Jag har alltid haft svårt för att verbalt uttrycka mina känslor för någon annan. Jag tror jag har försökt skydda mig själv, har jag inte sagt det högt kanske ingen vet. Idag vet jag att det fungerar inte att stänga in känslor. De måste komma ut på ett eller annat sätt. Jag måste få svar på mina frågor för att få förståelse och avslut. För att nå mina svar måste jag bjuda på mig själv, öppna mitt innersta och blotta mina känslor. Det får bära eller brista men då har jag också gjort allt jag kan göra.
Det var någon som sa till mig "jag hoppas det blir så som du vill". Det är klart jag också hoppas det men min känsla säger mig något helt annat. Mina förväntningar är inte höga...
What's meant to be will find it's way...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar