Spegelns makt över hjärnas förstånd - ett obegripligt dilemma.
Jag står framför spegeln. Jag ser att valkarna är färre, jag ser att magen är mindre.
Jag tittar i min garderob. Letar runt bland alla kläder. Testar. Inget passar, inget känns bra.
Jag ställer mig på vågen. Siffrorna visar minus många kilo. Siffrorna har inte visar så lite på många år.
Jag hör vad min omgivning säger. Jag ser deras blickar.
Jag står framför spegeln och allt jag ser är någon som inte duger...
Varför gör vi (jag) såhär mot oss själva? Jag har berättat bevisen för er. Jag har berättat att jag egentligen vet hur det ligger till och ändå ser jag inte mig själv. I mina ögon duger jag inte som jag är. Varför?!!
1 kommentar:
Du duger som du är, du är fin som du är!!
Skicka en kommentar