Jag behöver verkligen hitta mig en annan lägenhet. Det är typ omöjligt, och än svårare när jag har lite koll på var jag skulle vilja bo. Mitt krav är att sonen ska kunna vara ute, att min älskade far ska kunna hälsa på och att området är lugnt. Tyvärr växer inte 3:or med bra hyra på träd. Men som sagt, råkar du veta av någon 3:a här i small town som är på gång, hojta till.
Ja, jag tycker om mitt princess penthouse. Lägenheten är verkligen jätte mysig med sina vinklar och vrår. Med lite ork och energi skulle det kunna bli hur bra som helst. Men nu är jag inte ensam och största anledningen till att jag behöver flytta är min älskade son.
Förstå hur det sliter i mammahjärtat när liten säger mamma det finns inget att göra här. När jag ser hur mitt lilla älskade hjärta misstrivs. Visst tycker han om när vi sitter tillsammans och spelar spel, bygger lego eller vad det nu kan vara men de gånger jag inte har tid att sitta ner med honom. Det finns trots allt måsten och dygnets 24 timmar är många gånger för få.
Jag minns när sonen var baby och hur obehagligt jag tyckte det var att bära honom nedför bron. Det var två trappsteg. Nu går vi dagligen 62 trappsteg upp och 62 trappsteg ner. Idag inträffade det värsta som kan hända i en stentrappa, liten ramlade och åkte på mage ner. Förstå paniken! Liten skulle vara snäll med sin mamma och ta soppåsen som stod och väntade. Det blev övervikt framåt och swisch... Som tur var gick det bra. Ett blåmärke på knät och en skärrad kille. Det är tur det små liven är mjuka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar