jag har rätt mycket med mig själv....

Ibland får jag känslan att jag vaknar upp för en stund. Lite som att jag kliver ur min egen kropp och tittar på mig själv från ett annat perspektiv. Jag ser sånt jag annars har svårt för att se.

Senaste månaderna har varit en känslomässig berg- och dalbana. Jag åker fortfarande upp och ner både i humör och känslomässigt och jag misstänker att det kommer vara så ytterligare ett tag. Det får vara så. Det måste vara så. Jag har så mycket inom mig som ska bearbetas. Det är jobbigt och när det kryper som mest innanför skinnet vet jag inte var jag ska ta vägen. Tiden är den enda som kan hjälpa mig...

Plötsligt blev jag så väldigt förståndig.....