Ett oväder inom mig

Om vädret kan vara orsak till dåligt humör har dagens aprilväder verkligen gjort sitt.

Jag tycker om att vakna när solens strålar söker sig in i sovrummet. Idag var det grått, mörkt och regnigt. För att förstärka det hela kom vädergudarna på att de mitt i allt skulle slänga ner några nävar "lapphandskar" och då försvann mitt humör totalt.

Att jobba är bra, jag får lämna min person och gå in i min profession. Dagen led mot sitt slut, energin inom mig dalade.

Om någon gör en glad, får en att må bra på alla sätt, varför räcker inte det? Jag saknar och längtar efter honom samtidigt som jag inte får. Jag har tagit beslutet och nu hållet jag på att tappa honom totalt. Det gör mig ont. Jag vill samtidigt som jag vet att jag inte kan. Jag är inte redo, jag är inte där. Jag vill både ha kakan och äta den men jag kan inte. Jag kan inte utsätta honom för det igen, jag kan inte leva med att göra honom olycklig ännu en gång. Varför? När ska jag bli hel igen, få tillbaka förmågan att älska?

Om kärlek är ett beslut?!?

Alla har vi ett bagage att bära. En ryggsäck av erfarenheter och minnen.

Jag lärde mig att stänga av. Jag hittade strategier för att inte känna. Jag slutade bry mig. Jag fick ett hjärta av sten.

Många är de gånger när jag frågar nära och kära om kärlek. Hur det känns? Hur vet man? Jag har inte fått något enhetligt och tydligt svar. Jag har trott att jag hittat kärleken både en och två gånger men tydligen har jag sett fel. Jag har inte motsvarat den andra personens drömmar. Jag har fallit för fel saker och i slutändan gått med ett hjärta som blivit än hårdare och slutit sig ännu mer.

Nyligen lästa jag om en föreläsare som svarat på frågan "hur vet jag att jag är med rätt person?" Föreläsaren menade att falla för någon är inte svårt, du behöver inte göra någonting, det är därför man säger att man "faller" för någon.

Att vara förälskad är trevligt, att längta efter den andra men sen kommer det efterföljande stadiet som är betydligt tråkigare. En grå vardag och du börjar fundera om du hittat "rätt" partner.
Hemligheten med att lyckas i ett förhållande är inte att finna rätt person, det är att lära sig älska den person man hittat. Att bibehålla kärleken är inte en passiv eller spontan upplevelse såsom förälskelsen. Du måste jobba på det dagligen. Det kräver tid, ansträngning och energi. Det kräver vishet och förnuft. Du måste veta vad du ska göra för att få det att fungera, det finns inga genvägar.

Kärlek är INTE ett oförutsägbart mysterium som varken du eller din partner kan påverka utgången på. Kärlek är ett BESLUT, inte bara en känsla.
Du avgör inte själv vilka människor som kommer in i ditt liv. Däremot är det upp till dig att bestämma vem som får gå, vem som får stanna och vem du vägrar släppa taget om.

När jag läste om detta fick jag mig en stor tankenöt. Jag funderar om jag gjort fel val för att jag upplevde att något saknades, att jag inte var kär. Personen i fråga motsvarade allt jag drömt om. Han fick mig att vara mig själv i alla lägen, även tunga stunder. Han fick mig att öppna upp, våga känna igen. Han stöttade mig i allt, genom allt. Han fanns alltid där för mig. Han sa till mig när jag slöt allt inom mig och kom ut som ett rasande monster. Han fick mig att må bra. Vi drömde tillsammans. Vi hade planer. Vi såg en framtid tillsammans till jag en dag kom på att nej, det här är fel.

När ska jag lära mig om kärlek? När vet jag att det är rätt? När kommer jag falla som en fura och sen ta ett beslut som jag håller fast vid genom livets alla stormar?

"Tänk om..."

Jag är den första med att gå i god för att inte lägga ner energi på det du inte kan påverka. Ändå sitter jag här. Hjärtat dunkar både snabbt och hårt. Oron i magen gräver. Paniken börjar göra sig påmind.

Jag kan bli besviken på mig själv när jag märker att jag blir en person jag inte vill vara. I efterhand tänker jag "tänk om..."

Om jag skulle sammanfatta alla mina "tänk om" får jag mest troligt ihop en väldigt tjock bok. Om jag skulle sammanfatta alla mina funderingar skulle boken kunna liknas med lagboken, paragrafer hit och paragrafer dit, allt i en salig blandning där det står läsaren fritt att tolka...

Jag tycker inte om när jag påverkas av yttre faktorer. Jag tycker inte om att känna mig maktlös. Jag tycker inte om när jag hamnar i tunnelseende. Jag tycker inte om när allt blir svart. Jag tycker inte om när jag stöter på min akilleshäl. Jag tycker inte om när jag ser fler hinder än lösningar.

Jag trodde jag passerat det här. Att jag tagit mig vidare. Det gör ont när jag backar i mig själv. När grunden jag byggt inte var så stadig som jag trott. Fokus. Jag måste tillbaka till mitt fokus. Sätta upp mål och delmål. Små korta steg, ett i taget.