Jag har hittat två akilleshälar på mig själv. Den ena handlar om träning och där vet jag hur jag ska gå vidare, lösa problemet. Den andra handlar om mig som person och jag har inte svaret på hur jag ska jobba vidare.
Det är få personer som verkligen kan imponera med sin personlighet. De som besitter en fantastisk förmåga av social kompetens. Vid möten med dessa personer kan jag känna en enorm avundsjuka. Hur bär de sig åt? Vad har de för hemlighet inom sig? Handlar det om självkänsla och självförtroende eller är det vett och etikett?
På gymmet hände något helt oväntat. Hade det varit jag hade jag förmodligen försökt smyga iväg, vända i dörren, och hoppats på att ingen sett mig. Så gör inte en person med stor social kompetens. Den sociala personen kliver in, stiger fram och för en artig konversation. Småpratar om allt och inget. Men igen, vad är det som gör att vissa människor besitter denna kompetens och andra får anstränga sig hårt för att klara speciella situationer? Jag är djupt imponerad!
Intressant är också min insikt i hur jag fungerar. Runt dessa människor blir även jag mer social. På något sätt smittar de av sig. Bara en sån sak som att träffa nya människor, som tidigare varit en stor utmaning, kan jag idag uppskatta men även känna mig trängd. Vad ska jag prata om? Ibland är det omöjligt att hitta de naturliga samtalsämnena, andra gånger flyter det på.
Jag måste fortsätta arbeta med mig själv. Jag måste hitta vägar för att öka min sociala kompetens. Jag måste göra det för min egen skull för att det är en sån person jag vill vara i alla situationer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar