Problemlösare

Jag strävar alltid efter att förstå. Jag vill veta vad som är den bakomliggande orsaken till olika problem eller situationer. Ibland finns det svar, andra gånger inte...

Att kommunicera är bra. Vi tycker inte alltid lika och så får det vara bara vi respekterar varandras åsikter. Ibland vill vi inte prata med varandra, vi kanske tycker att allt blivit sagt. Vi kan vara arg, känna oss sårade och besvikna men det är då, enligt mig, som vi egentligen verkligen behöver prata. Ventilera det som finns inom oss för att få möjlighet att lägga vår energi på annat. Det är faktiskt det problem/situationer gör, tar energi istället för att ge.

Det jag vill få sagt är; prata med varandra, stöt och blöt, vänd och vrid, prata om och om igen. Visa respekt för varandra, säg inga elaka ord som ni sen kan ångra. Somna aldrig som ovänner. Kommunikation är något bra, använd er av det.

Spegel spegel på väggen där

Jag kanske har en snedvriden bild av mig själv men när jag ser mig i spegeln känner jag mig nöjd. Jag är 160 cm lång och vågen säger 48 kg. Jag vet att jag är väldigt smal men jag trivs. BMI är inget att lita på men bara för protokollets skull så säger mitt BMI att min vikt är normal.

När jag för första gången i mitt liv äntligen känner att min spegelbild ger mig det jag vill ha klankar kända och okända istället ner på min kropp. Varför är det så? Varför kan alla inte bara glädjas med varandra? Jag förstår inte och jag vill förstå.

Ord

Om alla visste och kunde förstå innebörden av ord tror jag fler skulle tänka på hur de använder sig av de.

Upp och ner

Jag pratade med en nära vän idag. Hon påpekade att det märka väldigt tydligt på hur jag skriver i bloggen hur jag mår. Det är där jag befinner mig, ena stunden upp och nästa ner, det svänger och vänder väldigt fort. Minsta lilla kan dra ner mig men även dra upp mig. Målet är att jämna ut svängarna. Jag har kommit en bit på vägen men det är fortfarande en lång väg kvar.

Ibland får jag frågan vad jag gör på dagarna, blir det inte långtråkigt? Ibland har jag svar att ge, ibland byter jag samtalsämne. Jag försöker ha så mycket rutin som möjligt, det underlättar när jag vet vad som väntas av mig. Att ha tider att passa är stressande och jag blir väldigt trött. När familj, vänner och bekanta ber mig komma skruvar jag på mig eftersom det innebär en längre stund i bil med koncentrationen på topp. Det är väldigt tröttsamt. Jag väljer mina resor och dagar med omsorg.

En vanlig dag stiger jag upp med sonen, vi äter frukost och går till skolan. När jag lämnat honom besöker jag oftast gymmet. Hemma igen är det duscha, äta och vila som gäller. Kaffe och surr med någon vän innan jag hämtar sonen och vi fixar middag. Efter det är dagen mer eller mindre slut så vi myser lite innan vi välkomnar John Blund.

Positiv energi

Känslan i kroppen när man tagit ett beslut är helt fantastisk. En suck av lättnad och positiv energi som sprider sig, jag känner till och med hur mungiporna drar sig sakta uppåt när jag tänker på det. Med andra ord, idag är en riktigt bra dag!!

Måndag

Ny vecka nya tag, tyvärr finns obehagskänslan kvar. Jag ska göra mitt yttersta för att ta mig upp därför har jag gjort upp diverse planer för dagen, allt för att distrahera känslan och alla tankar. Problem är till för att lösas och än en gång har jag en plan.

Jag har många planer med mig själv samtidigt som jag har svårt för att föreställa mig själv i olika situationer. Jag har svårt att se mig själv i ett längre perspektiv. Det kännas som att allt är här och nu. Framtiden tar jag när den kommer men jag vill ändå ha planer, något att se fram emot.

Till månen och tillbaka

Det blir inte alltid som planerat men dra mig baklänges så fel allt kan bli ibland. Jag har ett illamående som räcker till månen och tillbaka. Det kryper i kroppen. Samtidigt som jag bara vill sova känns det som att jag skulle kunna springa flera mil. Vad som helst för att bli av med det obehagliga som jag inte kan styra över. Jag vill förstå. Jag behöver förstå för att fungera ordentligt. Varför kommer inte svaren till mig? Finns svaren inom mig?

Snabbspola

Jag tycker verkligen inte om känslan som just kom över mig. Den har hållit sig borta ett längre tag men som från ingenstans kom den, ångesten. Det gräver i magen och oron kryper i hela kroppen. Det är fruktansvärt obehagligt och väldigt frustrerande när jag inte kan sätta fingret på vad orsaken är.

Ibland önskar jag att det gick att snabbspola livet lite. Jag vill både gå bakåt och framåt i tiden. Jag vet inte om jag skulle vilja göra om allt jag erfarit men gärna få en förståelse. Framåt vill jag få fler svar och även där förstå. Jag vill veta vad det är som gjort att jag hamnat där jag befinner mig idag. Jag vill se mitt lyckliga jag igen. Den glada och framåt personen som jag vet jag kan vara. Hon som ger av sig själv på ett helt oegoistisk sätt till andra. Hon som vågar älska sig själv och tillåter andra att älska henne tillbaka.

Kärlek vs Krig

Sant eller falskt; i kärlek och krig är allt tillåtet? Gränsen mellan kärlek och hat är hårfin...?

Under hela mitt snart 32 åriga liv har jag aldrig känt att en person som betyder mycket för mig väljer att trycka undan mig från sitt liv. En person som jag vet egentligen bryr sig. Att personen visar aggressioner mot mig när jag inte förstår varför. I min värld löser man problemen för att sen gå vidare men som det är just nu kan jag inget göra. Det tar energi från mig, det gör mig ledsen. Allt jag kan göra just nu är att ge personen tid till att sluta vara arg, tid till att bli mogen för att lösa det som är problemet.

Tro det eller ej, jag har en liten plan.

Pirr i magen

Plötsligt infann sig pirret i magen, en trevlig nervositet. Jag har en plan. Jag vet inte riktigt hur den ska gå till men jag hoppas.

Hjärta och smärta

Svaret finns inom dig. Det är endast du som kan avgöra hur mycket tid du vill lägga ner på frågan/funderingen.

En fundering jag har just nu är varför någon först berättar hur vacker och snäll jag är och att jag inte ska låta någon säga något annat, för att i nästa stund ta avstånd. Varför visa svartsjuka om man själv inte är fläckfri? Hjärta och smärta går hand i hand, endast tiden kan ge svar men då kommer frågan, hur länge???

Väntan

Att vänta är det värsta. Vänta och samtidigt veta att man är maktlös och inte kan påverka mer. Tankarna snurrar, allt blir ett enda virrvarr.

Idag, imorgon, nästa vecka, inom en snar framtid eller inte alls kan jag få svaret som kan innebära en förändring i mitt liv. Tidigare har jag känt mig ganska säker på utgångspunkten men nu är jag inte lika säker längre. Det kan ha att göra med att det närmar sig, att jag är nervös (och rädd) för att jag så gärna vill. Jag vill det, mer än något annat, och jag är redo för att satsa allt.

Styrka och svaghet

Sann styrka sitter i att våga visa sig svag. Att öppna upp sitt innersta, blotta sina känslor och tala direkt från hjärtat. Det finns en risk att bli sårad men vinsten kan vara den bästa.

Jag har lämnat ut mitt hjärta och jag vet inte var det kommer leda mig. Samtidigt som jag är otroligt rädd känns det skönt. Jag har sagt var jag står, mer än så kan jag inte göra. Väntan, ovissheten, är det värsta men personen som fått lyssna till mitt hjärtas innersta behövde få veta. Personen är värd att vänta på då h*n ger mig så otroligt mycket tillbaka.

små små ord

Ibland blir obalansen i ens inre väldigt tydlig. Små små saker som påverkar hur man mår. Små små saker som gör att den ljusa dagen förvandlas till en grå, trist och nedstämd dag. Jag tror inte människan förstår hur otroligt ont ett ord eller ett tonfall på rösten kan göra. Nu sitter jag och försöker intala hela mitt inre att jag väljer att inte lägga energi på det som hänt. Jag väljer glädje. Men det är svårt. En del människor påverkar en mer än andra. Personer som känns viktiga i ens liv. Jag brukar säga att jag väljer umgås med de personer som ger mig energi. Ena stunden kan jag intala mig själv att jag borde välja bort denna person från mitt liv, så som jag gjort med andra som tagit mer än de gett, men det går inte för på något sätt ger den här personen mig så otroligt mycket. Tyvärr tror jag inte personen förstår och jag kan uppriktigt säga att jag har inte ansträngt mig för att berätta. Många gånger har jag försökt men det är svårt att öppna upp sitt inre då jag vet att jag genast blir mer sårbar. Jag vill inte bli sårad. Jag vill inte såra. Svaret på vad som är det rätta finns inom mig, jag måste bara acceptera det först. Jag måste välja min väg, var jag ska gå och se framåt.

Att fela...

Trots att människan är fantastisk på många sätt funderar jag ibland hur det egentligen står till. Jag tror att vi oftast har svaren inom oss, det tar bara mer eller mindre lång tid för oss att acceptera. Ibland går det för lång tid, så lång tid att allt blir fel, går över styr. Det är fruktansvärt tråkigt när det blir så och det enda vi kan göra är att be om ursäkt, försöka förklara för att sen låta tiden läka alla sår.

Jag har felat. Jag står för det samtidigt som jag ångrar mig. Jag kan inte få det ogjort men jag kan försöka förklara varför, det enda jag ber om är möjligheten till det. Det gör ont att bli sårad men det gör minst lika ont att vara den som sårar.