Det är få saker som kan få mig riktigt arg. Nu menar jag inte arg som i lite små irriterad eller sur. Nej, arg på riktigt. När det sprutar eld ur näsa och mun, ryker från öronen, ansiktet har intagit en mörkröd nyans och hela kroppen skakar av frustration. Arg på riktigt.
"Men du är ju extrem. Du vill ha det på ditt sätt."
-Klart jag vill! Det kanske inte alltid fungerar så, jag kan vara flexibel, men jag vill.
Felaktiga anklagelser. När det påstås något som är helt upp åt väggarna galet. Om andra försöker sig på att förklara hur och vad jag känner. När någon sätter etikett på mitt sinnestillstånd utan minsta tillstymmelse till hur jag lever och mår. Ja, då kan jag bli riktigt, riktigt jävla förbannat arg.
Jag tycker inte om känslan av att vara arg. Det börjar ofta som en oro som växer till en frustration och slutligen exploderar det. Det kan gå fruktansvärt fort. Så fort att jag själv inte hinner med. När vi är arg går oftast munnen fortare än tankarna. Det är dumt. Fel ord kan slinka förbi. Det kan sluta väldigt tokigt.
Note to self: tryck in pausknappen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar