vart tog du vägen, jag kan inte hitta dig.

Det finns en tid när det spelas högt. Alla vill ha fyrtal i ess. Bevisa inför sig själv och andra att man är vinnare, den som går med huvudet högst. Är det ärligt eller är det stolthet?

Jag kan inte fatta att jag tappade bort dig säg vart är du nånstans, står och skriker ditt namn.

Om vi struntar i allt runt omkring, sväljer vår stolthet, och visar oss svaga, sårbara - var hamnar vi då?

Det finns två sidor av det flesta historier. En skiftande färgskala. En rosa värld.

Men om jag hittar dig och du bjuder med mig hem
så lovar jag att du kommer skrika mitt namn.

Ljusglimtar

Det är höst. Luften är kall, frisk och härlig, regnet öser ner. Idag har jag klätt mitt huvud med vintermössa. Det är INTE ok i augusti.

Även hösten har sina ljusglimtar. Vardagliga rutiner med allt det innebär. Lugna kvällar, harmoni. Tända ljus, en kopp te och en spännande bok.

Jag är så glad att jag äntligen hittat det fokus jag saknat. Att jag vet var jag vill lägga min energi och många gånger kan välja vad jag ska fokusera på. Att se saker från den ljusa sidan.

Jag känner att det närmar sig. Snart är det min tid.

Du har varit saknad

Tack för att du är här. Jag är så glad att du kom tillbaka. Jag har saknar dig.

En dag i lugnets tecken. Jag vaknade och kände ingen stress. Har tagit dagen som den kommit och inte haft några måsten eller planer. Riktigt skönt. Äntligen känner jag att jag trivs helt ensam med endast mig själv som sällskap.

Det var någon som sa till mig att det är tråkigt att vara själv. Det kan det vara men det kan också vara rofyllt. Idag har alla mina energidepåer blivit påfyllda. Jag känner en inre styrka och harmoni som jag inte känt på väldigt länge. Snart är det min tur!!

Fokus på egot

Det finns saker vi inte kan se med blotta ögat. Något obeskrivligt. Saker som är bland det finaste vi vet men som endast kan upplevas genom en känsla.

Jag träffade ett medium. Det som tagit mig år att inse och förstå kunde hon sätta ord på direkt. Tanken att någon annan kan beskriva mig, någon som inte känner mig, är helt förunderligt.

Jag valde att göra detta då jag har funderingar och tankar som jag inte fått någon ordning på. Trots att jag idag mår riktigt bra och känner harmoni både i mig själv, min ensamhet, min vardag och allt runt omkring, behövde jag hjälp på vägen.

Vid rätt tid. Vid rätt tillfälle. Med rätt person. Det måste få ta tid. Jag behöver tid. Jag behöver fokus på mig själv. Jag behöver titta framåt, sätta upp mål för mig själv. Ställa krav och sätta hårt mot hårt.

Ekorrhjul

Vad är det som gör att människan många gånger hamnar i ekorrhjul? Fortsätter på samma väg som tidigare istället för att vika av och göra något nytt?

Jag lyssnade till bekantas samtal om livet. Ibland kunde jag förstå andra gånger tänkte jag vakna. Jag vet inte om det främst är kvinnor eller om män gör samma sak. Ett förhållande är över men inte avslutat. De fortsätter ha sina tankar där trots att det inte är bra för de. Ett destruktivt förhållande där de glömmer bort sitt eget värde.

Det slutade med att jag inte kunde hålla tyst längre. En sanning som känns är alla gånger mycket bättre än vilken lögn som helst. Jag ville de skulle se sig själva. Se hur underbara de är och att de förtjänar det bästa. Ett förhållande på lika villkor. Ett förhållande där båda parter tar fram det bästa i varandra. Inte ett förhållande där den ena bestämmer och den andra dansar efter. Inte ett förhållande som grundas på misstankar och hemligheter.

Visst, det är lätt att stå utanför och se saker och en helt annan sak att vara mitt i det. Det är svårt att lämna den trygghet man på något sätt kan känna trots att förhållandet är destruktivt. Man kan känna sig ensam, förvirrad och förtvivlad ett tag men slutligen kommer man ut som en starkare person.

Avslöjar du dina känslor?

Om vi är helt öppna inför andra, både berätta och visar vad vi känner i olika situationer är alla känslor lika mycket värda då?

Tidigare har jag haft väldigt svårt för att visa känslor, berätta vad jag känner överhuvudtaget. Jag arbetar fortfarande med det och det är svårt, jag lär nog aldrig bli fullärd.

Det är en sak att visa till sonen och inför hela världen hur mycket han betyder för mig. Det är en självklarhet för mig. Ett barn kan inte få för mycket kärlek.

Hur tar de i vår omgivning emot känslostormar av olika slag? Hur tar vi själva emot känslostormar?

Jag försöker att alltid säga vad jag känner. Kanske inte just när situationen uppstår men när jag hunnit fundera ett tag. Jag behöver fakta för att glädjas fullt ut och avslut för att kunna lämna det bakom mig.

Jag berättade för en vän att denne fått mig att gråta. Det var mindre populärt. Personen tolkade det som något negativt medan jag menade att det var något bra. Det är svårt att förklara vilket stort steg det var för mig. Att ge utlopp för vad jag kände där och då och inte spara det inom mig till bristningsgräns.

Dominoeffekt

Det sägs att en olycka sällan kommer ensam men enligt mig behöver det inte vara just något olyckligt som sker. Händer något kan du ge dig den på att det snart händer något mer. En slags dominoeffekt.

Det är mycket som händer och jag försöker samla tankarna. En sak som leder till något annat, ett virrvarr av tankar och funderingar.

Jag är stolt över mig själv för att jag tagit ett beslut för mitt eget bästa. Känslan att finna ett svar och ta ett beslut. Ett beslut som jag egentligen inte ville men behövde ta för att må bra.

Fler beslut står att finna. Några som jag vill ta bara för att, andra som jag inte kan påverka i samma utsträckning.

Jag tror fortfarande att vi många gånger har svaret inom oss, att det mestadels handlar om att acceptera vad vi redan vet. Det kan handla om tid och tillfälle också men hur det än är så måste vi leva här och nu.

En ärlig chans

Sant eller falskt; i krig och kärlek är allt tillåtet?

Jag har just påbörjat en ny bok och fann beskrivningen av huvudpersonen intressant. Precis som jag har hon gått händelserna i förväg, drömt sig bort, det blir sällan som man vill då. Hon har bestämt sig för att inte vara krävande utan ta allt som det kommer, om det kommer...

Jag både planerar framåt och drömmer mig bort. Tror det har med mitt kontrollbehov att göra, samt att sonen spelar huvudrollen i mitt liv.

Senaste tiden har jag fått höra ett flertal gånger att alla inte är på samma sätt, att jag inte ska dra alla över samma kam. Det är svårt att överse det bagage jag har och ta allt för vad det är, eftersom det kommer.
Idag har jag gett mig själv ett löfte. Jag ska ge människor en ärlig chans och lita på de (till motsatsen bevisas), lära känna de för den de är och inte döma utifrån tidigare meriter.

Time to clear your mind

Vi borde ge oss själva mer tid. Tid att fundera, tid att reflektera. Jag tror vi lär oss något nytt varje dag men det är inte alltid vi är medvetna om det.

Beroende på var i livet vi befinner oss bygger vi upp förväntningar eller murar. Under lång tid byggde jag murar för att skydda mig själv, för att slippa inse hur det egentligen låg till. Jag blev känslomässigt kall. Under en period helt apatisk. Känslomässigt uttömd. Genom att arbeta med mig själv och med hjälp av andra i min närhet (vissa tillfälliga) har jag kommit mig upp. Idag känner jag både det ena och det andra. När jag känner så känner jag starkt. Jag förstår vad jag gått miste om men även vad jag har att se fram emot.

För några dagar sen grät jag för första gången på snart 18 månader över en person. Jag blev chockad. Om jag gråter betyder kanske personen mer än jag först trott. Personen har även fått mig riktigt arg. Hur är det möjligt, jag som är lugnet själv?!!
Personen i fråga har lockat fram något inom mig som jag inte riktigt vet hur jag ska hantera.

Idag har jag lärt mig att inte agera under tiden jag är upprörd. Låt det sjunka in, fundera över vad som hänt. Det är lätt att säga saker som blir helt fel. Ord kan vi inte glömma, bara förlåta.