Plötsligt händer det...

Ibland blir man glatt överraskad. Kanske var det gamla mönstret inte så tokigt trots allt. Det som är skillnad är att det var jag som tog första kontakten. Att vi pratat i timmar. Kan bara vara och ändå tillsammans titta framåt. Det känns spännande och intressant, vi får se var det leder...

En rolig grej i det hela är att sonens pappa ringde och hade fått höra på omvägar vem det är jag träffar. Smalltown är litet och alla känner mer eller mindre varandra, på gott och ont. I vilket fall var han glad för min skull och önskade mig lycka till. Vi har kommit en bra bit på väg i vår separerade relation och det känns så skönt. Bara hoppas det håller i sig.

Players

När jag tittar tillbaka på mitt liv, på det pojkvänner jag haft och de killar jag varit intresserad av, ser jag ett tydligt mönster. Alla har haft en sak gemensamt, de har varit players. En annan gemensam grej är att de har valt mig och på något sätt har jag bara följt med.

För ett tag sen träffade jag någon som inte alls stämde in på mallen. Han har inte det utseende jag annars brukar falla för och han tillhör inte player ligan. Jag valde ut honom och jag gick helt och hållet på hans fina insida. Allt kändes rätt och bra, som att han kunde vara något att satsa på. Plötsligt förändrades han... Så vad händer, jag kan inte sitta hemma och hänga läpp. Jag går tillbaka till det gamla mönstret...

Ny resa

Jag har påbörjat något men jag vet inte helt säkert vad jag vill det ska leda till.

Flicka möter pojke. Pojke möter flicka. Flicka och pojke fattar tycke och intresse för varandra. Flicka och pojke vill se vad den andra är för person. En ny spännande resa påbörjas.

En dag vill jag känna orden på bilden.

Sant eller falskt

Kan det vara så som bildtexten säger?

Val

Vi ställs ständigt inför nya val, om vi väljer rätt eller fel får vi svar på med tiden. Jag tror ändå, som jag skrivit så många gånger tidigare, att vi egentligen har svaret inom oss. Men vad är rätt om hjärtat säger en sak och hjärnan något helt annat? Vilken väg ska vi då följa?

En dröm

Vilken härlig dröm jag haft, jag önskar den var sann. Allt var helt perfekt. Alla som jag värdesätter och verkligen tycker om var med. Alla problem var lösta och alla var helt lyckliga och glada. Det är dit jag strävar.

Pirr och oro

Nu är jag sådär lite glad och pirrig igen men det hänger ändå ett litet grått oroande över mig. Två helt skilda saker men lika viktiga ändå.

Svårt

Ibland blir jag väldigt ledsen och besviken på människor.

Jag vet att jag förändrats som person under de senaste månaderna. Jag har varit nere på botten och sakta sakta kämpar jag med att klättra uppåt. Jag har analyserat och omvärderat, ändrat min syn och mina prioriteringar. Idag dömer jag inte andra på samma sätt. Det är nästan pinsamt att tänka hur jag på något sätt sett ner på andras livshistoria. Jag har inte haft förståelse. Jag har levt i min egen lilla perfekta bubbla. Idag vet jag bättre och är öppen för olikheter. Att lära känna en person för den personen är idag är en god egenskap.

Min besvikelse grundar sig i en känsla, känslan att bli "utnyttjad", som att jag bara duger i vissa fall. Det är nu jag borde följa mitt eget råd och prata men det är svårt. Jag tycker verkligen om personen och det är kanske just därför det känns svårt. Jag vet att jag kommer samla mod och kraft, ledsenheten och besvikelsen kommer övergå i glädje och allt kommer bli bra på ett eller annat sätt. Det är bara vägen dit som är svår.

Varför ilska?

När jag går in i ett rum känner jag direkt av stämningen och påverkas mer eller mindre av den. Är alla glada och uppåt smittar det av sig på mig, är det tryckt stämning blir jag obekväm och det känns som jag vill göra mig osynlig.

Just nu handlar mycket i mitt liv om energi och jag funderar mycket runt det. Att vara glad ger energi. Att vara kär ger massor av energi. Positiv energi ger mer än det tar. Att vara arg och ledsen tar massor med energi. Den negativa känslan tar mer än den ger.

Med det sagt tänker jag såhär, om jag skulle välja att vara arg på en person, och nu menar jag riktigt förbannad, skulle det vara för att personen i fråga betyder mycket för mig. Jag kanske inte har accepterat mina egna känslor förrän det är för sent. Istället för att tänka igenom var jag egentligen står tar jag den lätta vägen ut, väljer ilska och trycker bort personen från mitt liv. Tyvärr är det så att verkligheten alltid kommer ikapp oss, det tar bara mer eller mindre tid.

Än en gång, prata, stöt och blöt, vänd och vrid till ni får frid.

Trötter och Toker

Usch vad trött jag är. Jag är trött hela tiden och har ingen lust till att göra något, jag får tvinga mig själv till allt. Det är tur jag har sonen, min störta glädje och sol i livet, som gör att jag måste stiga upp på morgonen. Jag minns inte när jag sist var på gymmet, jag minns inte när jag sist var ute på en promenad och njöt av det. Vad är min energitjuv?!?

Jag vet ett störningsmoment men det är inget jag kan påverka här och nu och samtidigt känns det som att jag har koll på läget där.
Ibland funderar jag på om jag håller på att bli helt tokig av allt funderande. Ett som i alla fall är säkert är att jag inte är samma person idag som jag var för ett år sen. Jag fortsätter att lära mig saker, framförallt om mig själv. Idag är jag mer öppen för olikheter och det ser jag som något bra.