Nu är det andra helgen i rad som varit evighetslång för mig. Känslan av total ensamhet leder till långa dagar. Jag har inte varit ensam men ändå känt mig tom. En del av mig saknas.
Jag kan inte säga om det är mitt sårade jag som talar men eftersom jag aldrig känt mig så komplett som de senaste veckorna har jag svårt att se det så. Att någon helt oväntat kommer in i mitt liv och ger mig känslan av att det här har jag saknat hela mitt vuxna liv. Ger mig känslan att vara komplett. Känslan att vara det bästa som hänt mig. Att inte med ord kunna beskriva hur bra jag mått tillsammans med honom. Jag har inte kunnat beskriva mina känslor på annat sätt än "han är bara bäst". Det bästa som hänt mig. Han har tagit fram mitt bättre jag. Jag har känt mig fri, varit mig själv. Varit den person jag alltid vill vara. Känt mig lugn, harmonisk och glad, som att jag hittat hem.
Han är min första tanke när jag vaknar och den sista innan jag somnar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar