Tänk om vi kunde göra på samma sätt som små barn, det som inte syns finns inte. Vi skulle inte se saker vi inte ville se. Inga egna bilder utifrån antaganden...
Så fungerar inte verkligheten. Vi ser, ibland mer och ibland mindre än vad vi vill se.
Tänk om vi kunde styra över vårt eget hjärta. Sluta jaga det som springer och istället stanna upp, titta bak och se vem som springer efter oss. Varför denna katt och råtta lek? Varför vill vi ha det vi inte kan få och ratar det som står rakt framför oss?
Tänk om vi kunde se till allt vi har, glädjas över allt och alla i vår närhet, istället för att sakna det vi inte har.
Av någon outgrundlig anledning fungerar inte hjärtat så. Hjärtat går sin egen väg och vi får följa med, oavsett om vi vill eller inte. Vi får lita på oss själva, på vårt hjärta. Vi får ge det tid och hoppas att vägen inte blir alltför lång. Att den som har vårt hjärta öppnar sina ögon och ser allt som vi kan se. Att personen slutar springa...
"Jag ville vara stark och klara mig själv men fan vad jag behöver dig här nu ikväll."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar