Jag tappade bort dig

Du klättrar uppför ett berg. För varje steg du ta kommer du närmare ditt mål. Du har några meter kvar. Tror du fått ett bra tag men inser snart att stenen du satt foten på är lös. Du tappar fotfästet.
Som i slowmotion, du hinner tänka alla möjliga tankar, hasar du ner. Tankarna snurrar och fallet går fortare och fortare.

Men du försvann, gled ur min hand
vart tog du vägen, jag kan inte hitta dig
jag är för full knuffas omkull, vart tog du vägen
jag kan inte fatta att jag tappade bort dig
säg vart är du nånstans, står och skriker ditt namn
men om jag hittar dig och du bjuder med mig hem
så lovar jag att du kommer skrika mitt namn

Kanske går fallet bra. Dina säkerhetslinor sänker farten. Du får åter kontroll på din kropp och när du landar på marken står du på fötterna.

För jag vill bara känna på din kropp kropp hela natten
men mina vänner säger stopp stopp håll i hatten
men jag vill känna på din kropp kropp hela natten
och mina vänner säger stopp
men jag vill att ditt hem blir där jag hänger min hatt

Personen som säkrat din klättring har gjort ett riktigt bra jobb. Räddat dig från ett fall utom kontroll.

Riktiga vänner säger som det är, är helt och hållet ärliga.