Plötsligt vill du bara ut på en promenad. Du behöver tid för dig själv. Bara du. Bara dina tankar.
Tempot var högt. Luften frisk. Stiftelsen spelades i bakgrunden. Tankarna flödade fritt.
Snart kan jag säga vem du är, i alla fall så som jag ser dig. Min sanning. Min, kanske inte din.
När jag analyserar något är det många gånger från mitt perspektiv. Hur någon eller något påverkar mig och mitt liv. Hur jag känner och vad det kan bero på. Hur jag tolkar ord som blivit sagda. Hur jag ser på ett agerande. Det ska vridas och vändas om och om igen, kanske får jag svar.
Under kvällens promenad hamnade mina tankar på en ny nivå.
"Hur går dina tankar om mig? Vem är jag?"
Jag som ser allt i bilder, tänker ut händelser (ibland samtal) i förväg, har självklart en bild. Så länge jag bara är, trivs och mår bra med personen, stannar bilden vid just en bild. En glad bild. En bild fylld av energi. En bild som säger mer än tusen ord. En bild som bara är.
När jag fick frågan visste jag inte vad jag skulle svara men jag som vill få svar på allt har inte kunnat lämna det.
Sakta faller orden på plats. En ny bild kommer upp vid sidan av den första. Kanske går de in i varandra. På något sätt blir konturerna tydligare.
Jag tror du tänker som jag, både mycket och ofta, ur flera olika perspektiv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar