Det är väldigt sällan jag blir frustrerad. Tidigare kunde jag bli det över minsta lilla, helt obetydliga saker. Jag är ganska säker på att min förändring har att göra med att jag idag känner mig själv på ett helt annat sätt. Jag är trygg i mig själv och har en stadigare grund att stå på. Inget som kommit gratis, ett resultatet av hårt kämpande och många timmars funderande. Jag väljer numera vad jag vill lägga ner min energi på.
Idag blev det dock översvämning och anledningen var en småsak, något obetydligt. Såhär i efterhand undrar jag vad jag egentligen tänkte som lät det gå så långt.
Jag tar väldigt hårt på ord. Säger vi något ska vi stå för det. Det är mänskligt att glömma, det säger jag inget om, men när det upprepar sig gång på gång... Jag blir fruktansvärt besviken och det är en känsla jag har väldigt svårt för att hantera. Irritation, frustration, ilska. Orden går fortare än tankarna (nej, jag har inte sagt något som någon annan kan påverkas negativt av). En onödig törn som tagit plats i något som redan var känsligt.
Om jag vänder på det hela så hoppas jag att jag lärt mig något, eller rättare sagt att jag accepterat det jag redan vet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar