För väldigt många år sen, jag var i 18 års åldern, var det en kille som sa till mig "det här med flickor och pojkar, det är inte lätt" Att dessa ord skulle följa med mig resten av livet kunde jag inte veta. Tro mig, jag återkommer ständigt till stunden när killen sa dessa ord. Än mer påtagligt blir det som singel.
Som singel ska du knyta nya kontakter. Kanske träffar du någon som känns intressant. Kanske träffar du många som känns intressanta. Det är en spännande resa. Det är en ständig jakt, en katt och råtta lek. Du ska ge av dig själv men inte för mycket, du ska hålla tillbaka men inte för mycket. Du ska jaga, bli jagad. Helt snurrigt blir det. Är det sen möjligt att känslor blandas in blir det riktigt snurrigt. Det analyseras och funderas. Varför gjorde eller sa h*n sådär? Hur tänkte h*n då? Vad betyder det där ansiktsuttrycket? Ständiga funderingar. Små saker som blir stora eftersom ni inte känner varandra och inte riktigt vet hur personen fungerar.
Det här med flickor och pojkar är ett ständigt huvudbry och jag är helt säkert på att det finns lika många svar som människor på hur det ska skötas om för att alla inblandade ska må bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar