Konflikter

Jag har alltid varit sån att jag känner av vilken slags energi det är i ett rum. Jag är även medveten om att jag påverkas av den.

Vissa personer har väldigt stark personlighet. Det kan vara positivt. Det kan vara negativt.
När det är något positivt sprider personerna glädje. De delar med sig av sin energi till andra. Lyfter stämningen. Riktiga glädjespridare.
När det är negativt tar personerna all luft i rummet. De bidrar till en tryckt stämning. De tar energi. I vissa fall, trycker ner andra.

Jag erkänner, jag är rädd för konflikter. Jag tycker inte om när det finns ilska i luften. Jag vill vara alla till lags. Jag vill alla ska vara nöjda och glada. Jag vill sprida glädje, det mår jag gott av.
Sakta sakta har jag fått lära mig att någonstans måste jag prioritera mig själv också. Jag kan inte bara tänka på andras bästa. Jag måste tänka på mig själv för att inte gå ner mig igen. Det kan låta egoistiskt och det kan vara svårt för andra att förstå. Kanske upplevs det som att jag, som alltid samarbetat och gjort andra till lags, plötsligt sätter käppar i hjulet. Det är inte min tanke.

Jag säger nej. Jag säger stopp. Jag säger sluta. Det är svårt. Det tar emot. Det gör ont när ilska blir riktad mot mig. Det gör ont när hårda ord yttras. Något brister inom mig. Klumpen i magen återkommer och växer sig större och större. Jag blir arg på mig själv för att jag tillåter mig att påverkas så starkt. Jag blir arg för att jag låter något negativt ta från min energi. Jag blir arg på mig själv för att jag på något sätt tar åt mig, tar på mig allt oavsett vad det handlar om. Jag blir arg på mig själv för att jag blir arg...

Alla har vi olika sätt att hantera känslor. Alla känslor är ok att känna så länge de inte går ut över någon annan.