Sånt vi inte vill men måste se och acceptera

Kanske håller jag på att vakna. Kanske har jag börjat se. Kanske börjar jag acceptera fakta, ser till sanningen i vitögat istället för bara min sanning.

Det finns sånt vi inte vill ta till oss, vi vill inte acceptera. Vi håller kvar vid hoppet, hoppas att ödet ska leda oss rätt. Kanske håller vi fast för de fina minnena, de enda som inte förändras.

Det finns sånt vi inte vill veta, vi vill inte höra. Vi vill inte ha svart på vitt, något som tar död på hoppet. Hoppet som är det sista vi har kvar.

Det finns människor vi vill ha i vårt liv. Människor som tillför oss mycket men ändå väljer att inte fortsätta vara en del av vårt liv.

Kanske har jag öppnat ögonen och börjat se. Se det jag inte vill se men måste lära mig att leva med. Kanske är jag redo att släppa taget och fortsätta min vandring. Gå vidare. Kanske möts våra vägar igen, vid rätt tid. Kanske har ödet någon annan plan...