Jag vill ha hela kakan för mig själv

Som liten sa alltid mina föräldrar att jag skulle säga precis vad jag tyckte och tänkte. Jag skulle prata från hjärtat så länge jag själv kunde stå för det.

Det har inte alltid varit populärt. Det har hänt både en och tre gånger att jag fått onda ögat.
En nära vän brukar säga till mig "antingen älskar man hela dig eller så tycker man inte om dig alls". Det är nog så det är. Ärlighet varar längst men det är inte alltid roligt att höra, inte alla som uppskattar det.

Idag berättade jag för någon var jag står i en viss situation. Vilka principer jag har och varför. Vad som gäller när det handlar om mig. Jag kanske inte fick något helt rakt svar tillbaka men jag har i alla fall markerat var jag står och det känns väldigt bra.

Jag vägrar att bara ta en liten smakbit, jag vill ha hela kakan för mig själv. Krav som jag ställer för att jag ska må bra. Jag sätter mig skälv i första hand.