På jobbet har jag observerat hur det lilla lilla barnet knäckt koden till hur tågen ska kopplas samman. Hur det lilla lilla barnet vrider och vänder för att magneterna ska dras mot varandra istället för att knuffas bort från varandra.
Kanske är det så att livet fungerar på samma sätt. Människor vi möter, några dras vi mot, andra finns det en osynlig mur som gör att vi omöjligt kan komma närmare varandra.
Jag tycker om att observera människor. Jag tycker om att analysera och fundera. Jag har lärt mig fråga när jag inte förstår. Det är även så jag vill bli bemött, fråga mig om du inte förstår.
Det var intressant när en vän frågade hur jag såg på hen. Samtalet hade snurrat runt min numera stabila plattform. Hur jag jobbat med mig själv, valt bort sånt som tar energi från mig och lägger ner mer tid på mig själv. "Du som tänker och funderar på allt, vad är det hos mig som gör att du dras mot mig? Vad är det bästa med mig?" Det är otroligt svårt att sätta ord på någon annans egenskaper, egenskaper som gör personen speciell, på ett målande sätt. Jag vet inte om någon av oss blev klokare men faktum är, magneterna dras mot varandra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar