jag löser gåtan...

Jag har haft en fantastisk helg. Varje dag har gett mig energi. Varje stund har känts ljus. Det känns helt underbart att äntligen kunna säga idag mår jag bra. Då det är svårt att styra över känslor och det inre kan jag inte göra annat än hoppas på att det håller i sig. Att spiralen äntligen har vänt.

Jag gläds åt det faktum att jag lärt mig otroligt mycket om mig själv den här sommaren och hösten. Jag tycker bättre om den person jag håller på att formas till än den person jag varit. Jag vet att jag är en varmhjärtad och empatisk person. En person som väljer att känna med, värna om och glädjas med nära och kära.

Något viktigt jag lärt mig är att välja vad jag vill lägga ner energi på. Det bästa sättet att spara energi för mig är att fråga när jag funderar över något. Det behöver inte vara någon stor grej men det är ändå något som tar tid och energi. Jag väljer att lösa gåtan.

in i hjärtat

Jag är en funderare. Många är de timmar som jag ältat fram och tillbaka, hit och dit. Jag är en sån som gärna vill förstå men jag har fått lära mig att det inte finns svar till allt. Ibland får vi acceptera att det är såhär det ser ut. Livet är inte enbart en dans på röda rosenblad, ibland trampar vi på törnar. Törnar som lämnar blödande sår. Såren läker med tiden men ärren finns kvar... Jag läste några kloka ord som jag vill dela med mig av. Orden for rakt in i mitt hjärta och in i min själ och bosatte sig där. Ord som fick mig att stanna till och fundera, ord som är värda eftertanke.

Det finns alltid lite ärlighet bakom

"jag skojar bara"

Lite kunskap bakom

"jag vet inte"

Lite känslor bakom

"jag bryr mig inte"

och lite smärta bakom

"det är lugnt"...

I hate it when you make me laught
even worse when you make me cry...

för att ni finns

Det finns människor som har förmågan att ge av sig själv. Som skänker energi och omtanke. Som öppnar sitt hem, ger kärlek och värmer en frusen själ. Jag är otroligt glad att mitt liv är berikat med så många fina människor.

på grund

Första gången jag uttalade orden det går inte bygga hus på en trasig grund högt för mig själv öppnades en ny värld. På något sätt kändes det som att jag accepterade det trasiga inom mig. När jag nämnde dessa ord till en person fick jag svaret det är en självklarhet. För mig var det inte självklart. För mig blev det en ny erfarenhet.

Jag har en vän. Min vän är helt fantastisk. Hon ställer frågor som kan vara väldigt svåra att svara på men som gör att jag verkligen måste tänka efter. Senaste dagarna har jag funderat och funderat. Jag tänker det finns en anledning till allt. Allting grundar sig i något och detta något kan vara väldigt viktigt. Varför gör vi som vi gör och vad är anledningen bakom? Jag tror att vi många gånger har svaret inom oss men det svåra är att acceptera det. Jag har många saker inom mig som jag inte har accepterat. Jag har många tankar som jag inte uttalat högt. Det vi inte ser eller hör finns inte. En rädsla för vad som komma skall...

en utmaning

Jag har tidigare skrivit om affrimation och jag tror verkligen på det. Positiva tankar kan leda oss långt. Någon frågade om jag brukar säga till mig själv att jag är fin och att jag duger som jag är. Det är verkligen jätte svårt. Någon annan har sagt titta på dig själv i spegeln och ge dig själv beröm för något som du gjort bra. Det är lite lättare. Idag har jag har jag på sätt och vis kombinerat de två. Jag tittade på mig själv och tänkte du är faktiskt över 30 år och har aldrig tidigare varit i så bra fysisk form som nu, det är bra gjort. Samtidigt som jag tänkte de tankarna bestämde jag mig för att utmana mig själv. Nästa helg ska jag ta med sonen och bada. Jag badar inte men jag ska strunta i mina kroppsliga komplex och göra det för att han tycker det är roligt.

under ytan

Är ni medvetna om att när vi möter någon ny person och ska hälsa på denna har vi fullt upp med att skärskåda personen från topp till tå, det är anledningen till att vi ofta har glömt bort personens namn en liten stund senare. Skärskådningen i sig behöver inte vara något negativt, det är bara så vi fungerar...

Utifrån vad ögat ser formas tankar och funderingar. Det vi inte kan se är mer eller mindre omöjligt att förstå sig på. Ungefär som med små barn som leker tittut, när mamma/pappa gömt sig är de borta och överraskningen är total när de kommer tillbaka. Det som inte syns finns inte.

Du är glad, visar upp en fungerande fasad men vad finns egentligen under ytan...

Published with Blogger-droid v2.0.1

nu även med Bolibompa

Lycka är när mamman hittar en ny *host host* TV kanal. Det är inte alla som lyckas tappa bort en helt vanlig SVT kanal, nu kan vi se Bolibompa... Sonen sitter som klistrad och leendet räcker upp till öronen.

dagsformen

Igår när en vän frågade hur jag kände mig kunde jag svara att det var ganska bra. Dagsformen kändes i stort riktigt bra. Idag känns det inte så.
Jag sitter vid mitt köksbord. Kaffekoppen är vid min sida. I magen känner jag en oro, ett grävande. Var kommer denna känsla ifrån och varför varierar dagsformen så otroligt mycket?

12 dagar kvar...

Jag brukar tala om fokus. Se allt från den ljusa sidan. Lös eventuella konflikter och ta vara på dem eller det i din omgivning som ger dig energi. Då jag haft en ganska ordentlig svacka senaste tiden har det varit ordentligt svårt att hålla mig till mina egna råd.

Fakta är att en av de få gånger jag mår riktigt bra är när jag är på gymmet. När svetten lackar och all energi används till att fokusera. När inga hjärnspöken orkar ta sig in och endorfinerna sprider sig i kroppen. Den känslan vill jag alltid bära omkring på och därför tror jag att ett träningsfokus skulle vara bra. Ett eget personligt mål att sträva efter.

inre städning...

Jag har varit effektiv i veckan och börjat städa undan lite av mina huvudbry. Några beslut har jag haft hjälp att ta, eller rättare sagt andra har tagit de till mig och jag har accepterat. Vi får se vad det blir för ordning på det, lite av leveranstid där. Andra saker har jag själv bitit tag i. Det var faktiskt med ett lättat hjärta jag lämnade gårdagens möte. Nu håller vi alla tummar, fingrar och tår för att det blir som planerat. Jag säger det, det är inte bara en sak som ska tänkas på, inte underligt att folk blir skogstokiga.

ögon

Gnistrande ögon. Tindrande ögon. Rödgråtna ögon. Ledsna ögon. Arga ögon. Apatiska ögon. Jävla anamma ögon. Att se in i någons ögon kan förmedla så mycket. Jag har hört någonstans vid något tillfälle att ögonen är själens spegel. Ögonen avslöjar hur vi egentligen mår...

Under en och samma dag har jag fått höra flera kommentarer om mina ögon från helt oberoende parter. Först kom frågan hur mår du? och vi pratar på. Jag ser att du inte har samma jävla anamma i din blick längre... Nej, det är sant, jag har nog inte det. Nästa kommentar var dina ögon ser arga ut men jag är inte arg. Jag har inte energi till att vara arg men kanske saknar mina ögon gnistan och speglar hur jag egentligen mår.

men sov

Jag blir så trött på mig själv. Jag är så trött i hela mig. När ska jag få sova en hel natt? Att somna på kvällen är inget problem, ögonlocken väger ofta bly och drömmarnas land är nära. Någon timme går och jag vaknar. Vrider och vänder mig. Blir stressad då jag vet att jag måste sova för att orka vilket i sig gör det omöjligt att somna. Det blir en ond spiral och ibland blir jag rädd för var den ska leda mig...

Jag hade ett samtal om detta med en vän. Jag berättade att enda gången jag egentligen sover är när jag sover borta. Jag vet inte riktigt vad det beror på men en teori är att jag slappnar av på ett annat sätt. Visst, jag vaknar men lyckas somna om. Jag har inga måsten. Min vän berättade att hon varit i samma situation men hon hade inget svar på varför eller hur länge det kommer pågå.

Något säger mig att det handlar om att känna sig trygg i sin ensamhet. Jag vet att jag har långt kvar till den känslan, något jag får arbeta med. Jag drömmer om att sitta ner i soffan och se en hel film, eller ett helt program. Jag kan sitta ner men har inget fokus. Jag blir stressad och det gräver i mig. Jag som tidigare älskat att läsa böcker, försvinna in i någon annans värld för en stund - det går inte. Jag klarar inte av mig själv och min ensamhet. Det är något som gräver i mig. Är det här orsaken till varför jag inte sover? Hur länge ska det vara såhär? När ska jag få vakna och känna mig utvilad? Känna att det varit en bra natt? Att det kommer bli en bra dag?

Jag behöver sova!!!

Published with Blogger-droid v1.7.4

nr 100

Sex månader och 100 blogginlägg senare. Många gånger har det varit en befrielse att skriva ner mina tankar. Slänga ut mina ord i cybervärlden och bara låta de vara. Någonstans har jag kommit och någonstans är jag på väg. Jag har mycket jag måste fortsätta arbeta med. Det är så många olika delar av mig som måste passa in, hitta rätt. Kanske är jag det där 5000 bitars pusslet, där ena delen består av blå himmel och den andra av ett blått hav. Det enda som skiljer bitarna åt är nyanserna. Det kan vara riktigt svårt att hitta rätt.

Något jag har fått lära mig under den här tiden är att allt är inte bara svart eller vitt. Det finns gråskalor. Jag har fått tänka om. Jag har fått erkänna mina fel och brister. Jag har stått på mig och jag har fått be om ursäkt.

Det finns ingen mall eller manual som säger att det här är det rätta sättet att gå igenom en separation. Det finns inget som säger såhär ska du gå till väga för att hitta tillbaka till dig själv. Alla har vi våra egna vägar att gå. Kanske har vi valt den snåriga skogsvägen men jag tror det är viktigt att komma ihåg att det finns en tanke bakom varje val. De val och beslut vi tar är kanske inte långsiktiga men vi gör de valen för att vi behöver de för stunden. Stunder som ger oss energi, energi vi behöver för att ta oss vidare.