En del av mig sprudlar av liv. Det känns som att det äntligen är min tur. Att livet har bytt riktning till det bättre. Att jag har lite extra flyt och saker går min väg. Jag hoppas det håller i sig.
Så finns fingeravtrycken som jag inte blir av med. Jag vet egentligen svaret, jag vill inte acceptera, trots att det mest troligt skulle vara det rätta just nu. Jag skulle antagligen må mycket mycket bättre. Många av de tankar och funderingar jag bär skulle avta. Jag skulle använda min energi till annat.
Det är svårt att hitta viljan att släppa något som fått en att må riktigt bra. Fått en att trivas i alla lägen och med sig själv. Smittat till skratt när tårarna tränger på bakom ögonlocket. Att känna tillhörighet på lika villkor. Välmående ger mersmak, jag vill ha mer av det.
Det sägs att allt sker av en anledning, ibland undrar jag vad den anledningen egentligen är. Finns det någon förklaring, något svar? När, eller om, svaret någonsin kommer till mig så hoppas jag det gör det med en tydlighet så jag förstår och kan ta det till mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar