Kanske är det detaljerna som gör det svårt. En blick. Ett ord. En handling. Ett leende. En tanke. En doft. Närhet, en självklarhet. Något nytt, något vi inte erfarit tidigare. En känsla.
Jag minns allt. Jag bär det med mig. Den där känslan att känna mig utvald, vara speciell.
Ibland vill jag glömma. Ibland glömmer jag men bara för en stund. Verkligheten, min sanning, kommer alltid ikapp mig.
Jag tror inte det är meningen att vi ska glömma. Glömmer vi var det kanske inte så viktigt som vi en gång trodde. För mig, min utveckling, betydde det allt. Jag hade inte varit den jag är utan allt som hänt. Jag hade inte hittat tillbaka till alla mina känslor.
I've had the time of my life and I owe it all to you...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar