Jag brukar säga att jag tycker om att vara snäll mot folk. Jag hjälper gärna till allt jag bara kan och förmår. Jag gör gärna saker för andra bara för att jag kan. De blir glad och jag mår bra. En win-win situation.
Jag är ganska kinkig vad gäller mat. Efter 32 års experimenterande har jag lärt mig vad min kropp mår bra av och den maten äter jag. Självklart finns det annat att hitta i skrymslen och vrår, sånt sonen tycker om men är han hos sin far är det inget jag handlar hem.
En vän skulle sova över. Jag frågade vad denne ville ha till frukost eftersom jag vet att personen inte äter på samma sätt som jag. "Ingenting" fick jag till svar. Svaret var inte acceptabelt så jag handlade hem diverse. Personen var glad för detta vid gryningen. "Köpte du det för min skull?"
Jag kommer ihåg vid ett tillfälle när en annan person skulle besöka mig. Det var under tiden jag mer eller mindre levde på coca cola. Personen hade träffat mig vid ett fåtal tillfällen men observerat detta. Innan besöket fick jag frågan "hur mycket coca cola ska jag köpa med mig?" Lycka!!
Eller den gång när jag städade en persons tillfälliga bostad under tiden personen jobbade och jag bara var ledig.
När jag sov borta och personen sagt att denne måste städa, jag fixade det innan personen vaknat på morgonen.
Den gång jag inte tänkte besöka festival för jag tyckte det var för dyrt och någon annan insisterade på att betala in mig.
Små små saker kan betyda så otroligt mycket. Det behöver inte vara något dyrt och exklusivt, bara sånt vi gör för att andra ska bli glad. Känna sig sedda och betydelsefulla. Jag gör det så gärna, jag vill fortsätta vara på det sättet.
Det gör ont att veta hur mycket jag gjort för någon speciell. Det gör ont att personen gjort så mycket för mig. Det gör ont att ett litet missförstånd skymmer allt det fina. Det gör ont att det negativa tar över allt det positiva. Varför är det så?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar