Målade bilders förbannelse

Jag har alltid målat upp inre bilder för mig själv. Ibland känns det som en gåva, andra gånger som en förbannelse. Gångerna det känns som en gåva, då är allt rosa och skimrande, möjligheternas möjligheter ligger framför mig. När förbannelsen tar över stressar jag upp mig själv, jag målar upp bilder, utifrån tomma intet, som gör ont. Äter upp mig inifrån.

Just nu ligger förbannelsen över mig. Jag ser en bild som känns allt annat än bra. Jag har absolut ingen fakta att gå på utan endast en känsla. En känsla, som om den är sann, kan göra skada på flera olika sätt.

Jag tycker absolut inte om att känna såhär. Jag känner mig liten, alldeles för liten, både fysiskt och psykiskt. Det gör ont. Jag har ingen kontroll. Jag har ingen makt över mig själv.

Imorgon är en annan dag.