vardag och helg

Jag vet inte om jag ska vara arg, ledsen, besviken eller glad. Kanske en kombination av alla möjliga känslor på en och samma gång. Sonen for till sin far idag. Pappa helg. Glad i hågen var han och jag vet att han har det bra. Jag vet inte hur många gånger jag fått frågan om vi kan dela på helgen. Visst, absolut, får sonen vara med mig, jag vill inget hellre. Men sonen behöver sin pappa också, minst lika mycket. Han behöver en vardag med sin pappa, inte bara flänga omkring och göra roliga saker - även om det också är bra och roligt för honom. Jag blir kluven, vet inte riktigt hur jag ska formulera mig. Jag tänker som så, om jag måste göra något speciellt där sonen inte är inräknad får jag se till att styra det till de helgen jag är ensam. Kanske är det inte alla som tänker som jag. Samtidigt som jag vill att sonen ska få vara med sin pappa så mycket som möjligt vill jag ha honom hos mig, alltid. Hur jag än vrider och vänder på det hela så är sonen mitt barn, bara mitt (iaf i mina ögon). Så vad ger jag då för svar när jag får frågan om sonen får komma till mig?