För ett tag sen läste jag om någon som hamnat i en situation och "tvingats" såra en vän. Inget någon gör med glädje och inget personen egentligen ville göra. Situationen var sån; vi styr inte över känslor och vad hjärtat vill.
Ovissheten över hur framtiden kommer se ut. En oro. Att välja mellan pest eller kolera.
En situation när vi verkligen måste fundera över vad vi vill. Är känslorna så starka, äkta, att det kan vara värt att eventuellt mista en vän? Om fallet är så tror jag att vi måste se till att själva vara den som förmedlar till vännen vad som kanske är på gång. Att vara ärlig, säga hur det ligger till. Bättre med en sanning som gör ont än en lögn som gör ännu ondare. Kanske kan vänskapen bestå.
Jag tror på människan. Jag tror på förlåtelse. Ett brustet förtroende är svårt att hantera. Hur bygger vi upp ny tillit till någon? Är det möjligt eller kommer det för alltid ligga en törn som irriterar?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar