Tiden har lärt mig att fokus är något bra. Att lägga ner både hjärta och själ gör att vi koncentrerar oss, vi fokuserar ordentligt. Mitt fokus just nu är sonen och jag. Min tid, min vilja och min ork räcker inte till annat. Jag är inte intresserad av annat.
Vissa stunder känns det som att jag mår bättre. Jag tror det är så det ska vara. Tiden läker alla sår sägs det. Det går lite lättare att vara ensam men jag är långt ifrån trygg. Det är jobbigt att åka hem till en tom lägenhet.
Fokus framåt. Just nu vet jag hur jag vill ha det. Framtiden är ett oskrivet blad...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar