Vi borde ge oss själva mer tid. Tid att fundera, tid att reflektera. Jag tror vi lär oss något nytt varje dag men det är inte alltid vi är medvetna om det.
Beroende på var i livet vi befinner oss bygger vi upp förväntningar eller murar. Under lång tid byggde jag murar för att skydda mig själv, för att slippa inse hur det egentligen låg till. Jag blev känslomässigt kall. Under en period helt apatisk. Känslomässigt uttömd. Genom att arbeta med mig själv och med hjälp av andra i min närhet (vissa tillfälliga) har jag kommit mig upp. Idag känner jag både det ena och det andra. När jag känner så känner jag starkt. Jag förstår vad jag gått miste om men även vad jag har att se fram emot.
För några dagar sen grät jag för första gången på snart 18 månader över en person. Jag blev chockad. Om jag gråter betyder kanske personen mer än jag först trott. Personen har även fått mig riktigt arg. Hur är det möjligt, jag som är lugnet själv?!!
Personen i fråga har lockat fram något inom mig som jag inte riktigt vet hur jag ska hantera.
Idag har jag lärt mig att inte agera under tiden jag är upprörd. Låt det sjunka in, fundera över vad som hänt. Det är lätt att säga saker som blir helt fel. Ord kan vi inte glömma, bara förlåta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar