Många är de samtal jag haft med sonens far. På något underligt sätt är vi varandras trygghet. Vi känner varandra, kan säga vad vi tycker och tänker, både ris och ros.
"Jag vill du ska vara lycklig, att du ska hitta någon som gör dig glad. Jag var så glad för din skull när du träffade han, det märkte du väl? Jag trodde han var rätt för dig. Du var den fina glada person jag lärde känna för många år sen." Det är sonens fars ord. Det värmer att höra honom säga så och ja, jag märkte att han var glad för min skull.
Visst är det underligt hur relationer mellan människor kan förändras så fort. Ibland till det bättre och ibland till det sämre. Relationen mellan mig och sonens far har blivit till det bättre.
Relationer som blivit till de sämre, de som suger musten ur en. De som gör att tankeverksamheten arbetar för fullt leder mig tillbaka till frågan "kan man bry sig om för mycket?" Är det en last jag bär med mig i livet? Kommer jag alltid att älska för mycket? Kommer jag alltid att kväva den blomma som håller att slå ut i blom?
Berör mitt hjärta, berör min själ. Jag är din för alltid...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar