...har jag helt fantastiska vänner. Vänner som ställer upp i vått och torrt. De riktiga vännerna finns där oavsett om kontakten varit sporadisk under åren. Jag har fått nya vänner och bekantskaper och lärt mig vara mer social och utåtriktad. Jag har fått en bättre, ärligare, personligare och mer öppen relation till min mamma. Det känns verkligen jätte bra. Jag har vågat visa mig svag. Jag har vågat be om hjälp. Jag har bett om ärlighet och nu äntligen tar jag emot vad andra försökt säga till mig under väldigt lång tid.
Jag är otroligt glad för mina vänner. Jag är otroligt glad att jag äntligen vågar erkänna mig svag. Jag är glad att jag är medveten om hur jag mår (även om det inte är bra) och jag är glad över all insikt jag fått.
Jag försöker fortfarande stå framför spegeln och säga att jag är fin. Det går inte men jag arbetar på det. Jag har inget självförtroende men min självkänsla har börjat växa. Jag accepterar inte att någon är otrevlig mot mig utan anledning, då säger jag STOPP!
Det är stunderna när vi vågar se livet från den ljusa sidan som ger energi, precis så som äkta vänner gör.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar