Jag är otroligt glad över den tid jag haft att lära känna mig själv. Att jag numera vet att jag måste förstå för att kunna lämna och gå vidare. Det är svårt att lämna ut sig själv, blotta sin själ för någon annan. Berätta om sina innersta känslor, erfarenheter, förväntningar och drömmar. Berätta att pusselbiten som saknats hela livet var på plats, känslor som tidigare inte funnits numera finns. Känslan att äntligen känna sig hel, komplett. Att tappa det i en handvändning.
Jag har fått svar på mina frågor och även om utgången inte blev som jag önskat känner jag mig betydligt lättare till sinnes. Nu förstår jag lite mer och istället för att fundera kan jag lämna det bakom mig och titta framåt.
Nya erfarenheter rikare och jag är glad för vad jag lärt mig om mig själv. Mitt hjärta är inte gjort av sten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar