That's all I have to say

Ibland, någon enstaka gång nu och då händer det. Kanske kan du ta på det. Kanske är det bara en känsla. Kanske är det tillfälligt. Kanske är det för alltid. Vad än det är fylls du av energi. Det är underbart.

tillåtande

Då jag valt att jobba med min insida, träna på min sociala kompetens och prioritera självkänsla märket jag vilken berg- och dalbana det är jag går igenom. Det går upp. Det går ner. Det går runt, runt, runt.

För några dagar sen kände jag mig riktigt stark. Självförtroendet och självkänslan kändes riktigt bra. Jag trodde på mig själv. Kände att det här är något jag kan ro i land bara för att jag är jag. Så hände något.  Mellan raderna läste jag något helt annat. Plötsligt fick jag känslan av att det blev fel. Självkänslan dalade och nu vet jag inte längre. Kanske inbillade jag mig allt. Kanske var det fantasin som spelade mig ett spratt. Kanske går jag händelserna i förväg, tolkar in något som inte finns där. Vad det än är så drar det i mig...

Jag vet att det är bristen på självkänsla som gör att tappar tilltron på mig själv. Att jag tar ut förluster i förskott. Jag vet att det endast är jag som kan göra något åt saken. Det är svårt, fruktansvärt svårt.
Det sägs friskt vågat hälften vunnet, men när man inte vågar. När man är rädd redan innan... Jag vet precis vad jag är rädd för. Min största rädsla, att bli sårad. Samtidigt vet jag att jag måste släppa kontrollen och bli mera tillåtande, välkomnande. Om jag inte tillåter någon att vara del av mig och i mitt liv hur ska jag då göra...

jag spekulerar hejvilt

Känslan som infinner sig när du bär omkring på något som du gärna skulle dela med någon annan men inte kan av en eller annan anledning.

Jag samtalade med min vän och mentor i livet, om livet. Vi pratade om hur vi formas av andra. Vi pratade om vilken rikedom det är att möta alla människor genom livet, allt de tillför.

Jag arbetar med mig själv och min sociala sida, möter på en och annan ny person nu och då. För ett tag sedan träffade jag någon. Vi samtalar om livet i allmänhet och personen säger jag tror du har för bråttom. Jag protesterade då men nu i efterhand tänker jag att det kan eventuellt ligga något i det. Jag är visuell. Jag har fantasi. De två egenskaperna i kombination kan få tankarna att snurra, gå händelser i förväg. Spekulera... Är karusellen väl igång snurrar den för fullt och är väldigt svår att stoppa.

it's over now

Att förstå sig på en människa måste vara det mest komplexa vi är med om i livet. Vi ägnar mängder med år för att hitta vem vi själva är. Hitta våra värderingar, vad vi tror på. Lära oss acceptera vem vi är. Hitta en balans och en trygghet i livet. En trygghet i den vi är.

Åren går. Kanske har vi hittat oss själva. Kanske tappar vi bort vem vi egentligen är. Grundstommen står kvar men vi formas i möten av andra. Alla möten, låna som korta. Vi formas av samhället, dess krav och förväntningar.

Det var någon som sa det du faller för hos en person är också det du kommer störa dig på. Orden har fastnat i mig. Det blir tydligare och tydligare för var gång jag tänker på det.

You put on quite a show, really had me going.
Now it's time to go, curtain's finally closing.
That was quite a show, very entertaining.
But it's over now. Go on and take a blow.
But it's over now.

One last time

Ibland kan det vara fruktansvärt svårt att hitta de rätta orden, då är det bra om någon annan kan göra det åt en.

Beat. Drum. I'm gonna lose him
Just like water through my hands
Liht hits your face and you look at me like I'm a stranger
So far away, but still so near
 
And you can blame it on my crazy heart. 
I got lost, you got torn apart 
I wish you would let me hold you 
Let me hold you 
One last time 

If this is over, if this is the end 
If you don't wanna see my face again 
Please just let me hold you 
Let me hold you, one last time 

Last night when you were sleeping 
I danced away, I flew so high 
I let you down and then I woke up next to a stranger 
I can't believe, what have I done 
[ L
And you can blame it on my crazy heart. 
I got lost, you got torn apart 
I wish you would let me hold you 
Let me hold you 
One last time 

If this is over, if this is the end 
If you don't wanna see my face again 
Please just let me hold you 
Let me hold you, one last time 

I don't know what to say anymore 
I don't want it to end up this way 
If you would only give me the chance 
I know I could do so much better 

And you can blame it on my crazy heart. 
I got lost, you got torn apart 
I wish you would let me hold you 
Let me hold you 
One last time 

If this is over, if this is the end 
If you don't wanna see my face again 
Please just let me hold you 
Let me hold you, one last time 

M for president !!

Låt oss bestämma att det här är en bra dag. Låt oss bestämma att det är vi själva som väljer glädje. Låt oss bestämma att vi har makten med start idag.

Ena stunden tänker jag gå emot mina egna principer och radera delar som varit, delar som är. Leva i barnens naiva värld, det jag inte ser finns inte. Det kan fungera... Nästa stund tänker jag att ingen ska äga makt över mig. Ingen ska få möjlighet att överföra negativ energi på mig. Jag är stark. Jag är en stor flicka. Jag vet vad kag vill. Jag vet vad jag inte vill. Jag klarar mig själv.

Intresse ger energi. Intresse ger glädje, skapar nyfikenhet. Jag måste skaffa mig ett intresse, ett nytt intresse.

Jag ville aldrig tappa dig

Kanske tror du gräset är grönare på andra sidan. Tar du dig tid att vattna ditt eget gräs får du se att det är precis lika grön.

Precis som alla andra hade jag en flickdröm. Jag hade en plan om hur mitt liv skulle se ut, hur allt skulle bli. Det blev inte så.
Flickdrömmen blev inte som planerat men det har jag förlikat mig med. Jag drömmer fortfarande även om drömmarna ser ut på ett annat sätt idag. Jag har många drömmar. Jag har stora drömmar.

Jag vet vad jag hade. Jag vet vad jag vill ha. Om vi vill något tillräckligt mycket, om vi verkligen tror på det, är det då drömmarna går i uppfyllelse?

Jag trodde inte jag skulle tappa dig. Jag ville aldrig tappa dig. Var tog du vägen? Vad hände? Vad blev fel? Varför?

It takes two

Ibland kan det hända något som vi absolut inte vill veta av. Det kan vara något som påverkar oss känslomässigt, alla har vi olika sätt att hantera det inträffade. Det finns inget rätt eller fel men kanske ett "måste" för vår egen skull.

Ibland väljer vi att skjuta ifrån oss det vi erfarit och varit med om. Det kan vara känslor av irritation, rädsla eller vrede. Det är ett medvetet val, vi väljer att förskjuta det som hänt till något eller någon annan.

Projektion är när vi omedvetet lägga över känslor och egenskaper på andra. En försvarsmekanism som används i själviska syften. Vi tar bort skulden från oss själva och för över den till någon annan.

Ibland kan det vara svårt att se sig själv med öppna ögon. Vilken del har jag bidragit med?! Vi vet att det krävs minst två personer för att dansa tango. Vi vet att det inte blir någon rök utan eld. Kanske kan man likna det med känslan jag skrivit om tidigare, att vara osynlig. Vi förnekar vår egen inblandning, medvetet eller ej.

I barnens värld "det jag inte ser det finns inte." Deras förståelse är inte mer utvecklad än så. I den vuxna världen kan det jämföras med förnekelse. Jag förnekar att det någonsin inträffat. Jag raderat bort dig ur mitt liv.

Vad det än är. Vems "fel" det än är. Vi kan välja att hantera situationen/händelsen här och nu eller också väljer vi bort det. Jag tror, grundat på egna erfarenheter, att vi måste hantera allt som påverkar oss starkt. Sopar vi allt under mattan eller lägger allt på hög är det bara en tidsfråga innan kaoset bryter lös.

inställningen som bestämmer situationen

Att jobba med insidan måste vara bland det svåraste en människa kan göra för sig själv. Att lära sig handskas med både sin självkänsla och självförtroende. Att se skillnaden mellan dessa två.

Självförtroende handlar om stark tilltro till sin egen förmåga att prestera. Självförtroende är alltså något vi gör. Självkänsla är medvetenhet om den egna personlighetens värde. Att skapa en objektiv uppfattning om sig själv, på gott och ont.

Det var någon som sa Det är du och din inställning som bestämmer hur situationen ska bli. Det ligger en hel del i det. När du möter en människa kan du själv bestämma hur du vill att mötet ska bli. En fin sak att göra är att ta kommandot och hälsa på personen. Ta personen i hand och presentera dig. Det är en fantastisk isbrytare. Det känns bra för en själv och det känns bra för den som får uppmärksamheten, att bli sedd. Jag var nyligen med om detta själv. Jag följde motvilligt med några bekanta till ett ställe där jag sedan tidigare inte känt mig bekväm. Mitt kroppsspråk avspeglade hur jag kände mig, väldigt obekväm. Det smittar av sig. Jag bestämde mig för att rycka upp mig, ta tag i situationen och hälsade på alla. Det känns otroligt skönt för en själv och jag tror alla runt omkring känner på samma sätt. Även glädje smittar av sig.

Jag är medveten om att jag måste arbeta vidare med min självkänsla. Jag har kommit en bit på vägen men plötsligt tog det stopp. Jag glömde att fokusera på mig själv. Jag valde att lägga mer energi på någon annan. Än en gång ställde jag mig själv i andra hand. Jag blev sårad. Knäckt.

Jag kommer tillbaka till att mycket sitter i huvudet. Mina tankar om mig själv. Vad jag tror att jag är värd i andras ögon. Vad jag tror att andra tänker om mig. Vad jag tror att andra tror...

Ingen kan såra mig så länge jag inte ger de makt att såra mig...

Acceptans

Fakta är bra. Fakta gör att vi kan förstå, en förståelse som i sin tur leder till att vi accepterar och tar till oss av den information vi blivit tilldelade.

Acceptans är en persons godkännande av att uppleva en situation, att följa en process eller att vara i ett tillstånd (ofta en negativ eller obekväm situation) utan att försöka ändra det, protestera eller avsluta det. [wikipedia.se]

Vi kanske inte tycker om den information vi fått. Vi kanske inte tycker om den fakta vi har framför oss. Vi kan ha många åsikter som vi vill häva ur oss. Vi sväljer. Vi accepterar. Det blir lättare. Fokus.

Förnekelse och försvar

Försvarsmekanism, en central jagfunktion där vi omedvetet skapar strategier för att klara av verkligheten och att upprätthålla en tillfredsställande självbild. [wikipedia.se]

Människan bygger försvarsmurar för att skydda sig själv eller något vi tror på. Ett beteendemönster vars funktion är att hindra oss från att känna det som gör ont. En fristad från något vi inte orkar med att hantera för stunden.

Under väldigt många år har jag själv byggt försvarsmurar. Jag lärde mig att inte känna. Jag lärde mig att stänga ute sånt som gjorde ont. Jag blev "blind" och såg inte vad som föregick i mitt eget liv. Jag hörde inte vad omgivningen sa. Jag förnekade mig själv. Jag förnekade mina egna känslor. Jag målade upp en bild som jag ville tro på.

Senaste året, och lite till, har till stor del handlat om mig själv. Att hitta tillbaka till den person jag en gång var. Hitta mina känslor, lära mig känna på nytt. Det har varit svårt. Ibland har jag förväxlat mina känslor med en önskan att känna. Jag har känt för själva känslan och oj vad jag har känt.

Idag känner jag väldigt mycket. Jag har fortfarande svårt för att tala öppet om det när det verkligen gäller. Jag bygger fortfarande försvarsmurar. Jag förnekar för mig själv. Jag håller det inom mig till det är för sent. Jag har kommit en bit på vägen men har fortfarande långt att gå.

Till en viss del går det att förneka och försvara men tids nog kommer verkligheten ikapp oss. I efterhand kan vi fråga oss själva hur vi egentligen tänkte. Det är lätt att vara efterklok.

Berikande som gett energi

Myntet har två sidor. En historia likaså. Det gäller att göra ett val, jag har just gjort mitt.

Jag har tidigare skrivit om vänners vara och icke vara. Alla som passerat under livet har tillfört något. Några för en kortare period, andra för en längre period eller för alltid.
Några har jag valt bort. Några har valt bort mig. Några har varit naturliga bortfall då vi växt ifrån varandra eller flyttat. Det viktiga är att ta till sig allt bra någon gett en. Bära med sig det och se det som något gott och berikande.

Det var en chock. Helt oväntat. Nattsvart för en stund men nej, så är det inte alls. Det är inget problem och skulle det vara det så är det framförallt inte mitt problem.

Ibland finns ingen förklaring, det är då vi måste göra ett val. Vi väljer själva hur vi vill se på det hela. Som något negativt och energikrävande eller som något berikande som gett energi. Jag väljer det andra alternativet.

Där var OFF-knappen

Ibland kan jag bli helt överraskad över hur människan fungerar. Vi blir aldrig fullärda, varje dag lär vi oss något nytt.

Jag vet med mig att jag måste få ur mig det jag bär på för att inte bli fullständigt galen. Effektivaste sättet är ett löppass men det är inte genomförbart alla gånger. När jag springer blir jag inte bara fysiskt utmattat, även psyket töms på överskottsenergi. Jag tror nämligen det är energi som jag inte får utlopp för som sätter igång tankeverksamheten, som gör att jag inte kan sortera tankarna. Gör att tankar och funderingar blandas i ett enda virrvarr. Jag blir förvirrad. Ibland förtvivlad.
När jag inte kan springa är det skrivna ordet ett bra verktyg för mig. Det räcker inte att tänka tankarna eller prata, jag måste skriva ner det, få ur mig det ordentligt. Ibland funderar jag på om det har med tid att göra. Skriver jag något kan jag gå tillbaka i texten, läsa och tänka över om jag formulerat mig så som jag verkligen tänkt.

Jag är tacksam över att jag har flera sätt att hantera situationer, händelser och allt annat vad det tänkas vara.

Luftslott

Som ett tryck på en strömbrytare. Plötsligt är du bara där. Uppenbarligen är det glapp i kontakten för strömmen går inte stänga av...

Små små saker. Något jag inte kan kontrollera. Fantasin skenar iväg. Jag ser bilder framför mig. Scenarion (en liten nackdel med att vara visuell). På något sätt lyckas jag fantisera ihop en hel historia, helt utan grund. Fantasin spelar mig ett spratt.

Jag blir så arg på mig själv när jag fastnar i det här ekorrhjulet. Jag vet exakt vad problemet är, mitt eget och det är endast jag som kan bryta mönstret. Jag vet att jag egentligen bara ska släppa det. Sluta upp med att bygga luftslott runt ingenting. Det finns ingen grund. Det finns inget att bygga. Bara låta det rinna av mig. Hitta OFF knappen och stänga av.