Jag har alltid tyckt om morgonen. Ofta stiger jag upp onödigt tidigt innan jobbet bara för att vara. Lugnet och tystnaden som omsluter mig likt en tjock dimma. Ingen stress.
Senaste tiden har jag inte varit lika nöjd när jag vaknat. Det första jag känner är en oro. Det gräver i magen och tankarna vandrar iväg. Det börjar vara dags att göra något åt saken...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar